Hoppar in här jag med. 35, kommer va 36 när bebis nr 2 kommer. Min stora är 11 månader så det blev tätare än vi vågat hoppas på. Beräknad 14 juli.
Har bokat privat ultraljud i v 9+4 för att vi ska få se hen båda två första gången, känns som en evighet tills dess!
Vecka 8 och fick lite ljusrosa på pappret igår idag lite beiget hjääääälp
tänker om det är rosa är det nog färskt blod? Det är positivt isåfall, troligen bara något litet kärl som brustit av någon anledning. Sålänge det inte kommer mer eller är som mensblod så tror jag det är okej. Men förstår såklart att du blir orolig!
Jag ska gå och köpa nya gravtest nu, min hormonnivå ökar inte enligt de stickorna jag haft hemma. Vet inte om det är för att de är gamla och närmar sig utgångsdatum eller om jag ska vänta mig ett mf.
Hej!
Hoppar gärna in här!
Fyller 36 i Januari. Är gravid med 5e barnet. Har bf kring 9-11 augusti. Är i v. 4+4 idag.
Mina äldre barn är 12, 10, 8, och 5 år.
Förutom att ja såklart nojjar lite mer kring missfall den här gången än tidigare, då jag är lite äldre nu, så gruvar jag mest för alla kommentarer och åsikter som folk runtomkring kommer komma med när de får veta att jag är gravid :/
kommentarer för att det är barn nummer fem? Det ska väl de skita i. Känns det rätt med fem barn så gör det. Så tråkigt när folk måste uttrycka alla sina tankar hela tiden :( Bara för att vi har åsiktsfrihet så betyder det inte att det är något man måste yttra högt.
Hoppas de överraskar och är stöttande!
Jag fick mf förra månaden men nu har jag plussat igen =D bf i augusti. Håller tummarna att den lille stannar kvar nu men strecken är starkare denna gången och jag plussade tidigare så jag hoppas hoppas.
Hur går det för er andra?
Hej!
Jag är 35 år och gravid med mitt andra barn i vecka 6+3 efter en IVF. VUL igår visade en liten böna med ett pickande hjärta. BF 9 augusti. Går det vägen blir detta mitt andra IVF-barn.
Hej hej!
Jag är 35 år och har nyligen plussat!! Det känns overkligt men man fick ju svart på vitt där på clearblues test. Även om teststickorna har visat svagt positivt, så blev det ändå mer definitivt när clearblue visade Gravid 1-2.
Jag har två barn sen innan på 6 år och snart 15 månader.???? Hur mår ni? Jag har lätt illamående och som en allmän sjukdomskänsla i kroppen ..
Våra barn är 13, 11 och 7.
Detta blir en riktig sladdis för oss också.
Jag tog ut spiralen i samband med ett rutin test för livmoderhalscancer och hade inte haft tid att få recept till en ny spiral. (Den gamla var då ungefär 7 år och gjorde således väldigt lite nytta) Märkte dock att jag mådde så mycket bättre psykiskt utan spiralen att vi bestämde oss för att inte ta något nytt "kemiskt" preparat. kopparspiral var uteslutet pga rikliga menustrationer i vanliga fall, dock hade mensen inte kommit tillbaka regelbundet efter att jag tog ut spiralen (hormon).
Fattade ingenting när jag blev trött i somras, då hade vi haft en extremt krävande period på jobbet och min semester började. Trodde att det var en kombination av att jag slappnade av och att vi började totalrenovera hela köket, lägga golvvärme i hallen samt flytta en vägg mellan köket/vardagsrummet. Så jag fattade inte att det var graviditeten som gjorde att jag var trött och mådde illa. (Brukar må illa när jag är för trött o sover dåligt)
När vi väl fattade något var jag gravid i v 9, fick göra tidigt ul eftersom jag inte hade koll på SM.
Vi blev helt överrumplade båda två. Jag hade precis landat i att vi inte skulle få fler barn, vilket jag alltid önskat och såg fram emot att kunna göra fler "äventyrs-semestrar". Vi hade fjällvandrat med barnen i Björkliden, besökt Treriksröset och barnen var supertaggade för andra liknande äventyr kommande somrar.
Vårt hus är inte barnsäkert för fem öre, absolut ingenting o vi vet inte hur vi ska lösa det heller. Vi sålde vårt enplanshus och flyttade in i ett suterränghus med 4! våningsplan för drygt 2 år sedan. Det är för stora glipor i trappan mellan trappstegen och mellan räcket och trappstegen. Det fattas skydd helt och hållet på en sida av en trappa.
Det finns ingenstans för skötbord i badrummet.
Två av barnen sover på samma våningsplan som jag och maken. Alla tre sovrum blev färdigrenoverade (där barnen fått välja golv och tapeter själva) i sept -19.
Ska vi tvinga ner ett av barnen i ett helt orenoverat sovrum, eller ska vi flytta ner med bäbisen.
Vill/orkar vi renovera med en bäbis i huset.
Vi måste köpa större bil
Vi hade dessutom beställt en dränering runt hela huset, så nu har vi en leråker istället för trädgård.
Mannen är 41 o jag fyller 40 i februari. ORKAR vi börja om med en bäbis till.
Alla tre barnen vi har "lider" av överaktiv blåsa, i olika grad. Jag tvättar i genomsnitt 15-18 maskiner tvätt i veckan. plus lakan o handdukar o så.
ORKAR vi med ett barn till.
Hur ska vi få plats med ett barn till
Mannen måste jobba hemifrån, kommer han få något gjort med en bäbis i huset?
Ja tankarna är massor o de far runt, runt.
När vi fattade att vi var gravida trodde vi att det var med en eller två dagar då vi hade oskyddat sex och vi diskuterade då om jag skulle köpa "dagen efter" piller. Då var jag redan gravid i v 8! SÅ det hade ju knappast hjälpt. Men vi bestämde då att vi väntar o ser blir vi gravida så blir vi. Fast då visste vi ju inte att vi redan var gravida.
Så snurrigt.
Vi har landat i beslutet och är helt överens om att detta barn är älskat och välkommet, men visst kan man bäva ibland.
Tror denna tråd är mest till för oss som är säkra på våra graviditeter som är över 35 år bara och att barnen är beräknade år 2021. Det finns säkert trådar här på fl för de som inte vet om de ska behålla barnet eller ej.
Det håller jag också med dig om.
Skrev mycket här på fl när jag var gravid med mitt äldsta barn (15 år).
Flera av oss 35 plussare har barn sedan tidigare och funderingarna är säkert mycket mindre nu pga bla erfarenhet. Så känner jag.
Ska iaf bli hur roligt som helst med en till dotter! Jag har inte kollat könet tidigare men nu bestämde vi oss för att göra det. Jag och min sambo har tillsammans fyra döttrar och ärlig talat så blev vi så himla glada för en till! Han har 2 döttrar och jag har 2.
Är i vecka 23 nu och tiden går så fort, vilket känns otroligt när man längtar så mycket.
Hej! Hoppar in här ???? fyller 35 i sommar och precis plussat med fyran BF 22/10. Mina barn är 15, 11 och 9 år och minst ingen har tjatat om att bli storebror lääänge. Vi har dock fått kämpa hårt för att bli gravida och förra året hade jag 3 mf ??
Jag är nu bara i v.3+5 och plussade starkt + illamående redan 3+3! Och bara blivit starkare och starkare, vilket är annorlunda från mina mf graviditeter då de plussen aldrig blev starkare. Så jag har mycket hopp att det ska gå vägen denna gång ????
Det vore kaos men med tanke på att jag gått på fertilitetsmedicin så finns ju en ökad ?risk?
Detta test är taget idag i v.3+6 med vanligt urin utan att hålla mig alls! Har dock haft lite små blödningar idag så jäkligt orolig för mf igen!
Här är en till ?äldre? på 38 år som beräknas få 19 juli.
Varit en lång resa hit med 4 missfall innan. Egentligen 3 för det fjärde kan knappt räknas. Hann vara gravid i 4 dagar ungefär.
Första barnet eftersom jag kom på väldigt sent att jag faktiskt vill ha barn.
Får nog erkänna att det enda jag känner är oro. Dom första 12 veckorna var jag glad när jag passerade mina missfall. Hann aldrig med någon full missfallsutredning men fick ändå lutinus och trombyl. Lutinusen var bara den en mardröm i sig eftersom den såklart rann ut.
Fick superdåligt resultat på KUB. 1:11 på 21 och 1:300 på dom andra. Vägrande invasiv diagnostik och fick NIPT som visade bra. Två veckor ångest där.
Tur i oturen så har jag alltid haft ett blodtryck som gränsar mot högt. Nu har det dock varit lågt för att vara mig. Men det gör att dom har extra koll på mig.
I v 16+3 var jag hos läkare och diskuterade medicinering och la upp en graviditetsplanering. Sa att jag var orolig och läkaren var så snäll så innan jag gick undrade hon om jag ville kika. Allt såg bra ut med en livlig krabat med morderkaka i framvägg.
RUL av läkare nu på torsdag och är såklart orolig igen.
Jag känner ingenting och har inte fått någon bula. Har molvärk på kvällarna och vad jag tror är lätta foglossningar. Även bröst som jag gärna byter bort.
Är dock lång och har kanske lite mer fett än vad jag skulle önska över magen så jag antar att det kan göra att man inget ser.
Hade slutat röka innan mina andra graviditeter och inga problem alls med att sluta men denna gången var svårare så det har också varit ångestskapande (jag vet hur jäkla dumt rökning är och hur mycket det skadar så vi kan hoppa över påhopp om barnmisshandel och att jag inte borde få bli mamma). Tänkte skriva och be om tips i början men fick ångest när jag läste alla trådar där rökande blivande mödrar blev så nertryckta.
Jag är med andra ord orolig för det mesta och har hängt här inne där det känns som om alla får sena missfall. Vilket såklart inte stämmer eftersom dom som inte råkar ut för det inte har något intresse av att skriva.
Blev ett långt inlägg men känner ändå att det är viktigt att dryfta. Särskilt med tanke på min ålder och jag är ganska säker på att inte vara ensam om att inte kunna njuta av min graviditet just på grund av tidigare missfall och ålder.
Helt normalt att vara orolig över det mesta. Fick ett mf i november men hade "turen" att plussa igen i december. Va sjukt orolig de veckor fram tills efter det första mf skett. Sen började jag slappna av och i v 10+0 va vi på ultraljud och de sa att allt de kunde så såg fint och normalt ut. Då slappnade vi av och började till och med berätta för våra vänner och kände oss trygga med att allt skulle gå bra.
Tre veckor senare skulle jag göra kub men då började hvetet istället. Fick veta i måndags att min bebis har onormala vätskeansamlingar i magen och igår fick jag träffa en läkare som gjorde nytt ultraljud. min man fick vara med då skönt nog och hon visade att ryggen även var krökt och att det är stora avvikelser och magen har en stor bulle som går ut från hjärtat och ner mellan benen som gör att ena benet skjuts ut åt sidan. De kan inte svara på vad vätskan är eller vad som orsakar den. Inte heller om ryggen var deformerad sedan innan eller om det är vätskan som gör att trycks ut. Den stora magen var också osäkert om det var tarmar som åt utanför bukhålan eller om det är vätska som orsakar tryck där också eller något annat.
Moderkaksprov på måndag och sen är det 10-14 dagars väntan på fullständiga resultatet men det verkar inte vara förrän vid rul som vi kan få veta mer om missbildningar i kroppen och hur det påverkar vår bebis. Så nu går man omkring, är gravid men vet inte om vi borde avsluta den eller om det finns chans för ett värdigt liv för vår knodd 
eller ett liv som är rättvist för vår dotter som bara är dryga året nu. Vi fick kämpa länge för henne och blev så glada när det gick så fort nu med syskon.
Så du är inte ensam om att inte kunna njuta av din graviditet.. det va det jag ville komma fram till. Sånna här saker är ovanliga att det kommer efter vecka 13-14 så vill inte alls skrämma dig, bara dela vår verklighet just nu.
Om du har moderkakan i framvägg så tar det längre tid innan man känner något och att det syns också. Med dottern så kände jag inga rörelser förrän i vecka 23-24 och då hade jag ändå moderkakan i bakvägg.
mvc brukar ha bra stöd för att få hjälp att sluta röka. Kan förstå att det inte är lätt när det är något man gjort länge och dessutom är orolig.
Vi har gått igenom lite av ett helvete senaste månaden men har nu kommit till ett beslut efter vi va hos specialistläkare på Östra för 5:e gången på 4 veckor.
Moderkaksprovet visade ingenting och det de gissar att det eventuellt skulle kunna vara (de har inte sett något liknande förut) är en sorts tumör som är ganska aggressiv (nu är den ca 3 x 3 cm och ganska djupt på en liten kropp på 11 cm huvud till rumpa) och verkar ta en del av blodflödet från övriga kroppen. Borde vara i v 17 nu men bebis är liten som v 15. Det börjar bli vätska kring hjärtat och fostervattnet minskar så allt pekar på att det inte kommer gå vägen och skulle det mot förmodan göra det så är det en stor grej att åtgärda. Vår lilla pojke har krökt rygg och fötterna är deformerade. Det är vad de kan se nu och bättre kommer det förmodligen inte bli med tiden utan stor risk att det tillkommer mer. Så på måndag ska jag in och ta första tabletten.
Är helt förkrossad men känns skönt att ha tagit ett beslut. Att få sörja nu och gå vidare sen. Ska se om jag kan få hjälp från min gravidförsäkring med krishantering. Så satsar vi på frisk bebis 2022 istället.
Så med detta tackar jag för mig och önskar jag er alla lycka till och njut så mycket ni kan av era graviditeter och era små bebisar i sommar ??
Eller när ni nu får era små skatter under 2021 <3