• Linnea.12

    Jag hatar barnvecka

    Du återkommer hela tiden till att han menar att du ska anpassa dig och du verkar ifrågasätta om det ska vara så.

    Du kan börja med att fråga honom om han är beredd att göra anpassningar efter dig. Ex om han kan tänka sig att äta lättare luncher och reäla middagar istället. Om han kan tänka sig att få till rutiner för att hålla ordning och för läggdax. Är svaren på dessa frågor blanka nej så vet du vad du har att vänta. Han verkar försöka få dig till att det är du som är problemet för att komma undan och slippa göra sådant han tycker är jobbigt.

    Vad är du rädd för om du säger att du kommer göra på ditt sätt att äta annan mat än det han tycker du ska äta. Tänk om din dotter väljer att bli vegetarian eller om du nu skulle säga att du går efter en viss diet?

    Du verkar väldigt känslig för att inte rätta dig efter vad andra tycker. Hitta en karl som tycker precis som du så det är okej att göra det som är bäst för dig eller så får du lära dig att leva med att han inte alltid gillar dina beslut som du fattar för dig eller så rättar du dig efter vad han vill och mår dåligt över det.

    I och med att tycker olika om saker och ting behövs mycket kommunikation. Och att det är viktigt att ni kan vara ärliga mot varandra hur ni mår och hur ni känner.

  • Linnea.12
    Anonym (Anpassa) skrev 2020-08-01 13:03:16 följande:

    Men alltså hur farligt är det att äta korv? Han kan inte förbjuda dig att laga ett matigt kvällsmål som alla som vill kan äta av. Du kan gott sitta med, gör olika sallader, släng i sånt du gillar och ät bara en korv, laga en nyttig soppa och ta en pannkaka bara till efterrätt för din del. Klart han vill fixa mat som hans barn gillar när dom väl är där. Men det där stojet på kvällen får upphöra. Efter 20 är det tysta aktiviteter på rummet, eller så får de stora hitta på något med pappa i trädgården. Och ingen går in till din dotter. Jag tycker du har ett kontrollbehov, du kan inte styra deras rutiner. Samtidigt som din dotter behöver få behålla de viktigaste rutinerna, som sömn och nåt att äta på kvällen. Och ge fan i att diska så mycket, det får han dela på och även hans barn om de är stora nog.


    Vad jag förstod på ts så gillade inte hennes karl att hon skulle göra några varianter på middagen eller lunchen utan äta korv om det serveras korv inte lägga till sallader och annat som inte resten vill ha bara ts. Men hon vill inte äta deras mat och de vill inte äta ts mat. Men det gick tydligen inte att göra varianter för det passar inte ts man. Det verkade inte heller som det uppskattas att ts sätter gränser för sin karls familj heller när det kommer till läggtider etc. Och ts verkar inte heller vilja vara till besvär så problemet lär kvarstå.
  • Linnea.12

    Jag måste säga att jag också tycker ts karl också är väldigt naiv. Det verkar som mannen här resonerar som att ts kan flytta in till honom om hon vill det och betala lite mindre. Han tycker väl att han är generös. Han har ingen avsikt i att ändra sig efter henne. Varför liksom? Hon väljer själv vart hon vill bo. Men vill hon flytta in så får hon anpassa sig och finna sig i det kaos som råder där, verkar han tänka. Han tänker minnsann inte anpassa sig efter någon som ska bo billigt och som flyttar in hos honom. Han har ju flyttat ifrån sitt ex av en anlednig och funnit ett hem som passar honom. Han verkar som sagt tänka: "vadå jag ska göra anpassningar efter någon som väljer att flytta in hos mig. Hon visste hur det är hemma hos mig, hennes val att flytta ihop. Jag skulle aldrig klara ett distansförhållade heller men mitt hem mina regler." Han verkar så omogen din karl när det kommer till relationer. Klagar han ofta på arbetskamrater som besvärliga och svårt att vara i underläge? En riktig översittare verkar han vara. Börja se karln för den han är, hans inte så charmiga sidor också. Sen får man ta det onda med det goda. Ni får hitta ett sätt som passar er båda. Du måste sluta vara så rädd för att förhållandet tar slut om du motsätter dig hans idéer för hur ert förhållande ska se ut.

    Jag tänker såhär att desto mer anpassningar du gör efter honom desto mindre kommer han se dig som. Därför att du som person kommer krympa och han kommer gå på och håna dig, du kommer aldrig ses som någon självständig person som kan fatta dina egna beslut. Ju mer du rättar dig efter honom desto mer beroende och av honom kommer han att anse att du är och kanske därför en belastning. Och om du står upp för dig själv och lever ditt liv tillsammans med honom men inte anpassar dig fullt så mycket till honom kanske han ser dig som en belastning och en jobbig käring som han inte kan vara tillsammans med. Eller så får du den respekten du förtjänar om du säger ifrån.

  • Linnea.12
    lostandfound skrev 2020-08-02 13:06:50 följande:

    Du skriver att du trivs på landet men samtidigt har du skapat två olika trådar där du beklagar dig över situationen. Ta lite jävla ansvar för din unge och sluta agera egoistiskt. Ditt barns intressen blir åsidosatta. Som du skrev i den andra tråden kommer inte din dotter att få gå på dagis och lära sig att socialisera med andra barn då du inte har möjlighet att frakta henne dit, utan kommer att bli hemma med dig dag ut och dag in. Det är inte okej. Det är egoistisk. Och att hon inte ska kunna få sova i tid och äta nyttig mat för att du envisas med att bo med en vuxen manbebis är också bristande föräldraransvar. Hade du varit utan barn och om det "bara" hade varit du som hade behövt stå ut i en icke-fungerande vardagskonstellation så fine, men nu har du en dotter och då får du sätta din lust till att bo på landet åt sidan till förmån för hennes välmående. Förlåt om jag verkar hård, men du verkar vara väldigt naiv som verkar ignorera alla kloka råd du får.


    Jag kan tänka att du ska hjälpa till med hans barn om du är hemma och han jobbar men han kan inte ta ditt barn till förskolan? Du ska anpassa dig och hjälpa till men han ska inte göra detsamma för dig. Han ska leva något särboliv men du ska leva samboliv. Blir bara irriterad på hur ni lägger upp det hela. Inse ni kan inte samarbeta. Ni skulle behöva gå parterapi och göra upp en gemensam plan för hur ni ska samarbeta. Och som många skriver här tror jag också att du blir gravid snart och då är du ännu mer körd men du tror säkert att det kommer ändra sig för då har ni ett gemensamt projekt. Ni borde se er relation och att lära er samarbeta utifrån den situation ni redan har idag som det gemensamma projektet.

    Men tror inte han vill eller ser er relation på samma sätt som dig, som jag skrivit tidigare.
  • Linnea.12
    lostandfound skrev 2020-08-02 13:06:50 följande:

    Du skriver att du trivs på landet men samtidigt har du skapat två olika trådar där du beklagar dig över situationen. Ta lite jävla ansvar för din unge och sluta agera egoistiskt. Ditt barns intressen blir åsidosatta. Som du skrev i den andra tråden kommer inte din dotter att få gå på dagis och lära sig att socialisera med andra barn då du inte har möjlighet att frakta henne dit, utan kommer att bli hemma med dig dag ut och dag in. Det är inte okej. Det är egoistisk. Och att hon inte ska kunna få sova i tid och äta nyttig mat för att du envisas med att bo med en vuxen manbebis är också bristande föräldraransvar. Hade du varit utan barn och om det "bara" hade varit du som hade behövt stå ut i en icke-fungerande vardagskonstellation så fine, men nu har du en dotter och då får du sätta din lust till att bo på landet åt sidan till förmån för hennes välmående. Förlåt om jag verkar hård, men du verkar vara väldigt naiv som verkar ignorera alla kloka råd du får.


    +1
  • Linnea.12
    Anonym (M) skrev 2020-08-04 20:08:16 följande:

    Jag avvaktar och ser hur denna vecka utvecklar sig. Nu är han trevligare igen när barnen inte är här. Förstår inte varför han blir otrevligare när hans barn kommer hit.

    Jag slutar göra saker för att behaga honom nu hursomhelst. Jag skiter i hans klagomål. De är hans problem, inte mina. Nu gör jag det som jag känner för. Jag kommer gå på det han sagt tidigare att jag ska vara mig själv och göra det jag vill. Sina klagomål kan han ta och stoppa upp nånstans och det ska jag säga till honom nästa gång de kommer.


    Fast det fattar du väl? Det är därför att du tycker det blir jobbigt att du behöver ställa om och blir irriterad och stressad, det påverkar er relation. När ni är själva finns inte hans barn att ta hänsyn till och du tar hand om din dotter och sköter det så det passar dig och därför er. Att du inte fattar att det är ansträngt varranna säger mycket om varför du är kvar i skiten. Du kan ju ta dina klagomål också och göra samma sak med dem.
Svar på tråden Jag hatar barnvecka