Jag hatar barnvecka

Problemet är att jag redan skrivit kontrakt med andrahandshyresgäster. Jag vet inte om jag kan riva upp det nu. De ska flytta in i min lägenhet 1a september.

Problemet är att jag redan skrivit kontrakt med andrahandshyresgäster. Jag vet inte om jag kan riva upp det nu. De ska flytta in i min lägenhet 1a september.

Äh. Känns som att TS kommer hitta något sätt att släta över hans beteende och hitta ologiska men logiska orsaker till varför det ändå är en god idé att bo ihop "vi har pratat lite ikväll och har ändå bestämt oss för att ge det en chans, jag upplevde att han lyssnade på mig och han lovade att åtminstone en gång i veckan slipper jag korv och köttbullar, sen fick jag en puss och det var allt jag behövde för att förstå att han menar allvar". 
Sen kommer det komma en ny tråd om ett halvår om att förhållandet inte fungerar och 50 pers kommer ge en massa tips och råd i onödan. Och hjulet snurrar vidare.

Jag lagar mycket husmanskost men en del annat också. Stekt och ugnsstekt fisk med hemlagat potatismos, kalops, köttgryta, kycklinggryta, kyckling med rotfrukter, risotto, kyckling med ris och currysås. Dottern äter allt, och har alltid gjort, tillochmed vegetariska grytor och röror när jag ibland gör det:)

Ja vi har flyttat hit alla våra saker nu, och bor här på heltid, ska ansöka om förskola till dottern, men min lgh har jag kvar och har inte fått uthyrd än.

Kände för att uppdatera denna tråd. På grund av min envishet och obotliga optimism stod jag ut i ett halvår med att bo med honom och hans barn. Nu är jag lyckligt utflyttad sen ett halvår tillbaka och dumpade honom helt och hållet för en vecka sedan. Jag förstår inte hur någon människa överhuvudtaget orkat bo med honom i 8år med de fruktansvärda narcissistiska drag han hade. Jag hade ingenting att säga till om ifråga om bonuslivet, hans ungar fick skrika och gapa och kasta skit omkring sig och ta sönder mitt barns leksaker hur de än ville med förklaringen "barn är barn" samtidigt som han i perioder glodde på mig som något som katten släpat in, anklagade mig för allt (jag hatar hans barn, jag kan inte anpassa mig, jag döljer saker, jag vill egentligen inte vara med honom, jag utnyttjar honom etc etc), höll tre timmar långa förhör, tog bort all närhet och bekräftelse, kommenterade mitt beteende konstant som en överkritisk sportkommentator m.m.

När jag slutligen äntligen flyttade tillbaka hem friade puckot och trodde att det skulle lösa allt. Haha! att jag inte alls svarade höll han över mig i resterande del av vårt förhållande, "jag friade faktiskt till dig" och trodde att det skulle väga upp att han efter en lugn period fortsatte med sitt idiotiska beteende med fruktansvärda diskussioner, anklagelser, utbrott etc. Som sagt groteskt förvånad att någon kunnat stå ut med skiten i 8år, när jag knappt överlevde 2.

Jag är så tacksam för att jag aldrig hyrde ut min lägenhet, trots att det var något som narcissistaset störde ihjäl sig på, så att vi enkelt kunde flytta tillbaka. Nu har vi det lugnt och skönt och härligt i vår gamla lägenhet och hemvist:)

Aldrig mer en narcissist och aldrig mer bonusfamilj.