Skulle ni förlåta er partner för detta

Tycker ni är hårda mot TS som kräver exemplariskt beteende av henne- prata pedagogiskt med sin vuxna partner direkt. Hon är chockad, arg och besviken och behöver säkert några dagar för att bearbeta det som hänt och fundera på vad hon vill göra. Och hur kul är det att prata allvar med en gravt bakfull person?

Men håller med alla som säger att eventuell förlåtelse beror på om han tänker fortsätta med missbruket eller inte. Om han är väldigt ångerfull kan det vara läge att få honom att gå med på enskild vårdnad tills han är ur missbruket, för att undvika iaf att deras barn körs ihjäl.

Det är oförlåtligt att köra rattfull annat än i en ren nödsituation. Och eftersom han tycks ha en historik av alkoholproblem hade jag i ditt ställe lämnat. Enda chansen vore om han slutade med alkohol direkt och påbörjade behandling. Men det kommer han inte att göra.
Dessutom är det mycket anmärkningsvärt att dina föräldrar lät honom köra iväg och tar det så lugnt!

Jag ser detta som tio gånger värre än otrohet, för då sätter man inte andras liv på spel. Men de som svarat här tycks vara väldigt förlåtande mot rattfylleri och vill ge honom en ny chans, till skillnad från när det handlar om otrohet...

Prata pedagogiskt, vi var flera här som ansåg att han skulle få en rejäl utskällning. Silent treatment kommer nog ha en motsatt effekt.

Han säger att han vill förklara, det finns inget att förklara för det finns inga som helst ursäkter. Det finns ingen som helst anledning för honom att köra 15 mil, tokfull mitt i natten. Det finns ingen akut situation som kan ursäkta det.

Han måste söka hjälp omgående och bli helnykterist om ni ska kunna ha någon relation.

Men varför var han tvungen att åka hem? Var tanken att ni både skulle hem men att du gick och la dig?

Hade ni bråkat? Har han någon annan som väntade på honom?

Inget av detta försvarar det han gjorde men jag hade undrat över den saken och jag hade velat hörs hans förklaring.

Förlåtit vet jag inte om jag hade gjort, möjligen om förhållandet är bra i övrigt men så verkar det inte vara?

Nej, då har det gått för långt, både själva rattfyllan och den grundläggande alkoholkonsumtionen. Han är välkommen att få hjälp för sina problem och bli helnykterist under ett antal år och sen bli förlåten.

Aldrig. Jag tycker att det är bland det värsta människor gör.

Håller med dig.

Att man aldrig ens pratat om ens partners missbruk (som man dessutom skaffat barn med) är helt orimligt för mig.

Min sambo och far till våra barn har haft problem med alkohol. Det finns inte i min värld att jag inte skulle prata med honom och stötta honom.

När ni båda dessutom ser och har märkt att hans alkoholmängd har eskalerat så kan jag inte begripa varför ni inte har diskuterat det.

Relationen verkar oerhört märklig mellan er. Som att ni ser mellan fingrarna tills nu när han gjorde något så bedrövligt.

Han gjorde fel. Han ska stå till svars och förstå allvaret i vad han har gjort och förstå konsekvenserna av följderna

Men hur blir saken bättre att du - mor till hans barn - ignorerar honom? Varför ens acceptera att han dricker om han har problem ?

Jag skulle aldrig sitta och dricka med min sambo. Nästan som att ge en laddad revolver till någon som är självmordsbenägen

Låt oss vända på det.

Han är också förälder och han har en sambo. Han har väl för fan ett ansvar att ta hand om sig själv. Att söka hjälp för sina alkoholproblem.

När man får sitt körkort får man ansvaret för ett tungt fordon som kan köra snabbt. Ett fordon som kan köra ihjäl andra människor.

Du skriver att hon inte gjort tillräckligt. Men vad har HAN gjort?! Har han gjort tillräckligt? Har han sökt hjälp? Nej, han har satt sig bakom ratten och hade kunnat köra ihjäl en annan människa på kuppen.

Ja det skulle jag. Jag anser att det krävs mycket värre saker för att klassas som oförlåtligt.
Trots allt har han inte svikit mig personligen, han har bara gjort en jävligt korkad sak. Han har inte sårat eller svikit mig så på så sätt har jag inget att förlåta.

Däremot skulle jag bli arg över idiotin och dumheten och jag skulle ställa krav på att han måste söka hjälp.
Dessutom skulle jag gömma bilnyklarna när han/vi druckit alkohol för attd et aldrig skulle kunna hända igen.

Men utgångspunkten måste vara som i #10,  att prata om det!
Inget blir någonsin bättre av att man tiger ihjäl det. Det är så en medberoende agerar, de tiger ihjäl problemen.
Den strategin funkar aldrig.