Så arg på min man

Suuuuuck någon som känner igen sig???

Gift med en man som jag under många år haft många gräl med. Vi har två gemensamma barn.

Jag får panik på honom. Han gör alltid tvärtemot vad jag ber honom om. Ber jag honom att köpa nyttig mat köper han massa skitmat, han städar aldrig!!! När jag ställer mig och städer avbryter han mig hela tiden angående någonting! Han blir arg när jag ryter ifrån, kallar mig saker. Gör saker hela tiden som han vet provocerar mig (typ äcklar sig medvetet på olika sätt). Har försökt att bemöta honom lågaffektivt men han bara tjatar, ifrågasätter, snokar om allt jag gör, tjatar om allting jag gör (klagar på om jag sitter med mobilen, ifrågasätter minsta inköp av kläder, detaljstyr mitt liv, klagar när jag ska göra någonting utanför hemmets väggar). Blir gaaaaalen!! Hur löser man sådant här?? Önskar att han kunde ha några hobbies och låta mig vara ifred.

Nej jag känner inte igen mig. 

Hur har du lyckats skaffa två barn med denne? 

Nej jag känner inte igen mig. 

Hur har du lyckats skaffa två barn med denne? 

Jag hoppas jag skulle ha mod att skilja mig om jag hamnade i samma situation som du. Låter inte som det finns mycket kärlek kvar i relationen. Varför stannar du?

Många säger bara ?lämna lämna?, men det är inte helt lätt med två små barn...

Vem har sagt att livet ska vara lätt? Av med offerkoftan och agera. Det är du som valt honom.

Hej anonyma Y. Okej så då är det inte ok att be om råd? Vad vill du säga med ditt råd egentligen, agera hur - anser du att rådet var speciellt konkret? Har du själv varit i en svår situation någon gång? Säger du så till alla kvinnor som väljer män som misshandlar dem eller 80-åriga Agda som ber om avlastning med sin dementa nedkissade gubbe?

Du förstår, i början när man träffar någon säger väldigt lite om hur det ser ut i relationen efter x antal seriösa steg och några år framåt i tiden och handlar ofta om omständigheter snarare än offerkoftor som du uttrycker det som f ö är ett väldigt uttjatat begrepp som är lätt att slänga sig med. Märks att du inte varit i en jobbig relation med barn. Hej då.

Det är den responsen jag får som man i relaterade trådar och jag kan inte påminna mig jag sett dig ryta ifrån till de kvinnor som svarat mig på samma sätt.

Hej då!

Vem har svarat på samma sätt i denna tråd, ursäkta mig?

Tänk dig att du dejtar en kvinna under tre år som verkar skitbra tills det visar sig efter två barn ihop att hon är otrogen, skiter ner sig, pajar ekonomin etc.? Ska jag komma då och säga att du trots allt valt henne? Det är ju inte riktigt sant. I alla fall inte vad du visste om. Ibland köper man grisen i säcken.

Men tack för rådet bör självklart agera på något vis i detta !

Det är exakt de svaren jag får från kvinnor i relationstrådar jag startar. Och inga kvinnor gör sin röst hörd att den typen och kommentarer är oönskade. Vill kvinnor ha ett annat debattklimat får de börja med sig själva.

Men kom med konkreta råd då istället för att försöka läxa upp att det minsann är för sent för nuckan att ändra sig

Det gjorde jag. Agera!!

Suck