Skulle ni behålla ett barn som blev till genom en våldtäkt?

Var lite otydlig kanske, jag menade att det var kärlek innan våldtäkten, alltså att man blev tillsammans och älskade varandra och sedan visade det sig att partnern var ett as som våldtar. Så barnet skulle ha kunnat blivit till i en relation men just i det fallet genom en våldtäkt. Eller nåt sånt... Jag har aldrig blivit våldtagen och har världens bästa man som är far till våra 3 barn. Jag blev bara intresserad av tanken då jag själv aldrig skulle kunna göra abort i en relation men aldrig reflekterat över att bli gravid genom en våldtäkt.

Ja, jag hade behållit. För mig är det ett barn oavsett hur det blev till och förtjänar att leva. 

Hur skulle barnet få veta det? Skulle hen kontakta den biologiske fadern och han skulle säga "Nej, jag har aldrig haft något ONS med din mor/med någon alls, däremot har jag våldtagit henne/brukar jag våldta kvinnor"?

Betr om insemination, om mannen sagt "Nej, jag har aldrig donerat sperma". Ja, då skulle jag få säga att efter inseminationen blev jag så glad att jag gick ut och firade, blev full och hamnade i säng med en man.

Förresten får man väl bara veta vilka man är släkt med bland dem som själva lagt upp sitt DNA. Om inte våldtäktsmannen blivit intresserad av släktforskning skulle han inte finnas med i Ancestry. En brottsling lär knappast göra det.

Kanske personen gjort liknande saker efter och efter och blir till sist dömd, vilket då barnet kan få reda på. Kanske vill barnet själv ha en relation till sin pappa om det inte vet om omständigheterna.

Du kan via dna och släktträd ta reda på vem som är den okände fadern, även om bara hans kusiner tex lagt upp dna.

före och efter skulle det stå.

Beror väl på situationen, men abort känns som självklart spontant. Tänker att de måste vara en sådan påfrestning att vara gravid med ett resultatet av en våldtäkt samtidigt som man kanske ska hålla på och vittna i en rättegång, för man vill ju sätta dit aset. Tänk en överfallsgruppvåldtäkt, blir man ens någorlunda "normal" efter ett sådant brott?

Det sägs att våldtäkter är vanliga i hemmet och av människor kan redan känner (?) Ja, då kanske man hade behållit. Man kanske hade tvingats att behålla om lever i sådan relation.

Har aldrig haft sådana vänner eller män, så får tänka mig in mer i överfallscenariot, jag tror det är svårt. Men har man en stor barnlängtan och var yngre kanske jag skulle behållit. Men tänker längre fram, när barnet frågar efter pappa...vad säger man då? Ja, han satt i fängelse några år då han våldtog mig (och låt säga fler kvinnor) det var så jag blev gravid med dig faktiskt.

Sanningen kommer alltid fram för eller långt senare, så tror på ärlighet så tidigt som det går i ett sådant fall. Anpassat efter åldern och utveckling, tidens gång såklart.

Klargöra att man älskar och ville ha barnet trots själva brottet på ett bra och pedagogiskt sätt som säkert en del fixar.

Ja det skulle jag. Barnet är inte våldtäksmannen oavsett om det skulle vara en släkting. Jag står för att allt liv ska få leva oavsett hur den blev till. Punkt slut. Även om barnet skulle vara handikappat. Så lätt tar man bort liv nu och har alltid gjort. Och det finns tusen ursäkter till att döda ett barn. Men skulle inte gjort det.

Jag blev gravid efter en våldtäkt. Mannen var en nära vän till min familj och det handlade om en ren våldtäkt där han överföll mig på vägen hem från en familjemiddag.

Jag var aktivt mot abort och är fortfarande på grund av att det emot min världssyn så jag behöll barnet.

Idag är min son sex år gammal och ska börja förskoleklass efter sommaren. En vän till mig frågade en gång:

"Är det inte jobbigt att påminnas om honom (förövaren) varje gång du tittar på din son?"

Och jag tror det är det som gör att många gör abort, för ett barn skulle påminna om våldtäkten. Och ja, det är klart han påminner om våldtäkten men jag kommer aldrig kunna fly från det som skedde. Gjort är gjort och det är en del av mitt öde. Och ett barn är den största revanschen.

Jag vann. Inte våldtäktsmannen. Han fick sitt roliga i några minuter, jag har fått min välsignelse för hela livet. Ett barn är det ultimata priset, ett barn kan vända på en hel situation och göra det bättre.

En dag kommer min son fråga var hans pappa är, och tills vidare får svaret blir att han inte finns med i bilden. Punkt slut. En dag kanske jag kan svara på frågan. En dag kommer min son vara stark nog att höra vad som hänt och sedan bearbeta på ett moget sätt.

Finns det någon gräns när det gäller släktingar? Din far eller bror? Skulle tro att man avråder att behålla i ett sådant läge. Med tanke på risker för barnet.

Tänker du inte på att ett foster sedemera framfött barn också kan få ett stort lidande av dessa situationer? Alltså konsekvenser av inavel i ett sådant fall. Alltså Inte andra funktionshinder nu, som jag inte ser som något automatiskt skäl till abort.

Men dedär känns som egoistiskt från din sida. Vadå att du vann? Hur tror du att din son känner sig när han får reda på att han kom genom en sådan handling? Jag kan inte ens föreställa mig detta, men hade jag varit barnet så skulle jag känna mig smutsig och äcklig. Deprimerande. Sen skulle jag fundera på vem jag egentligen är.