Självklart vill jag fortsätta vara far.
8åringen är helt klart "trasig" och har vägrat träffa mig på ett tag nu.
Jag respekterar detta och tvingar inte/försöker övertala jag har också berättat för 8åringen att jag älskar honom som min och han är välkommen.
Den minsta sonen träffar mig fortfarande på regelbunden basis och allting går super fint.
Barnen utvecklas som dom ska enligt mina rapport från förskolan/skolan.
Bodelningen såg ut så här, eftersom den pressade ekonomin och skulden inte var katastrof.
Att starta en rättsprocess för det skulle sluta med +-noll för mig, samt skicka henne till gatan.
(Ren illvilja)
Lånen är direkt på mitt namn och då blir det svårt, men mina saker står fortfarande hos henne som jag värderar till 50000 snabb affär. Men hon har vägrat att överlämna något. (Jag har också kvitton kvar på en del av sakerna)
Hon och jag har båda skrivit på med underskrift och vittnen i faderskap hos socialen. Där hon och intygar att jag är fader som helt uppenbart var en lögn.
Nån frågade hur jag blev lurad.
Vi hade bott tillsammans i två år, förhållande börjar bli dåligt.
Hon blir gravid och väljer att bli "vuxna" o vuxen jag blev.
Om jag hade vetat att hon var otrogen skulle jag ha lämnat henne direkt mitt barn eller ej. Samt lämnat henne om hon inte vart gravid.
Och förmodligen anledningen till varför hon inte sa något.
Min bitterhet ligger i om sanningen skulle gälla skulle livet vara lättare utan henne.
Och att jag kommer betala underhållsbidrag i cirkus 10-14 år till (stor summa totalt)
Som kunde undvikas om hon var ärlig.
Till topic stämma henne eller ej. Få pengarna tillbaka (underhållsbidrag) dom 8 månader jag och xfrun kom hyfsat överens om cirkus 11000-12000 då jag inte hade skyldighet att betala för honom då han inte var min samt inte bodde ihop längre.
Böter/straff att bedra en man på detta vis att ljuga i faderskap.
Ja relationen är Toxic och måste gå via tingsrätten då hon är helt utan moral.
