Inget sex = lösning?
Anonym (Alva) skrev 2020-08-14 01:12:18 följande:
Det blir så när attraktionen dör i relationen. Tror svaret på din fråga är att kvinnor har en mer känslomässig koppling till sex än män. En man kan generellt sett (ursäkta generalisering) ligga med sin hustru fast relationen är kass för sex är liksom en självständig del av relationen. Så är det sällan för kvinnor. Där är det mer en helhet.Jag är sällan sugen på min man längre. Varför? Relationen har blivit så långrandig. Måndag hela veckan. Ingen humor, inget bus, inga långa samtal med händerna i varandras, Ingen spontan uppvaktning, Ingen öm kyss i nacken, inget förutsättningslös fin gest såsom köpa ens favoritgodis, avlasta en av sysslorna med barnen, en liten blomma eller ett gulligt sms. Att bli tagen för given, när ens partner blir bekväm. När ens partner inte frågar hur dagen har varit för han är helt enkelt inte så intresserad... Såklart detta inte får det att rinna till mellan benen. Såklart 10 min tråkig missionärssex inte är vad jag längtar efter och därefter en nöjd snarkande karls som knappt ens säger godnatt.
Och ja, jag har själv varit flitigt med att uppvakta honom och ovanstående (är ju bådas jobb) men han varken ser eller engagerar sig.
Trist. Men då ligger jag hellre med mig själv än med honom.
Det du skriver skulle lika gärna kunna ha varit jag som skrev. Så vad vill jag få sagt; tror inte nödvändigtvis att det handlar enbart om manligt och kvinnligt.
Jag och min sambo har haft våra ups and downs i vårt gemensamma sex-och samliv. Ibland har det berott på mig (ofta jobb-och stressrelaterat), och ibland på min sambo (anser jag!). Vi har tagit oss ur dessa svackor oftast, genom att prata, ibland genom att verkligen ta bladet från munnen (säga ifrån!).
Men jag kan känna igen mig hos TS. Senaste åren (2-3) så har jag också levt med känslan av att det främst är jag som tar initiativ, ser tillfällen, ser möjligheter. Nu lever jag och min sambo i en relation där vi sällan nekar varandra dock. Men ändå... Tar inte jag initiativ så kan det gå lång stund mellan gångerna. Och att spela ett waiting game är inte alltid så lyckat, det leder lätt till frustration som lätt kan spilla över i irritation.
"Hon är inte attraherad av dig" (brukar vara ett svar!). Njae, i mitt fall så är jag tämligen säker på att det inte stämmer. Jag har inga "trivselkilon" som sitter i vägen, jag klär mig snyggt (även när jag är hemma), sköter min hygien, tränar för husbehov etc och jag får komplimanger av min sambo.
"Du hjälper inte till med hushållsarbetet" (brukar också vara ett svar!) Njaee, det stämmer inte heller anser jag. Jag lagar mat, jag handlar, jag hänger tvätt, jag skjutsar barn till aktiviteter, jag går på föräldramöten, jag klipper gräset, tvättar bilarna etc. Och i mångt och mycket hjälps vi åt, med det mesta, för det mesta gällande hus-och-hem och Familjen AB.
För mig handlar det om att det ligger på båda parters ansvar att just ta ansvar för det gemensamma sex-och samlivet. Annars är risken stor att det faller mellan stolarna och så blir det mindre, och mindre, och mindre och tillslut dör det ut.
Och en del i det ansvaret är ju att våga (!) prata om det, våga lyfta frågan när det börjar skava och när det börjar kännas jobbigt. Somliga har lättare för det, somliga svårare. Jag hade svårare för det i början av vår relation. Det kändes konstigt. Jag såg mig som en sexuell person som älskade sex (lite som vi män ofta beskrivs - alltid redo!). Nu har jag betydligt lättare att säga åt min sambo att "nu måste vi ta tag i vårt sexliv" när jag anser att hon "tappat bollen lite".
Vill man ha ett fungerande sex-och samliv så måste man jobba för det, man kan inte alltid utgå från att det händer av sig själv. För en del krävs det inte mycket jobb, för andra mer.
Att leva som TS skulle jag aldrig palla under en längre tid, ej heller skulle jag se lösningen att totalt disconnecta som sexuell varelse, eller börja knapra "lyckopiller" som en hållbar lösning.
mvh