Frågan: Har du någon gång varit otrogen?

Jag var otrogen i en döende relation för 20 år sen och är fortfarande gift med min "otrohet".

Jag känner mig inte definierad av den händelsen idag, måste jag säga.
Och jag var lika tvärsäker som vemsomhelst på att jag aaaldrig skulle vara otrogen, innan det hände.

Tänker, att det hade varit bra om folk också svarade på frågeställningarna i inledningen.

Ja, jag har varit otrogen, 

Ja jag skulle svara ärligt.

Jag utgår från att ganska många har som jag varit otrogna i ett svagt ögonblick eller när man var väldigt ung tex, hade det varit upprepade otroheter eller under en lång tid så hade jag kanske inte velat vara i en relation med den personen.

Mina otroheter har varit en gång som tonåring mot min första pojkvän som var äldre och struntade totalt i mig.

Andra gången var i en lång relation, vilket inte var sex, men hångel. Min dåvarande och jag hade en destruktiv och våldsam relation, han hade missbruksproblematik och var ofta elak,  jag var helt slutkörd och deprimerad när jag träffade en yngre kille på jobbet som gav mig massor av uppmärksamhet, vilket ledde till hånglet. Sedan lämnade jag min partner, och har aldrig varit otrogen igen.

Detta är faktiskt den mest oväntade konsekvensen av att ha varit otrogen som jag aldrig förutsåg. Jag har behövt initiera i princip varje nytt förhållande med en lögn. Inget nytt förhållande har varit helt "lögnfritt" just på grund av denna frågan.

Detta är faktiskt den mest oväntade konsekvensen av att ha varit otrogen som jag aldrig förutsåg. Jag har behövt initiera i princip varje nytt förhållande med en lögn. Inget nytt förhållande har varit helt "lögnfritt" just på grund av denna frågan.

Ja, tyvärr så är det ju ofta så att man får leva med konsekvenserna av sina misstag. Så är det ju för alla.

Betyder det att du är tråkig i sängen, och medveten om det, eftersom du räknar med att bli bedragen igen? Eller har du sån otur att du träffar killar som trots att de har en nymfoman i sängen måste ligga med andra?

Njae, jag håller inte med, eftersom jag nu inte varit otrogen på 20 år. 

Min partner var otrogen och vi tog oss förbi det. Att du har bestämt dig för att otrohet inte är något du kan hantera i en relation är inte samma sak som en direkt konsekvens av otrohet. Det är vad otrohet innebar i din relation. Ganska många lär sig leva med att ingen är perfekt, men det kan vara bra ändå. Eller kanske till och med bättre att inse att en slipper vara perfekt själv, som i mitt fall. (6 år sen, 10+ är in i relationen.) Klart jag inte är glad över otroheten, men jag är glad över att jag växt enormt i mig själv, och inte längre likställer mitt värde som människa med att vara någons allt.

Då kan man resonera som min man. Han är ju ingalunda omedveten om att jag var otrogen den gången då det var honom jag var otrogen med.

Och han har inte lovat mig livslång kärlek på ett bräde heller, han säger: Jag älskar dig idag, vad som händer sen får vi se. Och samma gäller för mig. Men hittills går det bra.