Ändra sitt liv genom mindset. Varför gör inte alla det?

Vad innebär det?

Jag har snarare brottats med att jag lägger för stort ansvar på mig själv, att allt dåligt som sker är mitt fel. Bara för att man tar på sig ansvaret för sitt liv så innebär ju inte det att man per automatik blir lugn och harmonisk, eller tar bra beslut.

Något som jag däremot trorär bra för de flesta är att reflektera mer över sitt liv, vilka val man gör och varför. Vilka val man skulle vilja göra och varför.

Att vi inte gör det mer beror nog dels på att vi är upptagna av själva livet och dels på ovana. Ibland kan jag tänka att det vore bra om alla nyblivna unga vuxna fick några samtal med terapeut/livscoach för att fundera över vem man är och vill vara och hitta verktyg för att kunna reflektera över sig själv och sina ha slingae i framtiden.

Vilken bullshit. Det handlar även där om inställning. 

Och ja, jag vet, jag har både provat sorg och cancer senaste året. 

Tar man cancerdiagnosen tex. Ja, man blir fysiskt sänkt av en tuff cancerbehandling, men det psykiska väljer man helt klart. Man väljer hur man ska se på sin diagnos, sin behandling och sina biverkningar. 

Och i alla "stödgrupper" mm är det väldigt tydligt vilka som gräver ner sig och vilka som väljer att vara positiv. 

Man har mycket lättare att hantera eventuell ms om man inte behöver oroa sig för ekonomin och försäkringskassan. Ms är ju dessutom en sjukdom som man ofta kan hantera på olika sätt. ex genom träning så när det handlar om ms så är inställning och val av hög vikt.

Bryter du benet så hanterar du det på olika sätt. Antingen -?stackars mig alla olyckor händer bara mig?. Eller - ? shit happens. Nu passar jag på att läsa en bok eller studera på distans.?

Nästan alla känner förr eller senare någon som tar livet av sig. Då hanterar man det genom att gräva ner sig och tycka synd om sig själv eller så ser man till att se andra i sin omgivning. Kanske förstår man att vännens familj mår sämre? Då går man dit och ställer upp. Lagar mat, pratar mm. Då är chansen också större att andra ställer upp för en själv i framtiden.

Nu skulle jag vilja bidra till tråden med nobelpristagaren Elizabeth Blackburns forskning om telomerer. Telomerer är dom byggstenar i kroppen som visar på vårt åldrande och vår hälsa. Ju längre telomerer man har i kroppen ju friskare är man och ju längre lever man. Men vad påverkar telomerernas längd? Enligt forskningen detta (ej i någon rankningsordning): 1. Vilka föräldrar man har. Dvs föräldrarnas genetiska förutsättningar samt föräldrarnas utbildningsnivå, socioekonomiska bakgrund och levnadsstandard. 2. Om ens mamma gick igenom något traumatiskt under graviditeten (stor sorg, svält, våld, flykt). Detta påverkar mer än vad man har trott tidigare! 3. Var man föds och var man växer upp, om man tex föds i ett tryggt välfärdsland och i ett tryggt bostadsområde. Att växa upp i ett otryggt bostadsområde med mycket våld påverkar negativt, mer än vad man tidigare trott. 4. Anknytningen till sina föräldrar och hur många traumatiska upplevelser man har som barn. Om ett barn upplever flera traumatiska saker i barndomen (dit räknas alkoholiserade föräldrar, våld i hemmet, övergrepp, psykisk ohälsa hos föräldrar, sorg, trauma, krig) så förkortas barnets telomerer för livet. Om ett barn upplever enbart en-två traumatiska saker i sin barndom så är barnet dock BÄTTRE rustad som vuxen än ett barn som upplevt noll traumatisk saker i sin barndom. Intressant va? 5. Livsstil. Dvs hur man väljer att forma sitt liv som vuxen med kostvanor, stresshantering, motion, sömn, socialt sammanhang, utbildningsnivå, vilket bostadsområde man väljer, vilken partner man väljer, familjebildning. Och här tenderar människor att välja om sina egna föräldrars val. 6. Viktigast av allt: MINDSET. Hur personen väljer att se på sitt liv, sina erfarenheter, sina förmågor. Detta var en jättegrej att upptäcka i Elizabeth Blackburns forskning. Hon kunde se att människor som hade en positiv grundinställning till livet TROTS enorma svårigheter och motgångar, hade en helt annan stressrespons än andra människor. Och de hade lika långa eller till och med längre telomerer än andra människor! Trots sina svårigheter i livet! Och de hade ofta jobbat medvetet med sin inställning i många år. De kände sig ofta lyckliga och tillfreds med livet, trots alla problem. Är det inte fantastiskt så säg? Om man vill fördjupa sig i detta heter boken Telomer-effekten.

En annan grej som framkommer är att om du har goda förutsättningar i livet (föds på rätt plats med rätt föräldrar och går igenom en-två traumatiska saker i barndomen, inte mer) så är du bättre rustad för att bygga en positiv grundinställning till livet och göra medvetna val. Enligt boken har folk alltså helt olika förutsättningar (mycket orättvist). Det är dock intressant att folk som gör igenom noll traumatiska saker i barndomen blir sämre rustade för livet!