Ingen duschar efter skolidrotten
Läste på Facebook att nästan ingen duschar efter gympan i skolan. Hur kan man tillåta det? Blir väldigt Ofräscht att ha lektioner när ingen duschar.
-
-
Svar på tråden Ingen duschar efter skolidrotten
-
Om det behövs för att lösa ett problem så, ja visst.Anonym (Hindp846tgk) skrev 2020-08-22 21:03:57 följande:Jag vet inte om du tror att skolor har oändliga resurser? Idrottsläraren har oftast fullt upp med att plocka i ordning efter förra lektionen och ställa i ordning för nästa, och har dessutom bara ett kön. Ska skolan alltså anställa en eller helst två assistenter för att kontrollera duschandet?
Anställ så det finns minst 2 kvinnor o 2 män på plats varje dag, med lite planering så går det även att använda dessa "extraresurser" till annat den tiden som omklädningsrummen står tomma, kanske erbjuda de elever som faktiskt vill lära sig nått i skolan lite extra läxhjälp eller nått? Eller kanske nån form av "trygghetsvärdar" på gården, i korridorer och andra allmäna utrymmen. För att åter igen dämpa buset genom sin blotta närvaro.
Skolorna är ju som svarta hål redan nu i kommunernas budgetar... O allt är i fullt förfall, eleverna lär sig knappt nått för merparten av lärarens tid går åt till att få de stökiga ungarna att sitta still, o sen förmå resten att stänga av alla spel o youtube på sina telefoner...
Lärarna flyr yrket i ren panik, med all rätt, de har en fullständigt orimlig och ohållbar arbetssituation. -
Både och. Många har det som du skriver. Men ledning behöver också kritiskt se över tjänstefördelningen. T.ex sätta lärare som vant sig vid sitt guldshema och att ha mängder med tid över (kan vara så mkt som 400-600 min/v) för att nå sina 35 timmar, som extra resurs hos sina kolleger med tunga ämnen och fullgjord undervisningstid och på sin höjd 60 min extra som skvalpar i schemat och går åt ändå. De första ropar ofta lika högt som kollegerna som gör sina 35 timmar i verksamheten.MRAKas skrev 2020-08-22 22:43:04 följande:
Lärarna flyr yrket i ren panik, med all rätt, de har en fullständigt orimlig och ohållbar arbetssituation.
-
Men det är ju inte bara i omklädningsrummen som kroppsmobbningen sker. Om inte ?kosta vad det kosta vill?-tänket sträcker sig till att punktmarkera varenda elev under hela skoldagen så kan man lika gärna skippa det. Det blir ju Betydligt billigare att bygga tryggare omklädnings- och duschrum.
En vuxens närvaro hade BARA fått mig att känna mig än mer illa till mods.
MRAKas skrev 2020-08-22 22:43:04 följande:Om det behövs för att lösa ett problem så, ja visst.
Anställ så det finns minst 2 kvinnor o 2 män på plats varje dag, med lite planering så går det även att använda dessa "extraresurser" till annat den tiden som omklädningsrummen står tomma, kanske erbjuda de elever som faktiskt vill lära sig nått i skolan lite extra läxhjälp eller nått? Eller kanske nån form av "trygghetsvärdar" på gården, i korridorer och andra allmäna utrymmen. För att åter igen dämpa buset genom sin blotta närvaro.
Skolorna är ju som svarta hål redan nu i kommunernas budgetar... O allt är i fullt förfall, eleverna lär sig knappt nått för merparten av lärarens tid går åt till att få de stökiga ungarna att sitta still, o sen förmå resten att stänga av alla spel o youtube på sina telefoner...
Lärarna flyr yrket i ren panik, med all rätt, de har en fullständigt orimlig och ohållbar arbetssituation.
-
Jag har nu greppat vad det hela handlar om o vad det bottnar i, jag inser att denna diskussion är lönlös.Ignoramus skrev 2020-08-23 00:42:56 följande:
Men det är ju inte bara i omklädningsrummen som kroppsmobbningen sker. Om inte ?kosta vad det kosta vill?-tänket sträcker sig till att punktmarkera varenda elev under hela skoldagen så kan man lika gärna skippa det. Det blir ju Betydligt billigare att bygga tryggare omklädnings- och duschrum.
En vuxens närvaro hade BARA fått mig att känna mig än mer illa till mods.
Om jag får titta lite i min kristallkula så kommer detta inom en överskådlig framtid leda till att tillräckligt många kommer att ruttna fullständigt på att tjafsa ang detta. Det kommer då resultera i att skolidrotten i sina nuvarande form skrotas helt, praktiken tas bort och träning/rörelse kommer istället läras ut teoretiskt. -
Nej barn och ungdomar är idag mer stillasittande än någonsin och behöver röra på sig betydligt mer. Tror snare att idrotten kommer att utökas med ytterligare ett tillfälle i veckan.MRAKas skrev 2020-08-23 10:08:49 följande:
Jag har nu greppat vad det hela handlar om o vad det bottnar i, jag inser att denna diskussion är lönlös.
Om jag får titta lite i min kristallkula så kommer detta inom en överskådlig framtid leda till att tillräckligt många kommer att ruttna fullständigt på att tjafsa ang detta. Det kommer då resultera i att skolidrotten i sina nuvarande form skrotas helt, praktiken tas bort och träning/rörelse kommer istället läras ut teoretiskt.
-
Vad bottnar den i då?MRAKas skrev 2020-08-23 10:08:49 följande:
Jag har nu greppat vad det hela handlar om o vad det bottnar i, jag inser att denna diskussion är lönlös.
Om jag får titta lite i min kristallkula så kommer detta inom en överskådlig framtid leda till att tillräckligt många kommer att ruttna fullständigt på att tjafsa ang detta. Det kommer då resultera i att skolidrotten i sina nuvarande form skrotas helt, praktiken tas bort och träning/rörelse kommer istället läras ut teoretiskt.
Jag har som många andra, dåliga minnen av skolidrott. Jag var ett knubbigt och klumpigt barn. När vi spelade fotboll var det de redan duktiga killarna som jagade bollen medan jag stod i kanten och försökte göra mig osynlig. När bollen råkade hamna åt mitt håll sprang jag skumpande efter den och alla skrattade, så det slutade jag med.
Efter gympan skulle alla duscha i samma trånga dusch, och den manlige idrottsläraren kom in, gick en lov och skrek att vi skulle tvåla in oss ordentligt. Alla väntade med att ta av sig kläderna tills han gått så sen hade vi 10 min på oss att klä av oss, duscha och byta om. Alla tjejer jämförde kroppar och sa att just de var tjockast. Jag var tyst och försökte dölja min fula bonnabränna, mina bröst som började växa före alla andras och smussla undan mina fula tanttrosor. Jag skämdes.
I vuxen ålder har jag funnit att jag älskar att röra på mig, men inte i tävlingsinriktad lagidrott, utan genom att springa, simma och cykla. Det tog dock lång tid att komma över skolidrottens trauma.
Det jag skulle velat ha är idrott som inte gick ut på jämförelse utan att träna individuellt mot egna mål, samt avskilda duschutrymmen utan lärares eller elevers blickar. -
Jajjemän, men ingen kommer orka driva detta när alla lättkränkta individualister gapar o skriker om sina "trygga rum" o att de aldrig ska behöva utsättas för något som de finner obehagligt eller skrämmande.Sven19 skrev 2020-08-23 10:36:10 följande:Nej barn och ungdomar är idag mer stillasittande än någonsin och behöver röra på sig betydligt mer. Tror snare att idrotten kommer att utökas med ytterligare ett tillfälle i veckan.
Det kommer snart till en punkt (om vi inte redan är där) när elever o deras föräldrar börjar driva juridiska processer mot skolorna för att de utsätter barnen för dessa upplevda kränkningar... Då står skolan inför valet att antingen bygga 50 individuella omklädningsrum, eller helt enkelt sluta med fysisk aktivitet. -
Jag ägnade min barndom och mina tonår åt en idrott där jag var mycket duktig. Jag var stark som en oxe och brottades med vuxna män om kvällarna. Men skolidrotten gick ut på att spela fotboll, fotboll, handboll och någon enstaka gång spökboll där huvuddelen av lektionen gick ut på att killarna försökte träffa de mindre populära tjejerna i brösten eller ansiktet. Jättekäckt. Jag avskydde skolidrotten. Inte för att jag inte gillade att röra på mig, utan för att det hela handlade om prestation, jämförelse och kroppar.Anonym (Hindp846tgk) skrev 2020-08-23 10:40:00 följande:Vad bottnar den i då?
Jag har som många andra, dåliga minnen av skolidrott. Jag var ett knubbigt och klumpigt barn. När vi spelade fotboll var det de redan duktiga killarna som jagade bollen medan jag stod i kanten och försökte göra mig osynlig. När bollen råkade hamna åt mitt håll sprang jag skumpande efter den och alla skrattade, så det slutade jag med.
Efter gympan skulle alla duscha i samma trånga dusch, och den manlige idrottsläraren kom in, gick en lov och skrek att vi skulle tvåla in oss ordentligt. Alla väntade med att ta av sig kläderna tills han gått så sen hade vi 10 min på oss att klä av oss, duscha och byta om. Alla tjejer jämförde kroppar och sa att just de var tjockast. Jag var tyst och försökte dölja min fula bonnabränna, mina bröst som började växa före alla andras och smussla undan mina fula tanttrosor. Jag skämdes.
I vuxen ålder har jag funnit att jag älskar att röra på mig, men inte i tävlingsinriktad lagidrott, utan genom att springa, simma och cykla. Det tog dock lång tid att komma över skolidrottens trauma.
Det jag skulle velat ha är idrott som inte gick ut på jämförelse utan att träna individuellt mot egna mål, samt avskilda duschutrymmen utan lärares eller elevers blickar.
På högstadiet, där när man är som känsligast, hade jag en idrottslärare som inte drog sig för att trycka ner prestationer. Jag minns speciellt den gången hon mätte hur högt vi kunde hoppa jämfota och högljutt deklarerade resultat samt vilket betyg detta gav.
När jag ett skadade mitt knä och inte kunde spela fotboll, hoppa eller springa, fick jag sitta ensam i ett rum och cykla. Varenda idrottslektion under ett helt år. När jag förklarade att jag fick ont av att cykla, klargjorde hon att cykling var bra för onda knän och drog upp motståndet på cykeln.
Hon väckte ingen rörelseglädje. Det tog många år innan jag fick tillbaka den. Jag hade min sport som jag höll på med, men i övrigt ville jag inte testa nåt annat. Idrott var så hårt förknippat med förnedring. Med klasskompisar som fnissade åt någon som missat bollen, eller som suckade högljutt för att man hamnade i samma lag som någon som inte var en bollstjärna. Idrott var också förknippat med omklädningsrum där de smalaste och mest populära tjejerna stod och nöp sig själva i magskinnet och suckade över hur TJOCKA de var, eller hur HÅRIGA de var. Självklart blev gensvaret att de var sååå fina.
Hela miljön, både under lektionen och efter i omklädningsrummet, var så djupt osund. Nu, som vuxen med flera års ätstörningar bakom mig, förstår jag det. Och jag hoppas verkligen att den miljön är sundare när min dotter börjar skolan. Jag hoppas att skolidrottens syfte då är att väcka rörelseglädjen och ge möjlighet att testa och prova på olika saker. -
Det där är så sjukt förminskande så det finns inte. Är det att skrika om ?trygga rum? och ?obehagligt och skrämmande? när den manliga duschvakten gör närmanden eller beter sig ytterst tveksamt? Hur mycket ska barnen behöva tåla? Är det MRAKas som drar den gränsen, för vad som är tramsiga lättkränktheter och genuina olagligheter? Hade vuxna behandlat andra vuxna på en arbetsplats på samma sätt som barnen utsätts så hade det tamigfan slutat med polisanmälningar, avsked och skadestånd. Men barnen ska bara ta det, trots att deras förövare går HELT fria inför lagen.
Det handlar inte om att bygga 50 individuella omklädningsrum, utan typ 8 låsbara bås utan insyn till 8 duschar. Skärp dig.
MRAKas skrev 2020-08-23 10:46:35 följande:Jajjemän, men ingen kommer orka driva detta när alla lättkränkta individualister gapar o skriker om sina "trygga rum" o att de aldrig ska behöva utsättas för något som de finner obehagligt eller skrämmande.
Det kommer snart till en punkt (om vi inte redan är där) när elever o deras föräldrar börjar driva juridiska processer mot skolorna för att de utsätter barnen för dessa upplevda kränkningar... Då står skolan inför valet att antingen bygga 50 individuella omklädningsrum, eller helt enkelt sluta med fysisk aktivitet.
-
Du har alldeles rätt! Om skolan vill att fler barn ska röra på sig, engagera sig i idrott och dessutom duscha efteråt måste de göra ämnet idrott säkert och lustfyllt. Låsbara duschutrymmen är betydligt billigare än vakter som ändå inte kan se allt och vara överallt. Vuxnas närvaro bland avklädda barn är ett övergrepp i sig.Ignoramus skrev 2020-08-23 11:01:55 följande:Det där är så sjukt förminskande så det finns inte. Är det att skrika om trygga rum och obehagligt och skrämmande när den manliga duschvakten gör närmanden eller beter sig ytterst tveksamt? Hur mycket ska barnen behöva tåla? Är det MRAKas som drar den gränsen, för vad som är tramsiga lättkränktheter och genuina olagligheter? Hade vuxna behandlat andra vuxna på en arbetsplats på samma sätt som barnen utsätts så hade det tamigfan slutat med polisanmälningar, avsked och skadestånd. Men barnen ska bara ta det, trots att deras förövare går HELT fria inför lagen.
Det handlar inte om att bygga 50 individuella omklädningsrum, utan typ 8 låsbara bås utan insyn till 8 duschar. Skärp dig.
Sen ska ämnet idrott ändras. De elever som vill få ett betyg bättre än godkänt ska göra de övningar som läroplanen kräver. Alla övriga ska lockas att röra på sig men har inga betygskrav. De ska hålla på med den idrott de känner sig bekväma med, inom rimliga gränser. De som inte gillar lagsport kan göra något individuellt, de som gillar t ex bollspel blir mer jämställda då de duktigaste håller på med sina betygsövningar. Idrott är i grunden odemokratisk då barns fysiska och psykiska förutsättningar är så olika. Med mitt förslag gör man det mer rättvist och jämställt. Win-win för alla!
