Kan fsk-personal ingenting om barn..?

Min upplevelse har varit att de har en rätt smal uppfattning om vad som är normalt och när något barn inte beter sig enligt mallen så är de handfallna och tror att det antingen är fel på barnet eller fel på föräldrarnas uppfostran. 

De är pedagoger, inte på något sätt experter på barn.

Min svärmor är en fantastisk förskollärare, men kan inte för den sakens skull hantera mitt barn som är i skolåldern särskilt väl.

Du låter som en sån där förälder som vägrar att inse att barnet har speciella behov och behöver en utredning från t.ex. bup. Nej, klart att personalen på förskolan är barnpsykologer och logopeder och vet vad som är problemet med just ditt barn. Som tur är har de ju heller inga andra barn att ta hand om utan kan ägna just ditt barn all tid i världen att ta reda på detta.

Har ditt barn särskilda behov eller behöver en utredning?
De har inte den specialkompetensen per automatik men kan självklart uppmärksamma om ett barn inte följer samma utveckling som övriga i gruppen.

Men vad menar pedagogerna vara fel då? Förskollärare är ju inte (nödvändigtvis) specialpedagoger, logopeder, psykologer eller liknande som kan krävas för ett barn med särskilda behov. Vad är det som inte fungerar?

Vad de vill säga är att ditt barn förmodligen har någon slags problematik, men istället för att säga det rätt ut så gör man ofta så här till en början för att det inte ska bli världens chock för föräldrarna när man väl behöver få in specialpedagog, bup mm.

Man hintar liksom lite försiktigt om att man ex inte når fram till barnet eller vad det nu kan vara.

Fundera istället på hur du ska hjälpa ditt barn!

Nu var det några år sedan och det kanske fungerar olika implikationer kommuner men här kommer vårvstory. Eftersom Du säger att barnet gått på förskola ca ett år då gissar jag att barnet är 2,5 eller äldre.

Ungefär så gammal var vår äldsta flicka när föreståndaren på ett utvecklingssamtal sa att hon inte pratade alls, varken med sina ?kompisar? eller personalen. Hon undrade om det kanske var så att hon pratade hemma. Nej, sa jag det gör hon inte men hon förstår och är duktig på att kommunicera på sitt sätt.

På hennes rekommendation tog vi kontakt med BVC där de kollade lite och sedan skrev remisser. Jag minns inte allt men självklart kollades hennes hörsel extra noggrant, att det inte var något ?mekaniskt? fel och att hon verkade ha en normal utveckling i övrigt. Hon fick gå till logoped som introducerade tecken som stöd med olika hjälpmedel både till oss och förskolan.

Hon lärde sig massor med tecken och sedan började hon bara prata en dag efter ett par månader. Inte så förståeligt förståss men det blev stadigt bättre. Jag minns inte riktigt efter hur lång tid men kanske ett år gjordes en uppföljning och då ansåg logopeden att hon på alla plan hade ett normalt språk.

Då ring BVC idag ????

Sista meningen skulle vara: Så ring BVC redan i dag, glad gubbe

Jo, men de är inte logopeder, specialister på språkutveckling eller psykologer.

Om de anser att ni ska ta kontakt med bvc eller bup om hur man ska kommunicera med barnet så är det ett fint sätt att säga att barnet/ni behöver hjälp. 

Du som förälder vet mer om just DITT barns språkutveckling än förskolepedagogerna. Att du tror att du ska få hjälp från förskolan på verktyg med hur du ska hjälpa ditt barn framåt säger ju att något är knas och att ni behöver specialisthjälp.

Hej.

Jag förstår dig, du låter som några av de föräldrar jag mött genom åren. Men kanske har de inte förklarat för dig så bra varför de vill att ni kontaktar tex BVC, logoped osv.

Men såhär är det, vi som är utbildade förskollärare har givet så pass bra utbildning att vi kan sägas vara kunniga inom vårt område som är pedagogik. Vi kan lära ut på många olika sätt. Skapa undervisningstillfällen utifrån individen oavsett om funktionshinder eller liknande finns. Vi skapar handlingsplaner för att ditt barn ska få ut det maximala i förskolan, strategier för att hen ska utvecklas och lyckas i det hen tar sig an.

I förskola kan vi snabbt ana om barnet har tex ,autism, asberger eller liknade. Vi får dock inte ställa diagnoser. Vi är inte utbildade för det. Vi kan heller inte säga hur ni i hemmet kan arbeta med språkutvecklingen.ÄVEN OM VI KAN GE FLERA RÅD, TIPS OCH goda strategier, det är inte vårt jobb.. När vi vet att barnet är i behov av stöd, av tex logoped brukat vanligen BVC redan sett detta och kontaktat oss. Men märker vi att, som i vissa fall att föräldrarna inte går på sina BVC besök, eller att BVC inte kontaktat oss, brukar vi kalla in dem på ett möte och förklara läget, att det vore bra med ett besök dit.

Inte för att vi misstänker diagnos, det säger vi aldrig. Men för att barnet tex är sen med talet, det sociala, motorik matintag osv

Sedan är det värt att notera att alla barn med diagnoser, eller språkproblematik är olika. Min bok för förskolan "är generell". Det jag lärde under utbildningen duger därav inte på individ nivå, vi provar oss givet fram och lyckas ofta pga erfarenhet. Men, med elevhälsan inkopplad, brukar vi lyckas ännu mer eftersom de har spetskompetens.