Forum Familjehem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • "100 spänn på att de gör det för pengarnas skull"

    Ons 5 aug 08:28 Läst 0 gånger Totalt 77 svar
    Anonym (Mamma till två plus en)
    Visa endast
    Ons 5 aug 08:28

    Hejsan.

    Denna tråd handlar inte skriver jag redan nu om hur det finns familjer som är jourhem, familjehem med fel avsikter eller onda uppsåt. Forskning visar att det funnits och säkert alltid kommer finnas "fel" människor som blir godkända för dessa uppdrag.

    Men i allafall. Vi börjar med mig och min familj och avslutar med ett dilemma jag behöver lite råd kring.

    Jag är gift sedan många år med min man som jag mötte som 16 åring. Vi är idag 32 och 34 år. Bor i en villa med våra två biologiska barn där ena är en rätt nybliven tonåring och den andra börjar mellanstadiet om nästa vecka.

    Utifrån min ålder är det lätt att se att vi fått barn i unga år. Och vi pratade alltid om tre barn. Men studier på universitetet kom i mellan (har 8.5 år på nacken av studier på grund och avancerad nivå).

    Eftersom tiden gick känndes det inte rätt att börja om med en bebis, vi hade kommit in i en ny fas i livet

    Vi kunde snorkla tillsammans utomlands, göra aktiviteter på ett annat sätt än tidigare och, ja men ni som har äldre barn vet. Ju äldre barnen blir desto mer "frihet" får man också som förälder. En promenad på tu man hand, handla i mataffären ensam. Slippa hämta och lämna på fritids osv. Även om det såklart blir tuffare också med, träningsr hit, läxor dit, kompisar, matcher osv osv osv.

    Vi trivdes alltså bra i vårt liv. Men en sak saknades. Vår trea. Eftersom jag själv och maken har en sämre uppväxt och har andra vuxna än våra föräldrar som våra förebilder har vi också en klar bild av vad familjehem innebär. Vi har mött många barn genom åren, alla med olika bakgrund och på nära håll upplevt hur mina "bonusföräldrar" hjälpt dem finna sig själva. Bli hel(are). Fighter med bup, soc och vakna nätter, utbrott, sönderslagna rum, droger, ja allt man kan tänka sig har dessa människor mött. Och givit oss således en stark och stabil grund att stå på inför det beslut vi förra året tog.

    Vi ville bli familjehem. Och fick napp fort. För att korta historien här så har vi nu en tredje liten stjärna som bor med oss. Som förgyller vår vardag, som vi kämpar för varje dag för att ge denne en sådan uppväxt och sådana minnen som barn bör få ta med sig senare i livet. Barnet är i en sådan ålder att hen börjar skolan nu. Vilket gör att vi fortfarande kan göra våra snorklingsresor (tyvärr har vi inte gjort den ännu pga corona men räknar med en Asien resa i mars), de aktiviteter vi gillar. Även om vårt liv är förändrat så är det inte så mycket som förändrats som om vi skulle fått ett spädbarn. Vi är alltså mer än tacksamma för att vi fått chansen att ta hand om detta barn så länge som det krävs, vi är tacksamma för att just X kom till vårt hem. X har lärt oss massor och utvecklat oss alla. Och relationen bio barnen har till denne stjärna är vacker.

    Vi gör alltså detta för att det saknades en pusselbit i vårt liv. För att hjälpa ett barn från det liv vi själva levde en gång. För att vi har kunskap, erfarenhet och god inlyssningsförmåga samt erhåller en god reflektion och analytisk förmåga. För att våra hjärtan är stora...

    Ja detta var det jag fick sitta och förklara gång på gång förra helgen. Vi hade barnvakt för första gången sedan X flyttade hem till oss för 9 månader sedan. En dag och en natt denna sommar ville jag och maken vara ensamma. Sedan klarar vi oss tills nästa sommar eftersom vi kan ta en timmer promenad ibland då de stora barnen passar den yngre. Vi klarar oss på det.

    Men under middagen som är med mina bästa vänner uppkom diskussionen från maken till bästa vänne gång på gång " ni gör det för pengarna, för att kunna resa, ha ungarna i dyra sporter, köpa dyr inredning osv osv osv".

    Och det gör mig så arg och ledsen att behöva försvara sig.

    Vi har rest utomland mellan 1-2 gånger per år sedan barnen var fem år. jag och dottern har ridit i flera år. Hela familjen föredrar kläder med märken, men handlar billigt och begagnat eller i HM butiker med. Detsamma med inredning, åena sidan kan jag köpa en vas för 70 kr på dollar, men å andra sidan en vas från Svenskt tenn för 3000 kr. Vi blandar dyrt med billigt och har alltid gjort.

    När man sedan försöker förklara att NI som våra vänner borde väl veta att denna livsstil är sedan länge. Och med handen på hjärtat, OM du också är familjehem är det vara jag, eller går du också back i princip på att vara familjehem?

    Den där omkostnaden man får täcker bara en liten del av vad ett barn faktiskt kostar per år. Och lönen, ja den får således täcka upp för de kostnader som uppstår.

    Nu vet jag inte riktigt hur jag ska tackla helgens samtal.. jag känner att jag inte kan släppa detta. Som ni märker har jag ju försökt övertala er att jag gör detta av rätt avsikter. Men vad jag än skriver kommer väl alltid någon skriva "eller hur, vad menar du här, la la la".

    Så frågan är, bör jag låta detta vara, eller gå upp på kaffe och prata med dessa, främst bästis make om vår dispyt? Jag vill ju inte att någon har fel bild av oss direkt.

  • Anonym (S)
    Visa endast
    Ons 5 aug 08:41 #1

    Alltså, jag tycker att det är höjden av oförskämdhet att säga något sådant till en nära vän. För mig finns dessa alternativ

    - Det finns något i ert beteende som gör att vännen på allvar tror att ni inte värnar om barnet på rätt sätt.

    - Vännen är helt enkelt bara en allmänt otrevlig människa (eller var av någon anledning vud detta enskilda tillfälle.

    - Vännen har själv väldigt dåliga erfarenheter som hen projicerar på er

    - Det hela är ett missförstånd, tex på gund av taakig humor.

    Om detta är personer som du i vanliga fall litar på och tycker är vettiga människor så kan jag tycka att det är lämpligt att ha ett samtal med dem. Då inte för att försvara eller förklara dig utan för att få en förklaring på varför reaktionen var som den var. Finns det något i ert beteende som kan vara värt att reflektera lver så är ju det bra att få veta för familjens skull men också om det finns orsaker hos paret till otrevligheten - för er fortsatta vänskaps skull.

    Är du efter ett samtal däremot övertygad om att vännerna bara har otrevlig attityd så är ju frågan om det är värt att fortaätta den vänskapen.

    Sen kan det kanske också vara värt att reflektera över varför du har ett stort behov av attförklara och rättfärdiga detta. Inte gara för vännerna utan också för oss främlingar.

  • Anonym (Y)
    Visa endast
    Ons 5 aug 08:45 #2
    Anonym (Mamma till två plus en) skrev 2020-08-05 08:28:25 följande:

    Hejsan.

    Denna tråd handlar inte skriver jag redan nu om hur det finns familjer som är jourhem, familjehem med fel avsikter eller onda uppsåt. Forskning visar att det funnits och säkert alltid kommer finnas "fel" människor som blir godkända för dessa uppdrag.

    Men i allafall. Vi börjar med mig och min familj och avslutar med ett dilemma jag behöver lite råd kring.

    Jag är gift sedan många år med min man som jag mötte som 16 åring. Vi är idag 32 och 34 år. Bor i en villa med våra två biologiska barn där ena är en rätt nybliven tonåring och den andra börjar mellanstadiet om nästa vecka.

    Utifrån min ålder är det lätt att se att vi fått barn i unga år. Och vi pratade alltid om tre barn. Men studier på universitetet kom i mellan (har 8.5 år på nacken av studier på grund och avancerad nivå).

    Eftersom tiden gick känndes det inte rätt att börja om med en bebis, vi hade kommit in i en ny fas i livet

    Vi kunde snorkla tillsammans utomlands, göra aktiviteter på ett annat sätt än tidigare och, ja men ni som har äldre barn vet. Ju äldre barnen blir desto mer "frihet" får man också som förälder. En promenad på tu man hand, handla i mataffären ensam. Slippa hämta och lämna på fritids osv. Även om det såklart blir tuffare också med, träningsr hit, läxor dit, kompisar, matcher osv osv osv.

    Vi trivdes alltså bra i vårt liv. Men en sak saknades. Vår trea. Eftersom jag själv och maken har en sämre uppväxt och har andra vuxna än våra föräldrar som våra förebilder har vi också en klar bild av vad familjehem innebär. Vi har mött många barn genom åren, alla med olika bakgrund och på nära håll upplevt hur mina "bonusföräldrar" hjälpt dem finna sig själva. Bli hel(are). Fighter med bup, soc och vakna nätter, utbrott, sönderslagna rum, droger, ja allt man kan tänka sig har dessa människor mött. Och givit oss således en stark och stabil grund att stå på inför det beslut vi förra året tog.

    Vi ville bli familjehem. Och fick napp fort. För att korta historien här så har vi nu en tredje liten stjärna som bor med oss. Som förgyller vår vardag, som vi kämpar för varje dag för att ge denne en sådan uppväxt och sådana minnen som barn bör få ta med sig senare i livet. Barnet är i en sådan ålder att hen börjar skolan nu. Vilket gör att vi fortfarande kan göra våra snorklingsresor (tyvärr har vi inte gjort den ännu pga corona men räknar med en Asien resa i mars), de aktiviteter vi gillar. Även om vårt liv är förändrat så är det inte så mycket som förändrats som om vi skulle fått ett spädbarn. Vi är alltså mer än tacksamma för att vi fått chansen att ta hand om detta barn så länge som det krävs, vi är tacksamma för att just X kom till vårt hem. X har lärt oss massor och utvecklat oss alla. Och relationen bio barnen har till denne stjärna är vacker.

    Vi gör alltså detta för att det saknades en pusselbit i vårt liv. För att hjälpa ett barn från det liv vi själva levde en gång. För att vi har kunskap, erfarenhet och god inlyssningsförmåga samt erhåller en god reflektion och analytisk förmåga. För att våra hjärtan är stora...

    Ja detta var det jag fick sitta och förklara gång på gång förra helgen. Vi hade barnvakt för första gången sedan X flyttade hem till oss för 9 månader sedan. En dag och en natt denna sommar ville jag och maken vara ensamma. Sedan klarar vi oss tills nästa sommar eftersom vi kan ta en timmer promenad ibland då de stora barnen passar den yngre. Vi klarar oss på det.

    Men under middagen som är med mina bästa vänner uppkom diskussionen från maken till bästa vänne gång på gång " ni gör det för pengarna, för att kunna resa, ha ungarna i dyra sporter, köpa dyr inredning osv osv osv".

    Och det gör mig så arg och ledsen att behöva försvara sig.

    Vi har rest utomland mellan 1-2 gånger per år sedan barnen var fem år. jag och dottern har ridit i flera år. Hela familjen föredrar kläder med märken, men handlar billigt och begagnat eller i HM butiker med. Detsamma med inredning, åena sidan kan jag köpa en vas för 70 kr på dollar, men å andra sidan en vas från Svenskt tenn för 3000 kr. Vi blandar dyrt med billigt och har alltid gjort.

    När man sedan försöker förklara att NI som våra vänner borde väl veta att denna livsstil är sedan länge. Och med handen på hjärtat, OM du också är familjehem är det vara jag, eller går du också back i princip på att vara familjehem?

    Den där omkostnaden man får täcker bara en liten del av vad ett barn faktiskt kostar per år. Och lönen, ja den får således täcka upp för de kostnader som uppstår.

    Nu vet jag inte riktigt hur jag ska tackla helgens samtal.. jag känner att jag inte kan släppa detta. Som ni märker har jag ju försökt övertala er att jag gör detta av rätt avsikter. Men vad jag än skriver kommer väl alltid någon skriva "eller hur, vad menar du här, la la la".

    Så frågan är, bör jag låta detta vara, eller gå upp på kaffe och prata med dessa, främst bästis make om vår dispyt? Jag vill ju inte att någon har fel bild av oss direkt.


    Omg du är 32 och har en tonåring
  • Ons 5 aug 08:46 #3

    Fråga bara enkelt vad han menar med det och på vilket sätt er ekonomiska situation skulle ha förändrats sen ni fick ert fosterbarn? Eftersom han nu verkar ha såna kunskaper både om er ekonomiska situation ( ) så måste han ju veta hur er ekonomiska situation förbättrats och vad ni nu kan göra annorlunda. Strunta i att försöka "omvända" honom och få honom att förstå, det kommer aldrig att ske. Utan bara fråga "hur menar du nu?" och "ja, du säger det, det var ju spännande att du vet mer om oss än jag" och liknande saker.

    <3 

  • Ons 5 aug 08:48 #4
    Anonym (Y) skrev 2020-08-05 08:45:28 följande:
    Omg du är 32 och har en tonåring
    Vari ligger problemet? Hon fick sin äldsta när hon var 19-20 och har sen dess utbildat sig vidare. Ja, hon fick barn ung. Det gör henne inte till en sämre förälder eller fosterförälder.
  • Anonym (Stina­)
    Visa endast
    Ons 5 aug 08:55 #5

    Jag reagerar faktiskt på det du skriver om att det man får betalt inte täcker kostnaderna för ett barn. Det gör det ju. Det måste vara en ganska lyxig livsstil ni har om inte arvodet räcker.

    Och kan det vara det vännen reagerar på? Att ni gör av med mycket pengar och fosterbarnet kan ses som ett sätt att finansiera det? Har tyvärr sett en del såna exempel genom åren och har även själv levt i fosterhem en period som tonåring, med dåliga erfarenheter.

    Sen vete 17 om det är så lämpligt att ni har fosterbarn istället för att skaffa ett tredje barn. Det är väl inte direkt det soc rekommenderar när man ska bli familjehem?

  • Ons 5 aug 09:17 #6 +1

    Alltså att vara familjehem handlar ju om att göra skillnad för det barn som har det tufft av olika anledningar och att se barnets behov och bästa. Att möta barnets svårigheter och puscha och stötta. Inte om att få en ny reskompis eller ett färdigt barn.

    Ska du argumentera med dina kompisar så tona ner skrytet om resor, pengar och äventyr och berätta istället om engagemang för utsatta barn och varför du valde att vara just familjehem. Berätta om varför detta barn kom till er och vad ni faktiskt hjälper till med rent konkret. Släpp allt som har med pengar att göra. Om det inte är viktigt för dig så sluta argumentera om just pengar och byt fokus.

    Jag själv har haft mitt äldsta barn i familjehem och mina föräldrar har varit just familjehem och som förälder vill jag verkligen inte att mitt barn ska ses som nån accessoar och reskompis inför familjens vänner.

  • Anonym (Mamma till två plus en) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 5 aug 09:25 #7
    Anonym (Stina) skrev 2020-08-05 08:55:04 följande:

    Jag reagerar faktiskt på det du skriver om att det man får betalt inte täcker kostnaderna för ett barn. Det gör det ju. Det måste vara en ganska lyxig livsstil ni har om inte arvodet räcker.

    Och kan det vara det vännen reagerar på? Att ni gör av med mycket pengar och fosterbarnet kan ses som ett sätt att finansiera det? Har tyvärr sett en del såna exempel genom åren och har även själv levt i fosterhem en period som tonåring, med dåliga erfarenheter.

    Sen vete 17 om det är så lämpligt att ni har fosterbarn istället för att skaffa ett tredje barn. Det är väl inte direkt det soc rekommenderar när man ska bli familjehem?


     hihi, läs igenom och förstå helheten. Om du reflekterar över innehållet i Trådstart står det ganska bra beskrivet att vi lever ett rätt bra liv. Och har gjort i mång år. Utomlands en till två gånger per år, snorkling i Asien. Handlar märkesprodukter och kläder, men likaväl på begagnat och i vanliga butiker som dollar och Hm. Mot denna bakgrund är det lätt att se att vi är en familj som har det rätt bra ställt. 

    När vi då får ett barn till oss med en avsedd summa varje månad (ligger mot lägsta omkostnad) måste man för det första slå ut årets kostnader, nya vinter/sommar kläder, skor, inom och utomhus ytterkläder. Kalas, semestrar, utomlandsresor, för att inte tala om Födelsedag och jul. enligt skl som har en mall för vart pengarna ska räcka utöver boendekostnad, mat, hygien, sparande osv är det inte många hundralappar i månaden kvar att faktiskt handla till barnet. Lägg då märke till att av dessa pengar som sedan är kvar på kontot för barnet, behöver man spara en del av dessa. Som nu, ett par hundra inför julafton. 


    För detta barn ska ha det LIKA bra som våra. Och ja, då innebär det julklappar och presenter för någon tusing per barn. Det innebär ett restaurangbesök/bio i månaden eller liknade. Jag vägrar klä mina biosar i "fina" ytterkläder för att sedan göra skillnad och sätta på kläder efter pris på placeringen. 

    Hade vi däremot levt ett annat liv innan så hade pengarna kanske räckt lite bättre, men samma problem kvarstår. Den summa du får in på kontot varje månad är inte till för att täcka upp EN månads kostnader. DU BEHÖVER framförhållning, spara inför semester, jul, födelsedag, eller vad det kan vara.

    PÅ ditt sita antagande så kan jag berätta att SOCIALEN är mycket nöjda med oss. De förstår att vi gillar barn väldigt mycket. Men att tiden rann iväg för att skaffa en tredje biologisk. Däremot var inte hjärtat fullt och får vi fylla det för stunden (troligen uppväxtplacering) eller tills hen är 19 år, ja, då kommer hen alltid att få o där. När hen flyttar hem om det bli, är hen ALLTID välkommen till oss. Vi ersätter inte ett barn, utan vi gör något fler faktiskt borde göra.  

  • Anonym (Suck)
    Visa endast
    Ons 5 aug 09:32 #8 -2

    Av det du beskriver så förstår jag vännen. Ni gör detta för pengar, inget annat. Stå för det istället. Det finns många som blir familjehem av samma anledning, för att ha råd med hästar och resor. När kommer det stackars barnet få komma hem?

  • Anonym (X)
    Visa endast
    Ons 5 aug 09:34 #9

    Hur mycket får ni i månaden då?

  • Ons 5 aug 09:42 #10 +1
    Anonym (Suck) skrev 2020-08-05 09:32:19 följande:

    Av det du beskriver så förstår jag vännen. Ni gör detta för pengar, inget annat. Stå för det istället. Det finns många som blir familjehem av samma anledning, för att ha råd med hästar och resor. När kommer det stackars barnet få komma hem?


    Du menar, de saker de hade råd med innan fosterbarnet kom?
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll