Jag passar inte in bland andra mammor

Grattis! Var stolt och glad att just du är så perfekt. Kankse de andra en dag kommer till insikt och kommer till dig för råd och tips. Du kanske kan skriva en självhjälpebok och böi rik.q

Alla är vi ju olika...

Barnen är ju en stor del i ens liv och just vid tillfällen där man träffas för just barnens skull så blir det ju lätt att man pratar om familjelivet och allt vad det innebär.

Håller med om att det kan bli oerhört tröttsamt med diskussioner om vem som är "Mother of the year"...men då får man väl antingen gå därifrån eller slå dövörat till.

Sen det här med sladdriga kroppar, tantbikinis, låta sig förfalla...alla kan inte heller få en platt mage efter att burit och fött barn, vet du, och att försöka gymma tillbaka kroppen till hur den såg ut innan graviditeten ligger helt enkelt inte som prio ett för alla när man skaffat barn. Alla är vi ju som sagt annorlunda...finns nog dom som reagerar på att du aldrig pratar om ditt eget barn också, tror du inte?

Du får väl helt enkelt låta bli att umgås med just dom mammorna du stör dig på. Och försöka blunda på badhus ;)

Förstår inte vad ditt utseende har med saken att göra? 

Där jag bor är vissa måna om sina kroppar, andra har svårare, men vi umgås alla ändå. Skulle bli väldigt märkligt om någon som är smalare skulle anse sig förmer än alla andra pga det. Vi alla har olika gener och förutsättningar.

Tror att det som gör att du inte passar in är din attityd gentemot andra. 
"lätt" omogen, lite för egenkär, svårt att se saker ur andras perspektiv.

Om folk bara lade mindre tid på sitt utseende och mer tid på sin insida och personlighet, skulle världen bli lite bättre.

Om du tycker att du inte trivs bland andra mammor, umgås inte med mammor. Du kan ju umgås med kvinnor utan barn eller män om du vill det.

Att du inte vill umgås med kvinnor som du upplever som fula är dock lite oroande - jag gillar själv att träna, men kan självklart hitta många intressanta saker att prata om med kvinnor som aldrig tränar, och som har en annan klädstil än min.

Men om det är viktigt att dem du umgås med har samma utseende och stil som du har, fokusera på det när du letar vänner.

Att du inte gillar andra mammor på äventyrsbad, är det ett problem? Själv brukar jag inte tillbringa jättemycket tid med att prata med andra mammor på äventyrsbadet, utan simma leka och plaska med mina barn. Umgänge, djupare samtal och liknande gör jag med mina vänner vid andra tillfällen. (men så är jag kanske en av de töntiga mammorna du föraktar)

Vid såna tillfällen (lekland, öppna förskolan osv) när man bara kort träffar andra mammor man inte känner blir det ju lätt att man diskuterar barn, för det är det enda jag vet att vi har gemensamt. Jag känner dem inte på djupet. Mina övriga intressen tar jag såklart med vänner som delar dem. Jag ser inte det som ett problem.

Men har du hittat andra, som i teärsmåbarnsmammor som du trivs att umgås med? Det är ju huvudsaken.

Själv tyckte jag att föräldragruppen där man träffade andra föräldrar (främst mammor men även några pappor) var väldigt givande. Alla mina vänner fick barn senare än mig och detta var dessutom innan en massa forum på nätet så det var givande att få byta erfarenhetee med andra föräldrar.

Min andra vänner som inte hade baen pratade jag om andra saker med. Jag tänker att det ena inte måste utesluta det andra.

Såhär: om jag på fotbollsmatch pratar jag fotboll, om jag är på frimärksklubben pratar jag frimärken, om jag är på en barnaktivitet pratar jag barn. Folk man träffar tillfälligt på såna ställen har man ju inledningsvis ofta inte så mycket annat gemensamt med. Det naturliga är att prata om det man håller på med.

Vill du prata om dina intressen så gör det med de vänner du hade innan du fick barn. Eller gör saker på egen hand utan ditt barn. Just i anslutning till barnaktiviteter är ju barnen det naturliga att inleda samtal om.

Sen vet jag inte riktigt vad jag ska skriva angående dina tankar om andras utseende. Jag kan väl mest bara beklaga att du känner så och hoppas att du en dag kan släppa det hela och känna att du duger som människa även om ditt yttre inte är perfekt. Det kan vara svårt när det finns så många påtryckningar utifrån. Just att bli förälder hjälper många att skifta fokus från utseendet till annat som egentligen är viktigare.

När jag läser din text får jag uppfattningen att du längtar efter mer äkta relationer och mindre småprat? Försök släppa det här med yta. Det är svårare att hitta riktiga vänner när man lägger mycket vikt vid utseendet.

Flesta av mina kompisar blev ganska tråkiga när de blev föräldrar. Känner igen det du skriver. Men man får söka sig till en ny umgängeskrets och hitta nya vänner. Sen så tror jag mina lite tråkiga vänner börjar vakna till liv nu när barnen är 5-6 år. Men har insett att vi är lite olika, jag trivs bäst med frispråkiga, busiga, nyfikna, spontana och energifulla personer. Vissa har inte det i sig, så blir det typ bara fokus på barn i samtalen.

Alla är vi olika. Själv fattar jag inte hur man kan tycka att nåt så ytligt som utseende kan vara så viktigt, oavsett om man har barn eller inte, och det är verkligen inte någonting jag vill lära mina barn. Men, men. Som sagt, vi är alla olika.

Jag har alltid gillat att träna, inte så mycket för att hålla mig i form och bli snygg utan för att det är kul. Det har mest blivit olika sporter snarare än ren styrke-/konditionsträning på gym. Sen jag fick barn tränar jag absolut inte som förr. Jag hinner helt enkelt inte. Däremot har jag ett aktivt jobb och vi är en aktiv familj så träning får jag även om jag varken har gymkort eller tränar någon speciell idrott just nu. Om jag borstar håret? Ibland, drar fingrarna igenom om det behövs. Sminkar mig? Aldrig! Har aldrig orkat hålla på och greja med sånt. Snygga kläder? Nja, mer praktiska. Ska jag till parken med tre barn ser jag liksom ingen anledning till att klä upp mig. Jag kommer ändå få små kladdiga händer på mig, åka rutschkana och klättra upp i nån klätterställning och hämta mellanbarnet som inte vågar klättra ner själv. Ska jag däremot ut med kompisar tar jag gärna på mig lite finare kläder. Är min kropp i förfall? Haha, verkligen inte!

Just när det kommer till träning och att se tränad ut är det viktigt att, som redan nämnts, tänka på att alla inte har samma förutsättningar att komma tillbaka efter en (eller flera) graviditeter och förlossningar. Grattis till dig som verkar ha förutsättningarna på din sida! Men sen är det skillnad på insidan och utsidan. En person kan se otränad ut på utsidan men vara otroligt stark och vältränad på insidan. Kolla t ex på sprintern Moa Hjelmer. Hon har fött två barn och när man ser henne tävla ser man en sladdrig mage som rör sig upp och ner när hon springer jämfört med de hon tävlar mot som har platta magar med 6-pack. Ändå är det hon som vinner, senast igår på Finnkampen då hon sprang 400 m på säsongsbästa. Eller för några veckor sedan när hon vann sm-guld på både 200 m och 400 m. Hon har för övrigt tagit 7 (!) sm-guld sedan hon födde sitt första barn. För att springa på de tiderna och nå de resultaten måste du träna flera timmar om dagen och således vara väldigt vältränad. Som Moa, även om det inte syns på utsidan som det gör hos hennes med-/ och mottävlanden. Nåt för dig att fundera på kanske...

Ja för de flesta normala människor blir föräldraskapet det viktigaste när man får barn.

Du får nog hitta andra sammanhang att prata platt mage och botox i.

Om du inte vill umgås med mammor som pratar barn så ska du självklart inte gå med i mammagrupp eftersom man DÄR pratar barn. Det är själva konceptet med gruppen.

Om du vill prata allt annat än barn med snygga slimmade kvinnor så sök dig till personer utan barn. De har alltid annat att prata om, har tid och energi att träna och fokusera på sitt yttre.

Sen tycker jag det är jävligt illa att håna mammakroppen som vanligtvis förändras av att den bärt och fött barn. Ofta handlar det om ålder och hur kroppen var innan som avgör hur man återhämtar sig. Jag var smal innan, blev snabbt smal igen. Det var inget jag fixade utan så har min kropp alltid har varit. Att då håna kvinnor som har en annan typ av kropp.. finns inte i mitt universum. Och, VEM FAN bryr sig? Det tyckte jag var det bästa med att få barn. Att få perspektiv på vad som egentligen är viktigt här i världen.

Grattis till dig som har tid att träna och fokusera på ytliga saker. Grattis att du får sova. Men istället för att ta detta för givet, kasta en blick av omtanke och ömhet till kvinnan som dök upp med okammat rufsigt hår. Hon hade nog en helvetes natt men kämpade ändå att komma iväg på dagen för att umgås med er och att barnet fick en trevlig stund i vattnet. Det handlar om självuppoffring och att sätta andras behov framför sitt egna. En otroligt fin och mänsklig egenskap som främst ger sig till känna när man blivit förälder.. men uppenbarligen finns ju undantag där.

Varför inte erbjuda henne lita avlastning så hon får tid att dra en borste i håret istället för att se ner på någon som lever i en helt annan situation??