Jag och min man planerar att skaffa barn. För mig är det oerhört viktigt att vi har en jämn fördelning på allt som ingår i livet.
Hur gör ni? Hur fördelar ni föräldraledigheten? Matlagning, tvätt och städning? Ekonomi? Tycker det är intressant att höra hur andra gör, och kanske få tips och idéer!
Det finns olika sätt att ta ansvar. Att vara engagerad i barnets liv och se till barnets skötsel i vardagen är det som jag tycker är viktigast, inte att ha koll på storlekar (t ex), även om det är en del.
Jag tror de flesta kvinnor skulle behöva läsa boken om att hemmets projektledare säger upp sig, man hamnar lätt i trasslet att kvinnan tar över alla sysslor för att mannen släpper allt mer, det blir aldrig gjort men måste göras och till slut blir det vardag. Usch.
Jaha, men när du säger samma sak är det inte det alltså?
Min erfarenhet i ämnet säger mig att det enklast sättet är att separera o ha barnen boende hos sig varannan vecka.
Nu känner jag mig som en likvärdig o jämnställd förälder, innan så kände jag mig mest som en vaktmästare och finansiär.
Det krävdes dock 1,5år av kämpande o en vända i tingrätten innan vi landade i detta.
Så här har vi gjort. Bytt föräldraledig vid 8-10 månader, beroende på amningen för respektive barn.
Efter inskolning har vi tagit varannan lämning/hämtning, beroende på vilka inplanerade jobbmöten vi haft att förhålla oss till. Vi har båda flexibla jobb så vi har kunnat ha korta dagar på förskolan fast båda jobbat heltid.
Hushållet då. Vi tycker båda det är pisstråkigt att städa men vi gör det. Ingen särskild uppdelning.
Båda gillar att fixa i trädgården så det har aldrig varit någon issue.
Bilarna är mitt ansvar, dels för att jag gillar bilar, men också för att jag haft bil sen jag var 20 och har mer vana vid bilägande.
Handlar gör vi båda, laga mat är lite olika. Den som är hemma lagar maten.
Skjutsa till/från fritidsaktiviteter gör oftast jag, jag tycker det är lite mer kul att kolla. Om en är iväg lagar den andra middag. Det är oftast jag som har kontakten med tränare och klubbar men det beror återigen på att jag har lite större intresse för att följa barnens idrotter.
Jag tycker vi lever jämställt, vardagen flyter på och vi har aldrig haft något tjafs om att mitt-jobb-är-viktigare-än-ditt eller liknande.
Jag tror det viktigaste är att man delar på föräldraledigheten så att båda blir lika ?inkörda? på vardagsrutiner. Då får man ett flyt i vardagen.
Jag och min man har ungefär samma toleransnivå när det gäller städat och ostädat. Vill vill båda ha ordning hemma, vi hatar när det är för stökigt. Men lite damm i hörnen stör oss inte speciellt mycket. Vi tänker som så att vi lägger lika mycket tid på tråkiga sysslor hemma, vad som görs är inte så viktigt. Helt enkelt, den ena slappar inte när den andra städar, tvättar, diskar, lagar mat m.m. Vi gör en hel del tråkiga saker tillsammans (som att laga mat och plocka undan) och de flesta roliga sakerna tillsammans . Ingen av oss upplever att den andre gör mycket mer än sig själv. Vi är de enda av de vi känner som vi tycker verkar vara jämställda. Ofta säger mina vänner att de är jämställda men det är kvinnan som tar barn till och från skola, lagar maten och diskar varje dag. Mannen kanske dammsuger en gång i veckan och anser att han drar sitt strå till stacken. Det finns så jävla många lata mansbebisar där ute, men jag har inte nöjt mig och skaffat barn med en sådan utan jag hittade en guldklimp som jag levde ihop med i 10 år innan vi skaffade barn så jag visste vad han gick för. Det här med att tänka tid tycker jag funkar jättebra, så länge inte någon part såsar extremt mycket för att komma undan eller som vår granne, som går ut och putsar trädgårdsplattorna med tandborste och tvättar bilen fem gånger i veckan för att slippa gå in i huset och ta hand om barnen och hushållet.
Så här skrev du: Det handlar ju om som kvinna att faktiskt släppa in mannen också.
Och jag höll med dig om det, men då påstår du att jag skuldbelägger kvinnor, så jag förstår inte hur du kan få det till det.
Tack för era svar! Så intressant att höra hur alla gör :)
Jag håller med om att dela 50/50 millimeters är svårt, utan de viktiga gäller att hitta ett sätt som känns bra och fungerar i er familj!
För min del behöver det inte heller vara exakt rättvist, att jag vägrar ta ut soporna för att de är minsann hans tur, men att vi båda är delaktiga och åtminstone gör något. Jag vill INTE vara en mamma åt min man och tjata på honom att nu måste du plocka undan efter dig. Eller att när jag kommer hem från jobbet frågar han vad vi ska äta. De var på väg åt de hållet i början av vår relation, men efter samtal och diskussioner arbetar vi på det. Han kommer från en familj där pappan jobbat och mamma gått ner i arbetstid för att kunna ta hand om barn och hushåll. Han har ingen värdering i det och tycker inte det är så de bör vara, men det är de han är van vid. Men när jag förklarat för honom att det är Vi om skaffar barn, inte jag. Det är Vi som köpt hus, inte jag, så förstår han att vi är ett team som ska samarbeta genom livet.
Så nu håller vi på att arbeta fram en rutin som passar oss.
Vi planerar och handlar söndagen vad som ska ätas under veckan. Han väljer 3 rätter och jag 3. Vi får inte klaga eller säga nej till den andras val. Sen turas vi om att laga maten under veckans gång. Den andra diskar.
Försöker nu införa städvecka. Vi har varannan vecka städ ansvar, och på söndagen när vi lämnar över ansvaret så ska det vara storstädat på ett överenskommet sätt.
Ekonimin har vi löst som så att vi lägger samma summa på ett konto som går åt till mat hus och sparkonto. Sen behåller vi resterande pengar som en "veckopeng"
Sen tvättar vi vårt eget. Om vi får barn, kommer vi införa att den som inte har städvecka har tvättvecka och ansvarar över bebis kläder. Och självklart lämnar man över städveckan med en nytvättat garderob.
Men jag förstår att rutiner är svåra att hålla vid, speciellt när man har barn. Men jag tänker att det är en bra grund och känns skönt med riktlinjer. Men ingenting är lag. Känner jag en dag att nää jag orkar inte laga mat, så är de okej med hämtmat. Eller har min man en dålig dag kanske jag slänger in en tvätt åt honom. Vi är som sagt ett team, och vill ju hjälpa varandra. Vi vill ju leva tillsammans. Men som sagt, det viktiga är att alla hittar sina sätt som fungerar och är lyckliga! :)
Vi har gemensam ekonomi.
Med barn 1 fördelade sig fl med 10 månader var. Med andra barnet tog jag mer. Vi insåg att ingen av oss gillade att jobba eller vara fl 100% så vi delade veckorna istället.
Jag lagar mat och ansvarar för den planeringen.
Den som är hemma sköter disken.
Han sköter tvätten.
Övriga sysslor varierar.