Forum Familjerätt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur kan så många föräldrar ha så svårt att samarbeta?!

    Ons 12 aug 2020 12:47 Läst 0 gånger Totalt 17 svar
    Anonym (Ts)
    Visa endast
    Ons 12 aug 2020 12:47 +1

    Hur kan så många föräldrar vara så omogna att de inte kan samarbeta om sina barn? Att de behöver gå till domstol för att reda ut konflikter osv. Skäms man inte inför sin familj och vänner över att inte kunna hantera sånt vuxet? Att inte klara av att sätta sina barn före sig själv?

    Vad beror detta på?

  • Anonym (männi­ska)
    Visa endast
    Ons 12 aug 2020 12:56 #1 +3

    Men stämmer inte det för hela rättsväsendet? Om vi bara hade alla varit rationella och moraliska varelser så hade vi inte behövt det alls. Föräldrar är bara människor de med.

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 12 aug 2020 13:09 #2
    Anonym (människa) skrev 2020-08-12 12:56:14 följande:
    Men stämmer inte det för hela rättsväsendet? Om vi bara hade alla varit rationella och moraliska varelser så hade vi inte behövt det alls. Föräldrar är bara människor de med.
    Fast föräldrar borde älska sina barn och det verkar väldigt många som klarar av att inte begå brott men sina barns välfärd kan de skita i och bråka och ställa till trassel med den andra föräldern år ut och år in...
  • Ons 12 aug 2020 13:16 #3

    Det är väl med det som med allt annat att vi alla har olika syn och åsikter på hur något ska vara eller göras. Tycker det går igen i hela vårt samhälle idag. Förr hade folk en hygglig samsyn i alla fall men idag spretar det enormt och alla vill få just sin vilja igenom.

  • Anonym (för att...­)
    Visa endast
    Ons 12 aug 2020 13:34 #4

    1) Man är sårad över att ha blivit lämnad och vill såra den andre föräldern
    2) Man vill kunna styra den andre föräldern och gör detta genom att använda barnen som spelpjäser
    3) Man är dum i huvudet 
    4) Man tror att det är ett spel man ska "vinna" genom att få sin vilja igenom
    5) Man egentligen aldrig haft samsyn i uppfostran etc
    6) Man vill göra livet så jävligt som möjligt för den andre föräldern och tänker inte på att barnen drabbas
    7) Man är bitter
    8) Man beter sig som en trotsig 3-åring och aldrig blivit vuxen

    Några orsaker till varför folk inte kan samarbeta.

  • Anonym (Mjo)
    Visa endast
    Ons 12 aug 2020 14:17 #5 +1

    I mitt fall gick jag till domstol pga barnen. Försökte allt för att få ett bra samarbete men han kom och gick som han ville. Ibland är just domstol tyvärt det bästa. Var min sista utväg. Oftast är det pga en part inte vill samarbeta

  • Anonym (Mm)
    Visa endast
    Ons 12 aug 2020 17:03 #6
    Anonym (Ts) skrev 2020-08-12 13:09:35 följande:

    Fast föräldrar borde älska sina barn och det verkar väldigt många som klarar av att inte begå brott men sina barns välfärd kan de skita i och bråka och ställa till trassel med den andra föräldern år ut och år in...


    Det är väl det som är problemet. Att föräldrar har olika åsikter om vad som är bäst för barnet.
  • Anonym (skild­)
    Visa endast
    Ons 12 aug 2020 18:27 #7 +2

    Jag gick till domstol för att mina barn absolut inte ville till sin pappa. De skrek och grät och gjorde fysiskt motstånd varje gång de skulle dit. Hos pappan fick de inte ordentligt med mat, de hade inga lakan i sina sängar, de små fick klåda i rumpan, för att de inte kunde torka bajset själva, de små hade samma underkläder en vecka i sträck, barn blev lämnade ensamma på alla möjliga ställen när de var 4 år etc. etc. etc. 
    Innan jag gick till domstol ägnade jag extremt mycket tid att först ensam, sedan med hjälp av familjerådgivning och till sist samarbetssamtal hos socialen, åt att försöka förklara för exet att han måste ta hand om barnen, för annars kommer de inte vilja bo där.

    Nu har vi en dom, efter en socialutredning. Barnen bor alla skoldagar hos mig, så att de kan få lugn och ro till skolarbete. Lov och helger ha de umgänge med pappan, inte så mycket dock. Vill barnen träffa sin pappa mer, så går det bra, men då skall det vara för att barnen själva vill, inte för att de blir tvingade.

    Jag förstod inte heller hur folk kunde gå till domstol, innan exet ballade ur, men tror att många av fallen som hamnar i domstol är lika mitt. 

  • Anonym (Alice­)
    Visa endast
    Ons 12 aug 2020 18:41 #8 +1

    Jag gick till domstolen.

    Men fortfarande inte enskild vårdnad trots att mitt ex brister hela tiden och inte följer umgängesschemat, skickar barnen till skola och förskola andelars för sent eller för tidigt (dumpa av) Och hämtar aldrig i tid. Händer att de kommer till skola/förskola och i bara t-shirt och byxor som enda plagg i smällkalla vintern, borstar aldrig tänderna och festar med fulla människor på sina veckor, vägrar vabba, skiter i läxor, Hittar aldrig på något med barnen, låter barnen somna sent till tv så de är helt slut på skol och förskoledagar, ger bara köpt färdigmat och pizza och aldrig frukost, Misär rent städmässigt. Ja listan kan göras lång.

    Men han sitter på trumfkortet eftersom han är pappa. Det innebär att han har rättigheter men inga skyldigheter mot sina barn. Jag däremot ska se till att umgänget med pappa funkar för att inte äventyra min rätt till barnen... så sjukt... och ett enormt psykiskt ansvar som vilar på mig.

    Barnen vill inte till pappa, gråter och protesterar. Och detta hävdar pappan är mitt fel. Tack och lov orkar han inte ha dem mer än varannan helg och nu verkar han endast vilja se dem en helg i månaden. Tack och lov!!! Men jag kan ju aldrig planera något under hans umgängesliv då han hux flux kan lämna barnen hos mig. En gång när jag var i väg med jobbets dumpade han dem hos mig så jag fick ringa mina föräldrar att köra en timme för att hämta dem. De stod utanför huset helt själva och var ledsna... men som sagt, umgänget med pappan verkar vara viktigare än barnens egna önskan enligt rätten... :(

    Nej, jag skulle inte ha skaffat barn med denna man. Men kärlek förblindar. Och jag hade aldrig trott en människa var kapabel att missköta sina egna barn. I min värld är barnen allt. Jag tog för givet att han skulle känna så med.

  • Anonym (S)
    Visa endast
    Ons 13 jan 10:12 #9

    Mitt ex skickade en stämningsansökan och vi gick till tingsrätten för att han ville ha gemensam vårdnad om vårt barn. Vi gick isär när jag var gravid och han hade träffat pojken 2 gånger på ett helt år. Jag hade sagt att han fick träffa honom så mycket han ville, bara han säger till innan så jag inte planerat in nåt annat just då. Men nej, det dög inte, han skulle bestämt ha gemensam vårdnad!!

    Det fick han inte. Fick ett bestämt umgängesschema däremot, istället för att han fick komma när han ville. Det har han också struntat i.

  • Anonym (A)
    Visa endast
    Ons 13 jan 10:19 #10
    Anonym (Ts) skrev 2020-08-12 12:47:28 följande:

    Hur kan så många föräldrar vara så omogna att de inte kan samarbeta om sina barn? Att de behöver gå till domstol för att reda ut konflikter osv. Skäms man inte inför sin familj och vänner över att inte kunna hantera sånt vuxet? Att inte klara av att sätta sina barn före sig själv?

    Vad beror detta på?


    Man är inte så noga med vem man skaffar barn med. De flesta verkar inte kunna kommunicera med varandra ens när de bor ihop.

    Ja, det är tragiskt att vuxna människor med barn inte klarar av sitt föräldraansvar. Tyvärr har det blivit värre, idag mår otroligt många barn dåligt psykiskt, både de med skilda föräldrar och de med icke skilda föräldrar. 
  • Anonym (Överl­evare)
    Visa endast
    Ons 13 jan 12:44 #11

    Jag gick till domstol pga han misshandlade mig grovt inför barnen och det ena barnet berättade att även hon var utsatt.

    Tyvärr fick vi delad vårdnad för pappans rätt är så hög...att barnen inte mår bra spelar ingen roll. Ont i magen, mardrömmar etc inför varje byte har tyvärr blivit vardagsmat. Men jag kan i alla fall säga till barnen att jag gjorde allt jag kunde i min makt.

    Samarbete finns bara på hans vilkor, han använder det som maktmedel, och vägra tex betala hälften av ytterkläder, skor och gymnastikkläder etc...och jag vill inte barnen ska fara illa så jag skickar med det nödvändigaste. De ska inte behöva hamna i kläm. Samarbetet ska enligt mig handla om barnens vilkor och barnens bästa.

    Ska tillägga att bodelning inte heller är klar efter 2 år, han vägra köpa ut mig alt sälja. Bodelningsadvokat utsatt av tingsrätten är inte snabb direkt, så jag betalar fortfarande för det gemensamma huset...plus mitt nya boende...

  • Ons 13 jan 12:57 #12

    Och vem är då du anonyma TS, som måste vara anonym för att döma andra?

    Du anklagar andra helt okända föräldrar för att vara omogna och sätta sig själva före barnens bästa. Utan att veta något om deras situationer.

    Och inte vågar du stå för det. Den som borde skämmas är du!

    Jag har ingen personlig erfarenhet av att inte komma överens om barnen efter skilsmässa/separation, men jag dömer inte någon som har de problemen.

    Har folk i min bekantskapskrets som inte kommit överens och behövt gå till domstol, och jag dömer inte dem.

    I din värld så borde inte domstolar behövas, då alla är rörande överens med varandra, alla konflikter går att lösa och inga brott begås...

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 13 jan 16:33 #13 +1
    Emala skrev 2021-01-13 12:57:14 följande:
    Och vem är då du anonyma TS, som måste vara anonym för att döma andra?
    Du anklagar andra helt okända föräldrar för att vara omogna och sätta sig själva före barnens bästa. Utan att veta något om deras situationer.
    Och inte vågar du stå för det. Den som borde skämmas är du!
    Jag har ingen personlig erfarenhet av att inte komma överens om barnen efter skilsmässa/separation, men jag dömer inte någon som har de problemen.
    Har folk i min bekantskapskrets som inte kommit överens och behövt gå till domstol, och jag dömer inte dem.
    I din värld så borde inte domstolar behövas, då alla är rörande överens med varandra, alla konflikter går att lösa och inga brott begås...
    Men det är ju ändå rätt speciellt med föräldrar som bråkar. Det är ändå människor som varit så nära varandra att de haft sex och valt att skaffa barn tillsammans. Och sen ändå inte klarar att sätta dessa barn före sig själva och sitt bråk. 

    Stor skillnad mot grannar som bråkar eller kriminella som bråkar eller vad det nu rör sig mer om i domstolarna.  
  • Anonym (oooo)
    Visa endast
    Ons 13 jan 16:44 #14 +1

    Stämningar i vårdnadstvister har ökat i vårt samhälle, troligen pga att vi är mer egocentrerade nu förtiden, är en tes. En annan tes är att förr på ca 70-talet (när jag var liten) var det oerhört ovanligt att pappor ens försökte få sina barn vid en skilsmässa. De flyttade, blev i bästa fall helgpappor och sen inget mer med det. Sen när även kvinnor började jobba i större utsträckning och att politiken försökt gynna att pappor också tex ska kunna vara föräldralediga så har människors beteenden förändrats, ända in i tingsrätten. 

    en liten artikel som säger lite annat också: 
    www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/allt-fler-brakar-om-barnen 

  • Anonym (Fly)
    Visa endast
    Ons 13 jan 16:55 #15

    I mitt fall har vi inte behövt blanda in utomstående men mitt ex balla ur totalt när jag valde att lämna och har betett sig sjukt illa framför barnen. Får håll alla tummar och tår att samarbetet framöver fungerar okej. Verkar inte ovanligt att speciellt män försöker straffa mamman via barnen eller brister i omsorgen när de har ansvaret för barnen själva, tyvärr.

  • Anonym (Överl­evare)
    Visa endast
    Ons 13 jan 19:27 #16
    Anonym (oooo) skrev 2021-01-13 16:44:15 följande:

    Stämningar i vårdnadstvister har ökat i vårt samhälle, troligen pga att vi är mer egocentrerade nu förtiden, är en tes. En annan tes är att förr på ca 70-talet (när jag var liten) var det oerhört ovanligt att pappor ens försökte få sina barn vid en skilsmässa. De flyttade, blev i bästa fall helgpappor och sen inget mer med det. Sen när även kvinnor började jobba i större utsträckning och att politiken försökt gynna att pappor också tex ska kunna vara föräldralediga så har människors beteenden förändrats, ända in i tingsrätten. 

    en liten artikel som säger lite annat också: 

    www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/allt-fler-brakar-om-barnen 


    Fast jag har lite svårt att tro på detta beror på egocentriska, eftersom en vårdnadstvist kostar väldigt mycket. Ca 100.000kr och det är inget man bara kastar ut hur som helst...tror däremot mer på att mammor nu förtiden jobbar och därför kan ta fajterna...och som du skriver att jämställdheten också förändrar helheten, tex om en förälder inte tar ut föräldradagar första året borde det ligga i faten även vid en framtida vårdnadstvist. Inte som nu när man kan lägga över allt ansvar till ena föräldern och sen komma och säga man ska ha 50/50 men aldrig varit aktiv innan...speciellt inte på en gång utan i så fall jobba sig till 50/50 över en längre tid i barnens takt.
  • Ons 13 jan 21:42 #17

    I mitt fall jag försökt samarbeta med pappan till mina tre barn, ända sen jag tog mig äntligen ur det dysfunktionella förhållandet vi hade. Har försökt sålänge och så många gånger och på så många olika sätt så att nu är jag bara avtrubbad och orkar inte lägga mer energi på detta. Tur som är har jag ensam vårdnad, så jag behöver inte hans godkännande i saker såsom skolbyte eller vård. Det skulle aldrig gå med honom.

    Jag skäms inte detta då det inte beror på mig. Han är otroligt omogen och svår, för att ovanpå sitt missbruksproblematik, så är han väldigt bitter och hatfull över att jag lämnade, samt otroligt svartsjuk över mitt nya relation, trots att vi har varit tillsammans redan tre år och är sambo. Han vägrar acceptera.

    Ibland försöker den ena föräldern allt hon/han kan, men det bara går inte då den andra föräldern är inte och kommer aldrig vara, samarbetsvillig och kan inte heller sätta barnen före allt. Skitläge, men vadfan gör man.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll