Jag hatar barnvecka

Fast om jag minns rätt från ts tidigare trådar så skulle väl ts få möjlighet att studera och inte behöva betala så mycket till mannen och att det var ett av de primära skälen som gjorde att ts ville flytta ihop? Det finns/fanns en ekonomisk fördel för ts, som i nuläget var/är sjukskriven men nu skall börja studera. Så uppfattade jag det.

Men i övrigt håller jag med dig helt, finns ingenting överhuvudtaget som ts och ts barn vinner på att flytta ihop med mannen och hans barn, men jag är rätt övertygad att ts kommer att göra det ändå. Mer tydliga tecken på att det inte kommer att fungera har jag nog aldrig läst, men ts verkar fortfarande leva i någon slags drömlik förhoppning om att mannen skall "vakna upp och förstå". Varken ts eller mannen tycks vara beredda att egentligen kompromissa om någonting, men eftersom det är ts som flyttar in till mannen och hans barn, som redan har etablerade rutiner i sitt hem, blir det ts, men framförallt ts barn som blir de stora förlorarna. Ja alla barnen förresten, för det kommer så klart bli en massa gnissel mellan ts och de andra barnen också så småningom, det blir det alltid.

Är så fruktansvärt sorgligt tycker jag, att det för många kvinnor tycks vara så viktigt att bo i ihop att det övertrumfar allt annat. Lika viktigt som syret de andas tycks de.

Men ts, hur har det gått med planerna på förskolan? Var det inte svårt för dig att få dottern till förskolan i och med att du skulle bo där ute på "landet" utan körkort och att bussen gick väldigt sällan?

Finns det någon? Bland mina vänner och bekanta finns det ingen. Visserligen kan det fungera bättre i perioder, men de sämre perioderna är helt klart fler och längre och inte ens de bättre är särskilt bra, mest att de "fungerar hyggligt".

Är mest rädd att ts snart är gravid igen. Det brukar ju vara väldigt vanligt att det kommer ett "gemensamt" barn ganska snart när folk flyttat ihop, av ren "olyckshändelse", eller planerat av någon anledning (för mannen vore det ju väldigt praktiskt om ts blev gravid/föräldraledig igen så hon kunde vara hemma med alla barnen när de kommer hem från skola/förskola, och ts har ju haft det tufft på arbetet om jag förstod ts tidigare tråd rätt, och många resonerar ju som så också att studera kan man ju göra som föräldraledig, i det senare håller jag absolut inte med).

Det här var riktigt trevligt att läsa. Så skönt med lite positiva tongångar.

Ts, är du säker på att han egentligen vill bo med dig (och ditt barn)? I mina öron låter det verkligen inte så, utan han verkar verkligen anstränga sig allt han bara kan för att skicka signaler till dig om motsatsen. Verkar göra förutsättningarna så j*vliga som bara möjligt för dig (han kan inte ta ditt barn till förskolan, du skall äta det han/hans barn bestämmer, du skall anpassa dig efter hans barns rutiner när det gäller läggtider, och matvanor). Och som grädde på moset kommer barnhelgen med alla extra barn precis den veckan du skall flytta dit permanent.

Nej, det verkar nästan övertydligt. Jag tror han inte vill (längre) känner kanske panik över att allt gått för fort men så vågar han inte säga det rent ut.
Känner en hel del män som hamnat i liknande situationer helt enkelt för att de inte "hunnit med" - "helt plötsligt hade hon flyttat hit alla grejor och sålt sin egen lägenhet".

I alla fall när jag titta på dina + för ett sammanboende så skriver du:
1) Jag får bo på landet
2) Hans barn och mitt barn trivs ihop och de tar hand om och leker med mitt barn. Men vet du ts, det kommer bli "vardag" det med för hans äldre barn. De kommer ibland tycka ditt barn är en "jobbig småunge" som hänger efter dem, fingrar på deras grejor, är i vägen när de har kompisar hemma, måste tas hänsyn till vid läggdags, skriker/gråter ibland som alla mindre barn etc etc.

Kvar återstår då: "jag får bo på landet"........

Kanske läge att se över dina prioriteringar? Satsa på din utbildning, låt ditt barn gå på förskola och planera på lång sikt för att du och ditt barn skall kunna hitta en bra vettig bostad i lantlig miljö med vettiga kommunikationer. Ta körkort!

Fortsätt umgås som särbos.

Men ts, du hör ju själv. Han vill inte ha dig där! Han gillar ditt utseende och vill ligga med dig, kanske trivs han med att umgås med dig osv. Men han vill inte bo ihop med dig. Han kanske är jätteirriterad på att du är inne och rensar hans garderober. Varför gör du sådant. Är det inte i själva verket som så att det är du som initierat den här sammanflyttningen, pratat om alla fördelar etc och han bara mumlat något i stil med "ja det kanske kan bli bra...."  SLUTA! BÖRJA TÄNK LITE! Det handlar inte bara om dig utan om ditt barn. Förskolan går åt pipan. Ditt barns mat och sovrutiner kommer att gå åt pipan, bestämda skärmtider för ditt barn kan du bara glömma, och finns det ett lämpligt rum åt ditt barn när det blir större eller kommer det inte att bli bråk där med?

Spelar ingen roll vad någon här på FL säger. Ts vill bara gnälla av sig och höra hur synd det är om henne och att mannen borde "förstå" och visa hänsyn. Hon ser inte att han a) endast vill ha en hushållerska eller b) inte vill ha henne där överhuvudtaget.

Om ett år sitter ts här och ymkar för att hon inte har någon stans att ta vägen med sitt barn och dessutom väntar ts nog barn igen och kan inte lämna därför.

Jag hoppas också verkligen att ts är ett troll, för historien och situationen hon medvetet och med så öppna ögon som möjlig gladeligen traskar rakt in i blir bara värre och värre ju mer ts skriver. Det är ju en sak om det, som någon ovan påpekade, bara handlade om henne själv, men det rör sig ju om ett litet barn som nu får alla sina förutsättningar och omständigheter omkullkastade.

Verkar som om ts hoppas att karln (som gjorde slut utan förklaring och sedan blev kall och avståndstagande så sent som i mars) kommer att göra samma sväng igen - otrevlig, avståndstagande och sedan snäll och trevlig därefter.

Det är sådana som ts som gör att tappar tron på mina medsystrar.

Men, jag kommer i alla fall att med spänning vänta på ts "jul-tråd" här på FL, för om inte förr lär vi garanterat höra av ts igen. När högtider firas ställs allt på sin spets. Tycker bara så innerligt synd om ts barn som skall behöva hamna i den här soppan.

Förstår heller verkligen inte ts, det är ju en sak om man med rosenskimrande ögon kliver in i en samborelation och sedan upptäcker att det inte fungerar med partnern, men ts har ju redan sett allt! Hon vet redan hur det kommer att bli (=för j^*vligt varannan vecka, om inte varje vecka) och som många andra kommer hon säkert kasta all skuld på bonusbarnen utan att se sin partners medverkan i problemen.

Ts, hur går det?

Tack för svar! Vilken mat är det som du lagar som din dotter uppskattar? (Har själv ett matintresse så att det är därför jag frågar).

Skönt att det verkar gå bättre. Ni bor där på heltid nu då?