Dejta någon som ligger i skilsmässa?

Jag blev kär i min killkompis som stöttade mig genom min skildsmässa, nu 2 år senare är vi fortfarande tillsammans. Trots jag inte var skild när vi inledde förhållandet.

Jag stannade i 4år förlänge hos min exman pga barnen (de bästa för dem trodde jag...), och pga hot vågade jag inte lämna. Det tog mig 1 års mod att lämna.

Jag hade aldrig klarat mig utan min nuvarande sambos stöttning, kärlek.

Tror det handlar om varför man skiljer dig och känslorna kring skildsmässa. Tror det viktigaste är att man släppt förhållandet, och känslorna för exet. Sen spelar inte tiden någon roll...

Vad menar du med ligger i skilsmässa?

Det tog 12 dagar att få företaget värderat och papper påskrivna. Efter det ansåg jag oss skilda även om vi hade prövotid pga barnen.

Det var mitt beslut att skiljas och jag var egentligen färdig med äktenskapet till och med år innan jag gjorde slag i saken.

Tog visserligen 3 månader innan jag fick nycklarna till mitt hus jag köpte, men eftersom jag var mer än färdig med x-maken hade jag inga problem att gå på eftermiddagsdejter för att kolla läget. Tog dock ca 1 år av olika dejter innan jag träffade rätt gubbe ????

X-maken blev sambo innan ens ett år hade gått sedan vi skrev på och han var ändå den som hamnade i "chock" när jag fick nog för det såg han inte komma...

Själv har jag inga planer på att bli sambo inom de närmsta 5 åren om ens någonsin. Vägrar rätta mitt liv efter en man igen utan trivs med mitt eget hus. Och så barnen... vägrar "rycka upp" dem igen!

Så hur du ska agera beror på omständigheterna i ert unika fall och omöjligt att säga hur det ska vara.

Väg själv för och nackdelar och tänk olika scenarion och även hur seriöst du känner för personen.

Bara ni 2 kan bestämma detta.

Lycka till!

Är det bara ni vuxna så kör på. Är det barn inblandade så vänta och låt dem landa och hitta sina rutiner först, så minskar risken att du blir påtvingad en föräldraroll du inte vill ha.

Jag dejtade en kille  i ca 1 år, innan hans skilsmässa var klar. De hade dock separerat.
Gjorde slut när den äntligen hade gått igenom.
Det berodde mest på att jag alltid kom i sista hand.
Först kom alla minderåriga barn och sedan frun (senare x-fru).

Om vi skulle vara tillsammans så ville jag att jag fick vara delaktig i hans liv och träffa barnen. Men hans ex ville absolut inte att barnen skulle träffa mig. Mannen gjorde som hans fru sade eftersom han var livrädd att inte få träffa sina barn igen...

Jag började dejta innan skilsmässan gick igenom helt och hållet. Vi hade inga barn med i bilden, men av oklar anledningen hamnade vår ansökan längst ner i högen och var till och med försvunnen ett tag, så det tog rejält med tid innan den var behandlad. Dessutom hade det gått flera månader sedan vi fattade beslutet tillsammans och år sedan jag insett att relationen var både dysfunktionell och död.

Jag träffade min nuvarande ytterligare några månader efter att skilsmässan gått igenom, men det var nyttigt för mig att gå på några dejter, träffa andra män och se att alla inte var som min ex-man. Vi hade levt tillsammans i många, många år, sen jag var ung och jag behövde bredda min bild av män.

Men, men det sagt skulle jag ändå vara försiktig med att dejta nyskilda. Jag tänker att historier som inte ser ut som min måste vara vanligare.

Tycker det beror på, kan ju faktiskt bli så att två personer hittar varandra och den andra lämnar sitt förhållande för att vara med den nya. Det har hänt både en och hundra gånger. Livet kan ta andra vändningar.

Om det är mitt ex så var rädd om dig.

Relationen tog ju inte slut för en månad sen, förmodligen dog den redan för flera månader sen, kanske till och med år.

Känslomässiga för mig försvann redan 2017. Men skilsmässan blev gjord i våras. Så för mig behöver jag nog börja leva igen. Så det är nog väldigt individuellt skulle jag tro.

Jag tycker en månad låter för tidigt, som någon annan skrev så hen har nog inte landat än och har troligen inte rätt fokus. Vänta och se?

Min erfarenhet av denna typ av situation var katastrofal. Träffade en kvinna som i samband med mig beslöt sig för att separera från sin man. Hon var helt övertygad om att hon var över honom sedan länge och pushade mig snabbt in i ett förhållande med henne. Jag har nog aldrig känt mig så ignorerad och försummad när deras separationen påbörjades. Lång tid tog det också. Nej, det gör jag aldrig om.

Jag hade inte gjort det, bättre då att hålla kontakten, och se. Vad som helst kan ju hända. Framförallt om man har betänketid. 

Fått för mig att det funkar för kvinnor lättare än män som är i skilsmässa. Kvinnan har oftast redan gått vidare, medans mannen har en längre sorgetid.