Jag hatar barnvecka

Mer klagomål från hans håll. Vet ärligt talat inte vad han tycker om med mig. Idag är jag "oengerad" allmänt. Jag har rensat hans garderober m.m., planerat flytt och möblering, städat, tvättat, tagit hand om barn etc innan jag ens flyttat in. Igår låg jag vid poolen, umgicks med hans barn, gick på eftermiddagen iväg till stranden med min dotter bara, för min och hennes skull, för att jag inte hade nån lust med annat. Jag ville ha en ren semesterdag. Idag har jag varit sjuk och mest legat i sängen, men såklart umgåtts med alla barn när de kommit, engagerat mig i det de berättat. Så får jag upp på allt annat (jag pratar inte tillräckligt, jag säger inte vad jag tänker/tycker/vill, jag säger jag vet inte för ofta, jag är för trött, för sjuk, tar för lite initiativ i sängen etc) att jag är oengagerad. Jag vet inte vad han vill ha av mig. Han säger att han vill att jag ska vara mig själv, göra det jag vill, känna mig hemma, vara med och bestämma, men oavsett blir det alltid fel. Jag vet inte ens vad han tycker om med mig förutom mitt utseende eftersom han aldrig säger något annat positivt. Han säger att han inte är sån. Men hur ska man då veta om man gör rätt? Jag vet inte hur han vill ha mig! Och ärligt hur kan man inte ta de saker som han sagt som något negativt?

"

Jag började gråta. Han var iskall och anklagade mig för att inte kunna diskutera.

Jag tror att det är något fel med honom. Jag vet att jag är extra känslig men inte såpass extra känslig att jag feltolkar allt negativt vilket han påstår. Antingen vill han skrämma bort oss och faktiskt inte ha oss här, eller så är han rejält skev på något vis. Han har betett sig konstigt förr, i oktober och mars när han plötsligt blev avståndstagande, kall, negativ, kritisk m.m. I mars gjorde han också slut, utan att ge nån egentlig förklaring. Han ångrade det sen och ansträngde sig för att få mig tillbaka, och har eftet det betett sig klanderfritt, kärleksfullt, förstående etc fram tills nu.