Anonym (Hjälp) skrev 2020-07-29 12:11:36 följande:
Hej och tack för svar!
Nej, inte rakt ut som: ditt barn mår dåligt för att hen är fet!
Men jag har sagt att oj, hen som var så ivrig på lekland förut! Eller oj, hen som alltid älskade att bada förut! Osv.
Mobbat vet hon, det är hon som har berättat det för mig och betygen likaså, det är läraren som berättat det för henne. Lär sig inte barnet simma och visar att hen kan simma, så får barnet inget betyg i idrott och hälsa.
Nej inget annat än att hon själv är överviktig men det vet hon och det klagar hon ofta på. Så hon är inte blind, men hon vägrar se det i sitt eget barn. Eller så ser hon kanske men orkar inte göra något åt det? Jag vet inte men det blir bara värre och värre för varje år!
Hennes barn föddes normalviktig och normallång. Inga problem alls med något - alltså en helt normal, sprallig, nyfiken, GLAD och lite småbusig unge. Helt underbar! Barnet var smal som bebis och småbarn (till skillnad från min som var valkig ända upp i 4-års ålder).
Men ett annat exempel: Förrförra sommaren var vi på gröna Lund. Vi åt frukost alla fyra tillsammans ute.
Väl på gröna Lund får hennes barn sockervadd som barnet äter på medan dom köar. När den är slut äter barnet churros med chokladsås och vi kör femkamp alla fyra.
Sen är det lunch för alla. Barnet tar en vuxenportion men kan inte välja på hamburgare eller pannkaka. Barnet tar pannkakor (6 st - dvs 3 barnportiner). Men efteråt säger hen att hen ångrat sig (när pannkakor sylt och grädde var uppätet) och mamman beställer in hamburgaren OCKSÅ! Den tar barnet i handen och äter på vägen till en åkattraktion. Efter lunchen äter barnet en vanlig mjukglass, en bananasplit på restaurangen vi åt lunchen på, kanske en timme efter mjukglassen och sen såna där baconchips och en godispåse på bussen hem.
Så ser barnets matintag ut och har gjort så i några år.
Jag har påpekat att det är mycket mat och mamman ser ju hur jag och alla andra gör: EN portion mat, EN glass ELLER klubba ELLER popcorn ELLER churros ELLER baconchips.
Men det är som att hon inte vill se och det drabbar hennes barn och enbart barnet.
Det låter absolut som att du borde sätta dig vid ett bra tillfälle och prata igenom hur det drabbar barnet, sedan förhoppningsvis när det sjunkit in erbjuda din hjälp. Jag tror inte det är så bra att ta det samtidigt, då finns det risk att hon tror att du tycker att du är bättre än henne. Kanske behöver du upprepa din oroan för barnet flera gånger.
Sedan kanske ifrågasätta (när barnet inte hör) storleksportioner och onyttigheter. Nu är ju barnet stort, men att ett barn på 25 kg äter en glass, jämfört med en vuxen på 75 kg. Då blir glassen på sätt och vis 3 gånger större. För detta barn blir det ju också svårt med att magsäcken borde vara/kunna bli uttänjd så att mer mat behövs för att bli mätt. Jag är osäker på om jag som vuxen skulle få i mig den maten och då äter jag ganska stora portioner.
Sedan tänker jag andra saker som att mamman är konflikträdd, svårigheter att ta kritik (från skolan), inte fick den maten hon ville som liten eller annat kan spela in, hon vill själv belöna sig med mat och tror att barnet vill samma. Någonting borde göra att hon inte vill se eller så orkar hon inte bara.
