Ni som har gjort insemination som ensamstående, var ni tvungna att träffa en beteendevetare för psykosocial bedömning av eran föräldraförmåga? Jag hörde att den tydligen är obligatorisk när ensamstående ska insemineras...
Vilka frågor ställde beteendevetaren? Måste man träffa beteendevetare även om man betalar inseminationen själv? Och blir man nekad om man inte har ett jobb för tillfället?
Gjorde insemination i Danmark. Inget sånt, enbart ett inskrivningsamtal med en jordemoder (barnmorska)
Gjorde insemination i Danmark. Inget sånt, enbart ett inskrivningsamtal med en jordemoder (barnmorska)
Du fick betala installationen själv antar jag? Hur mycket kostade det?
Det är obligatoriskt i Sverige. De kollar inte på jobb och sånt utan om du har (grov) psykisk ohälsa, missbruk, våld i hemmet och sånt. Ska alltså MYCKET till för att nekas.
Jag inseminerade i Danmark och där ställde barnmorskan ungefär samma frågor, fast lite mer informellt. De lade dock mycket mer vikt vid valet av öppen eller anonym donator.
Det är obligatoriskt i Sverige. De kollar inte på jobb och sånt utan om du har (grov) psykisk ohälsa, missbruk, våld i hemmet och sånt. Ska alltså MYCKET till för att nekas.
Jag inseminerade i Danmark och där ställde barnmorskan ungefär samma frågor, fast lite mer informellt. De lade dock mycket mer vikt vid valet av öppen eller anonym donator
Valde du öppen aller anonym?
Ja, jag fick gå igenom en sådan utredning ja. Det handlade om ens historia med ev. psykisk ohälsa eller missbruk eller liknande. Ens bostad och inkomst (jag har en BR 2a och tillsvidareanställning).
Jag har blivit gruppvåldtagen och lidit av återkommande depressioner.
Jag blev godkänd.
Öppen. Alltså jag vet inte vem det är, men barnet kan få reda på donatorns identitet när han är 18. Jag valde alltså samma som i Sverige, men det tog mig lång tid att komma till det beslutet.
Bra val, jag blir så ledsen på de som väljer anonymt. Alltså för barnets skull.
Det är obligatoriskt i Sverige. De kollar inte på jobb och sånt utan om du har (grov) psykisk ohälsa, missbruk, våld i hemmet och sånt. Ska alltså MYCKET till för att nekas.
Jag inseminerade i Danmark och där ställde barnmorskan ungefär samma frågor, fast lite mer informellt. De lade dock mycket mer vikt vid valet av öppen eller anonym donator.
Ja, jag fick gå igenom en sådan utredning ja. Det handlade om ens historia med ev. psykisk ohälsa eller missbruk eller liknande. Ens bostad och inkomst (jag har en BR 2a och tillsvidareanställning).
Jag har blivit gruppvåldtagen och lidit av återkommande depressioner.
Jag blev godkänd.
Är du säker på det? Jag läste om en som blev nekad pga att hon hade ADHD. Jag har ADHD bland annat och inget jobb nu så därför är jag lite orolig för om de kanske kan bedöma mig som olämplig och se det som allvarligt ifall jag skulle göra en utredning. Jag förstår ju att det optimala är att ha ett fast jobb när man skaffar barn men jag har åldern emot mig och kan fixa det senare tänker jag.
Det är vad de sade till mig i alla fall. Jobb är jag 100% säker på att det inte spelar roll, hur ADHD bedöms vet jag inte. De sade att det ska väldigt mycket till för att inte godkänna, i nivå med när Soc skulle ha omhändertagit.
Får jag fråga i vilket landsting du gjorde utredningen?
Du fick betala installationen själv antar jag? Hur mycket kostade det?
Skåne. RMC, Malmö. Sen slutade det ändå med att jag gjorde det i Danmark, men hjälp av min gyn i Malmö.
Finns det stor risk att man blir nekad om man inte har ett jobb?