Sur på min pojkvän. Han förstår mig inte.

Och för honom kanske det är viktigt att även göra eget på helgen.

Du kanske få backa lite.

Jag förstår att man inte flyttar bokhyllor när man har ont i ryggen, men det om man ser det som ett sätt att umgås och tar nån kasse här och där och försöker kanske fixa lite kaffe så kan det ju bli kul ändå. Jag har nog tyckt att min kille var en slappis om han inte ville flytta på en helg. Vi hjälper varandra med tråk som målning, tvättning av fasad, gräsklippning osv eftersom vi tycker att det är rätt kul så länge man är tillsammans. Vad ska man annars göra? Streama tv-serier och dricka öl? Vi gör förstås sånt med, men viss aktivitet är väl bara härligt?

Jag sa inte att du var en slappis, men jag skulle tycka att min kille var det om han inte hjälpte till när min syrra flyttar. Jag jobbar mer än heltid och är ensam med ansvar för barn och radhus, så jag vet vad det är att vara trött, men jag förstår också att andra inte är som jag. Jag tycker att jag blir ännu tröttare av att slappa.

Om han inte vad dig hänga med till syrran, så kan jag förstå om du blev sur, men jag skulle ha blivit lite sur i alla fall om jag var han och bad dig att ställa upp och du inte ville. Det blir ju en diss mot syrran om inte annat.

Det är inget man måste göra, men något jag i alla fall skulle ha velat hjälpa till med. Jag har varit med och målat om min särbos hus halva semestern eftersom jag vill vara med honom och blir glad av att hjälpa till. Igår meckade han ihop en tv-bänk och installerade tv åt mig, helt utan egen vinning eftersom han ville. Det känns normalt att vilja hjälpa varandra i en relation.

Nej, det kan vara rimligt att ladda batterierna, men det är också rimligt att göra saker gemensamt.

Nej det är väl klart att det inte är första gången, man måste väl få göra saker på helgerna? Umgås och hjälpa familj och vänner?

Det verkar ju inte som om TS sagt till honom att hon vill veta i förväg, utan att han ska prioritera henne. Det tycker jag redan att han gör då de ses VARJE helg.

Ännu en gång, jag instämmer med att han skulle ha informerat henne. Men det är ju inte det TS vänder sig mot, utan att han inte PRIORITERAT HENNE. Han var borta några timmar för viktiga saker under helgen och hon blev väldigt upprörd över detta.

Känner du TS. I så fall har du kanske mer information om henne än vi andra.

Om du inte känner henne vet du inte vilken typ av personlighet hon har, och då vet du inte om hon är kontrollerande eller inte.

Jag har inte påstått att hon är kontrollerande, utan att det finns små tecken som tyder på det. Jag kan alltså både hantera att jag inte vet säkert, och formulera mig nyanserat, men det klarar inte du. Du gör tvärsäkra uttalanden utan att veta, och därmed faller din trovärdighet helt. 

Jag håller med om att pojkvännen borde ha sagt till innan. Där är vi överens.

Men jag undrar om det verkligen är nödvändigt att man behöver sitta fast vid partnern som lim på ett frimärke. Jag är en person som klarar mig själv några timmar utan att förgås av leda eller att klättra på väggarna. Jag skulle antagligen tycka det var rätt fräckt att få vara i min partners lägenhet och roa mig själv en stund och vänta på lite mys, under tiden denne är borta. Det är inte som att han gick på krogen med sina polare och drack öl, och lämnade henne ensam hemma. Han utförde viktiga uppgifter som kompis och bror och var antagligen hela tiden tillgänglig via telefon.

Han visade också förståelse för TS inställning och sade att han "fattade" att det var jobbigt för henne. Jag ser inte att han gjort något särskilt fel, förutom att han inte meddelat henne i förväg. Det behöver han förstås ändra till en annan gång. Om TS pojkvän läste här skulle jag ge honom rådet att fortsätta hålla kontakten med sina vänner, syster och andra nära relationer. Man ska inte låta ens partner isolera en från världen. De som försöker kontrollera en på det sättet ska inte få sin vilja igenom - bättre då att skaffa en ny flickvän som förstår värdet av nära relationer och inte enbart tänker på sina egna behov.

Men vad tycker du ingår i att umgås med sin partner då? Får man bara sitta och titta varandra i ögonen och inte träffa några andra? Inte göra något praktiskt, vardagligt?

Det låter väl alldeles utmärkt att hjälpa en bekant med bygge eller flytt. Man umgås samtidigt som man lär känna nya människor och kanske lär sig något nytt.

Jag tycker att TS verkar vara kontrollerande.

Såvida inte detta är ett upprepande beteende så tycker jag att du är riktigt tramsig. Och du kunde väl hjälp till med flytten så hade ni ju varit tillsammans ändå.

Gnälla som ett litet barn, skäms du inte?

Jag vill komma till att jag ser små tecken på att hon är kontrollerande, men jag är öppen för att jag kan ha fel.

T.ex. så tycker jag ett tecken på en kontrollerande personlighet är att kräva att partnern är med en precis varje helg. Det känns också kontrollerande att prata om att göra slut, om man inte får som man vill. Det kan vara så att hon är på väg att isolera sin partner ifrån sina vänner - det gör många psykopater och narcissister som ett första steg, så att de inte ska ha något stöd när de sedan börjar misshandlas.

Men naturligtvis kan jag ha helt fel, det är kanske mer sannolikt än att jag har rätt. Jag är dock säker på att om TS hade varit man, hade hela tråden kryllat av avståndstaganden och epitetet psykopat och narcissist hade nämnts. Det jag vill peka på genom att ta upp den här möjligheten är hur lätt kvinnor tar parti för andra kvinnor genom att de identifierar sig med den andra kvinna och gör antaganden om henne helt baserat på hur de själva reagerar i olika frågor.

Hur menar du att han kunde ha hjälpt sin syster att flytta och sin kompis att renovera en annan gång? Skulle han ha bett systern att skjuta upp flytten några månader, eller kompisen att sluta bygga till dess att han kunde hjälpa honom? Och när skulle han då ha hjälpt honom, eftersom alla helger behöver han ju umgås med TS, annars gör hon slut.

Menar du på allvar att man i en relation alltid behöver prioritera sin partner före allting annat? Då kan man ju inte bli tillsammans med någon. Ibland behöver man prioritera sig själv, exempelvis gå till tandläkaren. Ibland behöver man prioritera sin släkt, någon ligger för döden och man behöver besöka dem. Ibland behöver man prioritera sina barn eller sin bästa vän som behöver hjälp med renovering, eller sin syster som behöver hjälp med flytt, etc. Man behöver ju kunna leva ett normalt liv, även fast man har en partner.

Om du inte har duschat på flera dagar och kommer hem från en resa, och du behöver duscha och sen kommer din partner och vill att du ska gå på bio, hur gör du då? Prioriterar du din partner först, eller dig själv först? Om du har brutit benet och din partner vill att du ska följa med på disco, men du vill till sjukhuset och gipsa benet. Hur gör du?

 

 

För att det var den dagen pojkvännens syster fick tillträde till den nya lägenheten och skulle lämna ifrån sig den gamla antar jag? När man flyttar mellan lägenheter är det ju normalt att det måste göras på en dag om man inte vill stå med dubbla hyror.

Jag försöker se detta ur systerns perspektiv också, eftersom världen inte kretsar runt ts. Om min bror hade hjälpt mig att flytta och han berättade att hans flickvän var på besök men att hon valt att hellre sitta ensam i lägenheten istället för att hjälpa till, hade jag undrat vad det var för arbetsskygg kvinna. Och oroat mig för hur det skulle bli för min bror i framtiden om han gick vidare med den relationen.

För det är ju så att när man dejtat ett tag brukar man vilja ta nästa steg och se hur vardagen fungerar. Träffa varandras familjer och vänner osv.

Att hjälpa till meden flytt är väl ett utmärkt sätt att kombinera allt detta. Och nej, allt flyttjobb är inte tungt för ryggen. Man måste inte bära möbler och städa ugnen, mn kan t ex köra flyttbilen, packa in glas i bubbelplast eller gå och köpa pizza till hela gänget (eftersom man ofta inte har tillgång till något kök när man flyttar)

TS skrev såhär:

"Han brukar inte hålla på såhär, men det har hänt några gånger tidigare."'

Så det är absolut inte något han har satt i system som vissa i tråden verkar tolka det. Det är dessutom oklart om TS tidigare har bett honom att bli tydligare med att berätta om sina planer i förväg, eller om hon alls kommenterat om de tidigare händelserna. Kanske TS inte har upplevt det som ett stort problem förrän nu.

Varför ska hon hjälpa honom med flytten? Ja, för att umgås med honom och lära känna hans syster. Jag tycker det låter som ett utmärkt aktivitet att umgås på ett annat sätt och lära känna varandra bra. Givetvis behöver hon inte bära tungt eftersom hon har ryggont.

Men poängen är att om hon inte vill, så är det hennes eget val. Då väljer hon att sitta hemma och vara ensam några timmar, så varför klaga efter det? 

Det hade ju varit det naturliga, eller hur? Tycker att det luktar lite efterhandskonstruktion.

Hej TS! Kul att få prata direkt med dig.

Du gör som du vill, jag vill absolut betona att det är ditt val och du kan göra slut på vilka grunder du själv önskar. Vi lever ju förstås i ett fritt land.

Nu har du ju också kommit med mer information, till exempel att din kille har visat vissa oroväckande och våldsamma tendenser.

Samtidigt tänker jag att man i en relation behöver kommunicera och kompromissa när det blir olika åsikter om saker. Om ens pojkvän har ett behov av att träffa vänner och man själv vill ses varje helg och umgås intensivt, så får man helt enkelt börja med att diskutera det och vara beredd på att jämka. Sen att du inte känner dig nöjd och uppskattad i relationen är förstås ett problem, men din känsla är ju inte nödvändigtvis sanningen. Om du har konkreta bevis på att din pojkvän inte uppskattar dig är det förstås en annan sak. Men att din pojkvän vill träffa sina vänner vid enstaka tillfällen behöver ju inte med automatik betyda att han inte älskar dig eller uppskattar dig.

Du kan ju inte göra slut med alla dina partners så fort det uppstår problem för då kommer du aldrig att få en långsiktig relation. Det gäller förstås att se till kvalitéerna hos den person man är tillsammans med och avgöra om dessa kvalitéer är värda att kämpa för eller inte. Om personen inte är beredd att kommunicera eller lyssna, ja, då är det förstås ett varningstecken. 

Jag hoppas du inte tolkar det här som att jag tycker det är fel beslut av dig att göra slut med honom, för det vet jag för lite, för att uttala mig om. Jag menar bara att man i långsiktiga relationer behöver lära sig att kompromissa och söka lösningar på problem.

Att han ibland vill träffa kompisar och sin syster är fortfarande inget jag tycker är konstigt eller fel.

Men TS har sagt att pojkvännen säger elaka saker när han är arg och att han har visat tecken på aggressivitet. Detta är däremot allvarliga fel, men inte så allvarliga att det är glasklart att lämna. Problem kan lösas, man kan gå i parterapi eller lösa problemen genom att prata med varandra och hitta kompromisser och på så sätt utvecklas och bli starkare som par.

När det gäller par som har hittat ett farligt destruktivt mönster, såsom att det sker psykisk eller fysisk misshandel, då är det på sin plats att ge råd om skilsmässa, särskilt eftersom den som är utsatt ofta har blivit manipulerad av den andre och inte kan tänka objektivt på situationen.

Men i det här fallet är det inte tal om detta, och enligt min uppfattning utifrån det som vi har fått veta inte glasklart att de ska separera som du uttrycker det. Det kan ha varit rätt beslut av TS eller också hade det varit klokt av henne att ge förhållandet en chans till. Det beror mycket på andra faktorer som jag ser det, t.ex. hur starka deras känslor är för varandra och hur bra de kan kommunicera och lösa problem tillsammans.

I vilket fall har TS nu valt att separera och vi får hoppas att det blir bra för henne och för pojkvännen.