• Anonym (Nedbr­uten)
    Sat 5 Sep 2020 02:29
    666 visningar
    12 svar
    12
    666

    Hjälp mig tolka honom diagnos,?

    Sitter här i natten o mår så dåligt..den man jag gett hela mitt hjärta till vill inte ha mig längre. Han säger att han älskar mig men har tappat känslorna..allt gick väldigt fort fram för oss, vi gifte oss o skaffade barn snabbt o nu när bebisen bara e 3 månader gammal kommer bomben. Han hsr redan hunnit lämna mig innan graviditeten, under graviditeten och nu 2 ggr efter graviditeten.. varje gång har han haft olika krav på mig för att han ska komma tillbaka, exempelvis ändra på mins dåliga beteenden, visa mer kärlek osv osv. Har alltid gjort mitt bästa, och nu senaste tiden verkligen behärskat mitt humör o inte tjafsat o haft attityd som förr.. Han har alla gånger kommit tillbaka..

    Vi bor i 2 olika städer långt ifrån varandra och har hela tiden haft målet att flytta ihop, men de krävs tid o planering.

    Nu åkte jag till Hans stad med 2 små barn o packade halva mitt hem med mig, åkte 160 mil, träffade hela hans familj o allt har gått perfekt . Märker sen efter några dagar att han e lite off. Frågar om de e nått men han säger nej. Efter ytterligare dagar säger jag rakt ut att jag inte känner någon kärlek från honom, då vräker han ur sig att han tappat känslorna o det e bättre att vi avslutar detta o e vänner..

    Bara dagar innan satt vi o skojare om vad vårat nästa barn ska heta och planerade att vi skulle fira jul allihopa i hans stad . Men sen väljer han att avsluta allt några dagar senare.

    Jag grät och blev förkrossad, som alla andra gånger han lämnat. Tillslut kom han fram till mig o ber om ursäkt pussar o kramar mig, säger att de bara blir för mkt i hans huvud ibland..sen e hsn helt normal igen o kallar mig älskling o beter sig som vanligt. Ifrågasatte detta beteenden idag.. vilket jag inte skulle gjort. Jag säger till honom att jag inte kan förstå hur han ena stunden kan lämna mig,såra mig o svika mig för att sedan ångra sig be om ursäkt och vara normal som inget hänt. Då säger han att jag blir så ledsen för att han lämnar mig o han vill inte se mig så ledsen o att han försöker fortsätta. Då säger jag att han sks inte fortsätta för att jag vill det, utan HAN måste vilja.

    Han e alltid fast besluten när han lämnar mig. Jag gråter bönar o ber varje gång, känns som att jag går sönder.

    Sist han lämnade mig fick jag mjölkstockning av all smärta o stress o blev riktigt dålig så jag fick åka till akuten o få antibiotika.

    Kan någon tyda denna människan? Hur jag än vrider o vänder på allt blir han aldrig någonsin nöjd. Han pratar endast negativa saker om hela vårat förhållande, aldrig nått positivt. Och ja vi har haft många tjafs sen start. Men efter vi fick barn skärpte jsg till mig o har verkligen gått helhjärtat in för att de sks funka men ingenting jag gör e bra nog..

    Känner mig så o älskad dålig och ledsen. Känns som jag tappat självrespekten helt.

    Kan tillägga att han annars e en jätte fin man, älskar allt med honom. Det e just detta att han lämnar mig gång på gång och ger dubbla signaler.. och tar minsta lilla tjsfs som ett stort bråk..

    Varför gör han såhär Varför? Vi har ju ett litet liv att tänka på..

  • Svar på tråden Hjälp mig tolka honom diagnos,?
  • Anonym (like a jojo..­.)
    Sat 5 Sep 2020 03:13
    #1

    Ledsen vännen men tror inte han är rätt match för dig längre, det låter inte alls som ni vet vad ni vill med varandra.
    Ni leker jojo med varann.

    Har ni provat terapi seriöst innan han sa att han vill lämna dig och sen började hoppa fram och tillbaka?

    Klart ni har känslor för varandra men det här låter inte som en stabil relation som ni kan bygga på. Han går tillbaka på sina löften och ändrar sig konstant. Hur orkar du? Vill du inte ha lugn i ditt och barnens liv?
    Låter som han vill lämna dig men inte har styrkan/viljan att agera och fullfölja.

    Det låter inte som ni får det ni behöver från varandra så det kan vara en bra idé att sluta försöka tvinga fram det och köra slut på er själva.

    Ni är nog för olika helt enkelt och skulle i nuläget säkert må bättre av att avsluta det.
    Se efter ett tag hur du mår utan honom och allt detta jojo-drama.

  • Anonym (like a jojo..­.)
    Sat 5 Sep 2020 03:21
    #2

    ...tycker också det låter som du älskar honom men att han inte älskar dig tillbaka. Han trycker ju bara ner dig :(.
    Vad får du från honom egentligen? Förutom stress och ångest?

    Du förtjänar bättre, tycker du inte själv det? I en kärleksrelation ska man inte må dåligt eller känna sig nervärderad och förminskad. En kärleksrelation ska lyfta en, stödja en. Men han får dig att känna motsatsen.

    Du kanske inte är där ännu att du är redo att lämna honom bakom dig?
    Men detta är ingen man som får dig att må bra så hoppas du kan gå vidare.
    Sen när du vill, kan du träffa någon som verkligen uppskattar dig och inte trycker ner dig och får dig att må dåligt :).

  • Anonym (S)
    Sat 5 Sep 2020 04:52
    #3
    +1

    Jag tänker att du kanske ska sluta anlysera honom och hantera honom utifrån hans faktiska beteende istället?

    Detta att han ständigt gör slut med olika ulti atum, hur får det dig att må? Vill du leva i ett sådants förhållande? Det är väl det som är intressant att fundera över snarare än vad exakt som format honnom till den han är?

  • Anonym (Hold my beer)
    Sat 5 Sep 2020 07:30
    #4

    Man måste inte ha en diagnos för att man dumpar sin tjej...... Och det har han gjort flera gånger, kanske dags att fatta vinken? Du är ensamstående morsa, dags att du börjar inse det och lämnar exet ifred.

  • Anonym (eee)
    Sat 5 Sep 2020 07:54
    #5

    Ni är ju inte rätt för varann. Ganska tydligt eftersom han lämnat dig flera gånger, tom innan graviditeten. Han har nog svårt att stå vid sitt ord när du blir så ledsen och så tänker han att "jo, men det funkar nog ändå". Men sen inser han att känslorna inte är 100% och då försvinner han igen, sne får han kanske dåligt samvete och så går det runt så där. 
    Du ska givetvis inte hålla på och försöka ändra dig för hans skull (och uppenbarligen hjälper det ju inte heller, eftersom han alltid gör slut ändå). 

    Du behöver bryta denna galna cirkel. Hem till dig själv, se till att han betalar underhåll som han ska, och sen får du ta hand om barnen. Vill han vara aktiv pappa får han väl flytta till din stad.

  • Anonym (eee)
    Sat 5 Sep 2020 07:56
    #6

    Det där att det gått så fort och du blev gravid, det är ju liksom det klassiska "don't do it" - så svårt att hålla ihop om man får barn när man knappt hunnit få en grund att stå på i relationen först. Att bo så långt ifrån varann hjälper knappt heller. Under förälskelsefasen kan man känna (eller tro sig känna) vad som helst och också lova nästan vad som helst, men han är uppenbarligen förbi det där nu och insett hur han känner på riktigt. 

  • Sat 5 Sep 2020 08:45
    #7

    Kan tänka mig att han inte klarar av att avsluta relationen eftersom du blir så förtvivlad och ledsen när han gör så och även om han inte längre är kär dig vill han inte att du ska må dåligt,därför detta hattande fram och tillbaka men det gör egentligen att du mår än sämre än att få ett riktigt avslut.Det bästa för dig och han vore att ni gick skilda vägar när det gäller som par,och att du träffade en man som verkligen älskar dig.

  • Anonym (E)
    Sat 5 Sep 2020 09:11
    #8

    Hade också en pojkvän för några år sen som var otroligt hattande fram och tillbaka. Hade turligt nog inga barn ihop. Men för hans del handlade det om att han inte kände att vi var helt ?rätt? och att han ville vara singel (hålla på med andra) men ångrade sig sedan pga ensamhet och att singellivet inte blev så roligt som han tänkt. Han kom alltid tillbaka med svansen mellan benen och hade de ?bästa? förklaringarna varför han gjorde som han gjorde och sedan kom tillbaka. Så otroligt velig person som från en dag till en annan verkligen kunde förändras helt. Otroligt stressande och otrygg tillvaro att vara i, självkänslan sjönk till botten. Dessutom höll han på med andra bakom ryggen men det är en annan femma.

    Det jag ångrar i dagsläget och även ibland får sån ilska för, är ett jag tillät honom komma och gå som han ville och ändå släppa in honom igen. Det bröt ned mig totalt.

    Låt dig inte bli behandlad så, du är så mycket mer värd. När man väl slutat ha känslor för någon inser hur man felbehandlad man blev och att man tillät sig själv bli det.

    Kommer aldrig idag tillåta sånt beteende. Förstår att du är mitt i det och fortfarande har känslor. Men han förtjänar dig verkligen inte.

  • Anonym (E)
    Sat 5 Sep 2020 09:16
    #9

    Tycker inte heller det är rimlig förklaring att komma tillbaka ?för han ser hur förtvivlad du är?. Han utnyttjar dig och bryr sig inte om dina känslor. Ingenting blir bättre av ett backa av och han som han gör nu om han skulle bry sig om ditt mående. Antingen går han på riktigt eller stannar, inget jävla jojande. Psykiskt nedtryckande och egoistisk att behandla någon på det viset.

  • Sat 5 Sep 2020 09:44
    #10
    +1

    Jag frågar dig: varför gör du såhär?

    Du har ett barn att ta hand om.

    Du låter honom köra med dig hursomhelst En vettig kvinna med självrespekt hade INTE låtit honom komma tillbaka igen. Han har väl bevisat hur instabil han är. Du har flera barn men den här karljäveln får tillåtelse att vända uppochner på ert liv hela tidrn.

  • Anonym (Nedbr­uten) Trådstartaren
    Sat 5 Sep 2020 20:46
    #11
    Avenia skrev 2020-09-05 09:44:20 följande:

    Jag frågar dig: varför gör du såhär?

    Du har ett barn att ta hand om.

    Du låter honom köra med dig hursomhelst En vettig kvinna med självrespekt hade INTE låtit honom komma tillbaka igen. Han har väl bevisat hur instabil han är. Du har flera barn men den här karljäveln får tillåtelse att vända uppochner på ert liv hela tidrn.


    Du har rätt .
  • Tue 22 Sep 2020 00:31
    #12

    Tolka honom? Han är omogen, antagligen för ung för att vara pappa och eftersom han är man kan han kosta på sig att vara en andra klassens förälder (eller snarare en urusel förälder). Hur vill han lösa föräldraskapet när han gör slut? Skall du flytta hem, 160 mil, och ta hand om ert gemensamma barn och han skall fortsätta med sitt vanliga liv? Tänker han flytta? Tänker han bidra ekonomiskt? Praktiskt? Känslomässigt? När man har ett tremånaders barn handlar det inte om känslor hit eller dit, det handlar om att hjälpas åt, ta hand om barnet och försöka överleva. Inte lalla runt och göra slut för att det plötsligt blev lite jobbigt, egentiden minskade och sömnen med. Den här killen verkar ha lika mycket karaktär och substans som en disktrasa och fatta noll vad som händer? Har du ytterligare ett barn? I lägen som detta hade jag sökt mig till någon som kan hjälpa mig, känslomässigt och praktiskt, tagit hand om mitt/mina barn och insett att denne barn inte är en direkt gigant varken moraliskt eller känslomässigt. Det viktiga är DU nu! Att du orkar, att du får hjälp, inget förhållande med en man som kognitivt och känslomässigt ligger på dagisnivå. Ja, han borde skämmas, men han är en lallande, egoistisk och oerfaren fjant som inte fattar att ens handlande innebär konsekvenser. Och barnalstrande har väldiga konsekvenser. Det kanske du också haft svårt för, men som du säkert märkt mognar man en del av ansvar och mjölkstockning. Ta hand om dig och barnen och fokusera på det som är viktigt.

Svar på tråden Hjälp mig tolka honom diagnos,?