Skulle ni behålla ett barn som blev till genom en våldtäkt?
Som frågan lyder. Skulle ni behålla ett barn som blev till genom en våldtäkt.
Motivera gärna era svar oavsett om svaret är ja eller nej.
Varför? varför inte?
-
-
Svar på tråden Skulle ni behålla ett barn som blev till genom en våldtäkt?
-
Intressant, och jag kan tänka mig att jag hade kanske kunnat göra samma sak om jag var yngre och inte gift och redan har barn.Anonym (Eld) skrev 2020-07-20 08:10:16 följande:Jag blev gravid efter en våldtäkt. Mannen var en nära vän till min familj och det handlade om en ren våldtäkt där han överföll mig på vägen hem från en familjemiddag.
Jag var aktivt mot abort och är fortfarande på grund av att det emot min världssyn så jag behöll barnet.
Idag är min son sex år gammal och ska börja förskoleklass efter sommaren. En vän till mig frågade en gång:
"Är det inte jobbigt att påminnas om honom (förövaren) varje gång du tittar på din son?"
Och jag tror det är det som gör att många gör abort, för ett barn skulle påminna om våldtäkten. Och ja, det är klart han påminner om våldtäkten men jag kommer aldrig kunna fly från det som skedde. Gjort är gjort och det är en del av mitt öde. Och ett barn är den största revanschen.
Jag vann. Inte våldtäktsmannen. Han fick sitt roliga i några minuter, jag har fått min välsignelse för hela livet. Ett barn är det ultimata priset, ett barn kan vända på en hel situation och göra det bättre.
En dag kommer min son fråga var hans pappa är, och tills vidare får svaret blir att han inte finns med i bilden. Punkt slut. En dag kanske jag kan svara på frågan. En dag kommer min son vara stark nog att höra vad som hänt och sedan bearbeta på ett moget sätt.
Jag tror gott att man kan älska barnet och skilja på sakerna. Beoende lite på scenariot som jag skrivit tidigare. Som nu när jag har 3 barn, skulle jag plötsligt bli våldtagen ute i skogen och det leder till grav så skulle det kännas svårt tror jag iaf för oss ALLA i familjen, man och barn att ta emot en våldtäktsman barn. Samtidigt som man försöker gå vidare med anmälan och ev.rättegång osv.
Även ju givet inte barnet i sig gjort något fel. Men det finns ju några fler att ta hänsyn till också plus att man kan ju inte veta hur man känner innan det hänt på riktigt. Jag skulle aldrig ljuga om en våldtäkt och gå och låtsas att det är min barns liksom, nä ingen lätt fråga detta.
Men du anmälde väl ändå våldäktsmannen? Vad sa din familj? Hoppas de tog avstånd från den kriminella vännen ordentligt. -
Men så tycker inte jag att man kan tänka. Jag ger min son allt och jag tror att en stark och självsäker vuxen man ska kunna förstå att han kommer från en ondskefull handling men att det inte definierar honom. Att möta ett barn med kärlek, förståelse och ärlighet är nummer ett och jag tror att vem som är hans pappa kommer vara svårt att ta in men samtidigt handlar det ju också om vad han har att luta sig tillbaka på. Och det är min kärlek.Anonym (Anna) skrev 2020-07-20 08:32:59 följande:
Men dedär känns som egoistiskt från din sida. Vadå att du vann? Hur tror du att din son känner sig när han får reda på att han kom genom en sådan handling? Jag kan inte ens föreställa mig detta, men hade jag varit barnet så skulle jag känna mig smutsig och äcklig. Deprimerande. Sen skulle jag fundera på vem jag egentligen är.
Ett barn är en vinst, och ingen materiell sådan utan en psykisk. Är det egoistiskt? I så fall är det alltid en egoistisk handling att skaffa barn för föräldrarna/föräldern har ofta baktankar med det (man vill ha sällskap, man vill rädda sitt äktenskap, man vill ha en sysselsättning osv). -
Ja, det är nog svårare om det gäller incest eller som ditt fall, att du har familj sedan innan. Då skulle ett barn inte bara vara en påminnelse för dig utan även för din man och dina barn. Då är du inte ensam med din upplevelse som jag var.jeanette02 skrev 2020-07-20 08:17:05 följande:
Finns det någon gräns när det gäller släktingar? Din far eller bror? Skulle tro att man avråder att behålla i ett sådant läge. Med tanke på risker för barnet.
Tänker du inte på att ett foster sedemera framfött barn också kan få ett stort lidande av dessa situationer? Alltså konsekvenser av inavel i ett sådant fall. Alltså Inte andra funktionshinder nu, som jag inte ser som något automatiskt skäl till abort.
Det är svårt. Jag undrar ofta hur många fall det inte måste finnas i världen där kvinnor skäms och räds och ljuger på grund av graviditeter efter våldtäkter. -
Sa hemskt! Vet din familj vem pappan ar? Anmalde du honom? Vet han om att han har ett barn? Och om han "kraver" att fa umgangesratt, hur gor man da?Anonym (Eld) skrev 2020-07-20 08:10:16 följande:
Jag blev gravid efter en våldtäkt. Mannen var en nära vän till min familj och det handlade om en ren våldtäkt där han överföll mig på vägen hem från en familjemiddag.
-
Det här är ju varför jag inte skulle behålla. Jag är ju själv resulatet av en sådan handling, jag fick inte veta det förrän jag var över 30, och då har jag till och med tillåtits umgänge med min pappa periodvis under min uppväxt.Hur kunde min mamma tillåta det har jag undrat. Älskade hon mig inte?Anonym (Anna) skrev 2020-07-20 08:32:59 följande:Men dedär känns som egoistiskt från din sida. Vadå att du vann? Hur tror du att din son känner sig när han får reda på att han kom genom en sådan handling? Jag kan inte ens föreställa mig detta, men hade jag varit barnet så skulle jag känna mig smutsig och äcklig. Deprimerande. Sen skulle jag fundera på vem jag egentligen är.
Mina känslor är väldigt, väldigt konfliktfyllda inför det här. Jag känner mig inte lika älskad som mina halvsyskon, och känner mig mindre värd än de som var önskade. Min mamma har sagt att hon inte gjorde abort för att det var inte så vanligt som det är nu. -
Det får man inte om våldtäkten är dokumenterad tror jag.Anonym (Vet din familj om vem som ar pappan?) skrev 2020-07-20 10:24:33 följande:Sa hemskt! Vet din familj vem pappan ar? Anmalde du honom? Vet han om att han har ett barn? Och om han "kraver" att fa umgangesratt, hur gor man da?
-
Men ett barn definieras inte utifrån sina föräldrar, ett barn är en egen person. I så fall borde psykiskt sjuka eller fattiga människor inte få skaffa barn för barnet blir bara en produkt av föräldrarna.Anonym (f) skrev 2020-07-20 11:17:22 följande:
Det här är ju varför jag inte skulle behålla. Jag är ju själv resulatet av en sådan handling, jag fick inte veta det förrän jag var över 30, och då har jag till och med tillåtits umgänge med min pappa periodvis under min uppväxt.Hur kunde min mamma tillåta det har jag undrat. Älskade hon mig inte?
Mina känslor är väldigt, väldigt konfliktfyllda inför det här. Jag känner mig inte lika älskad som mina halvsyskon, och känner mig mindre värd än de som var önskade. Min mamma har sagt att hon inte gjorde abort för att det var inte så vanligt som det är nu.
-
Definitivt inte! Hade aldrig behållit ett barn överhuvudtaget nu iof sig. Är 44 och var klar med barn för 16 år sedan. Hade gjort abort hur barnet än hade kommit till. Dessutom oerhört konstigt för mig att behålla ett barn som kommit till via en våldtäkt
-
Läste du mitt inlägg ens?Anonym (Eld) skrev 2020-07-20 12:21:21 följande:Men ett barn definieras inte utifrån sina föräldrar, ett barn är en egen person. I så fall borde psykiskt sjuka eller fattiga människor inte få skaffa barn för barnet blir bara en produkt av föräldrarna.
Det kanske logiskt är så, men det har ändå en psykisk påverkan på barnet att få reda på att en förälder är en våldtäktsman, att ens mor i stort sett tvingades till en graviditet hon inte själv i grunden valt, och det fanns alltid en ambivalens i detta som är svår att prata sig ur.
Det spelar ingen roll hur jag tänker runt detta rent logiskt, för känslomässigt påverkar det en ändå. -
Psykisk ohälsa och fattigdom har inget med saken att göra. Där kan ändå barnet vara ett resultat av kärlek.Anonym (Eld) skrev 2020-07-20 12:21:21 följande:Men ett barn definieras inte utifrån sina föräldrar, ett barn är en egen person. I så fall borde psykiskt sjuka eller fattiga människor inte få skaffa barn för barnet blir bara en produkt av föräldrarna.