Klarar sig son är män utan en kk eller är behovet så starkt att ha en tjej nära?

Jag klarar inte av att ha KK. har försökt några gånger. Blir kär efter ett par träffar ändå. Jag skulle kanske kunna ha ONS, men mer än så och jag kan inte hantera det. Sex=kärlek tydligen.

Det är lite trist för alla andra snubbar verkar ju kunna göra så, separera sex och kärlek. Men inte jag av någon anledning.

ONS känns så för mig med. Tomt, ångestfyllt och onödigt efter jag har haft det, men jag tror att jag skulle kunna ha det med "rätt" person och det hade känts ok. Rent teoretiskt alltså.

Jag tänker mig en madam som jag skulle vara väldigt fysiskt attraherad av, men att hon samtidigt har en helt olidlig personlighet. Kanske narcissist, taskig, elak, påfrestande, en riktigt jobbig människa helt enkelt. Men det får inte finnas något i personligheten jag kan vända till "Det där kanske bara är som hon spelar" eller "Hon är nog inte så egentligen" utan det måste vara extremt så att inte min hjärna kan hitta på ursäkter att tycka om henne.

Då hade det nog funkat med ONS och KK.

Jag skulle kunna tänka mig hypotetiskt att jag skulle kunna göra det.

Fast där kommer problemet, jag har träffat ett par tjejer som verkligen vart horribla som människor, men min hjärna lurar mig att hitta på grejer att tycka om i hennes personlighet ändå. Så träffas man några gånger, sedan är jag kär i en helt horribel person.

En ex. var helt galet svartsjuk, kontrollerande och hade ett explosivt humör. Glad först sedan tvärvända till jättearg. En verkligen horribel madam det där, det tyckte jag före och sedan efter. Där tänkte jag faktiskt att ok hon är horribel redan från start, men hon var attraktiv, det var länge sedan jag hade sex...så ok. KK men inte mer tänkte jag.

Efter att ha träffats ett par gånger växte hon i mina ögon på något vänster. Svartsjukan och kontrollerandet tolkade jag som att hon brydde sig, humörsvängningarna var psykisk ohälsa och inte hennes fel och jag såg tusen kvaliteer som egentligen inte fanns hos henne. Jag blev jättekär ändå.

Ett par samlag och sedan var jag djupt förälskad i henne och tyckte att hon var den mest fantastiska person jag någonsin mött.  Min hjärna jobbar mot mig. 

Men kanske att det skulle kunna funka att hålla avstånd som KK med någon som är ännu värre än det. Jag vågar nog inte chansa, men kanske att jag hade kunnat.