• Moklut­te
    Mon 7 Sep 2020 15:17
    2145 visningar
    18 svar
    18
    2145

    Skaffa barn som student???

    Igår kväll fick jag veta att en av mina bästa vänner är gravid med sitt första barn (hon är 23 och sambon är 30). Vi har känt varandra sen sjuan i högstadiet och är väldigt nära vänner (jag var den absolut första som fick veta om graviditeten). Jag känner mig otroligt lycklig över att äntligen få en bebis på nära håll och jag är så glad för deras skull. 
    MEN nu vill jag också verkligen ha barn, sedan jag träffade min nuvarande partner som är en otroligt mogen, trygg och vänlig man så har jag börjat längta efter barn. Det som har stoppat och stoppar oss är för det första att jag studerar, om ca 1 år och 3 månader är jag färdig socionom. Det andra är väl litegrann vår ålder, 23 är väl hyfsat ungt, eller? 
    Min sambo har jobbat som snickare senaste 5 åren och han är ett år äldre än mig. Vi äger varsin bostadsrätt men vi bor hos honom just nu. Utifrån vissa aspekter känns det väldigt ordnat för att få barn, vår personliga mognad, stort skyddsnät av familj och vänner osv. Ur andra aspekter känns det mindre bra, som att jag är studerande.
    Men jag kan inte släppa tanken.. hur mysigt skulle det inte vara att timea min väns graviditet med en egen och få barn födda i samma kull?
    Är jag helt ute och snurrar så ta gärna ner mig på jorden igen, är så lost i skallen nu av alla babytankar så att jag tillochmed gör en jädra tråd på familjeliv...

  • Svar på tråden Skaffa barn som student???
  • Anonym (L)
    Mon 7 Sep 2020 16:14
    #1

    Låter som att du verkligen vill ha barn nu på grund av att din bästa vän är gravid och därför vill du nu också ha barn? Låt dig inte luras av det, utan se till att tänka igenom beslutet noggrant och inte bara styras av känslorna.

    Eftersom att du studerar antar jag att din ekonomi inte är på topp och jag tänker också att det vore bra om du hann komma ut på arbetsmarknaden och jobba ett tag, låt säga ett år, innan du skaffar barn? Du är trots allt bara 23 år, så det ska inte vara någon brådska rent biologiskt.

    23 år behöver inte alls vara för ungt för att skaffa barn, men jag tänker att eftersom att du studerar så kanske det är bäst att fokusera på det nu och sedan arbeta ett tag innan du bestämmer dig för barn.

    Vad säger din sambo? När vill han ha barn? Går han i liknande tankar eller är detta bara dina önskningar? De flesta 24 åriga killar brukar inte vilja ha barn i den åldern. Sedan undrar jag också hur länge ni har varit tillsammans? Om ni till exempel bara har varit tillsammans i typ ett år så kan jag tycka att det är lite väl tidigt.

    Se till att göra sådant som du vill göra, som kan bli svårare att lösa när du väl får barn, innan du skaffar barn.

    Skaffa inte barn för att din vän nu ska ha barn och för att det låter mysigt att ha jämngamla barn. Det är inte hållbart. Skaffa barn för att du verkligen vill ha barn, oberoende av din vän och se till att ha så bra förutsättningar som möjligt.

  • Anonym (L)
    Mon 7 Sep 2020 16:18
    #2

    Kan tillägga att jag själv är student (har tre år kvar) och har också en kille. Är 20 år och han är 23. Längtar också efter att skaffa barn, men det kommer inte att ske fören jag är klar med studierna och har hunnit arbeta i minst ett år efter det att jag är klar.

  • Anonym (Tessa­)
    Mon 7 Sep 2020 19:31
    #3

    Fast om din kompis redan är gravid och du vill tajma får ni ju verkligen sätta fart NU! Och det är inte ens säkert att du blir gravid direkt. Om du inte jobbat innan kommer din mammapeng bli sjukt dålig. Du är ung, jobba ett år och tjäna pengar, ni har all tid i världen att skaffa barn :)

  • Moklut­te
    Mon 7 Sep 2020 19:45
    #4

    Som svar på era frågor; jag och min sambo har vart ihop i 2,5 år och bott ihop i snart 2 år. Jag har jobbet både innan och under studietiden men inte haft superbra lön. Jag har inte kommit på att jag vill få barn nu bara för att min kompis är gravid, vilket framgår i texten. Jag har velat det länge, eftersom att jag träffat en person som jag verkligen vill ha som pappa till mina barn, oavsett om vi håller ihop eller inte.

  • Anonym (W)
    Mon 7 Sep 2020 19:59
    #5

    Det mest optimala tycker jag är att vänta tills det blir cirka 9 månader kvar tills du är färdigutbildad, och sedan försöka få barn. Även om man inte ska förvänta sig att det går direkt, så kan det ju ändå göra det, och då blir det synd att barnet föds när du har ett fåtal månader kvar av din utbildning.

    Då blir det dessutom inte jättestor åldersskillnad mellan barnen och ni kan vara mammalediga tillsammans, mysigt!

    Men unga tycker jag inte att ni är.

  • Mon 7 Sep 2020 21:22
    #6

    Jag blev gravid med min dotter då jag precis började termin 4 av 6, hon föddes sista dagen i termin 5. Jag pluggade halva termin 6 med henne hemma, och tog sedan ett studieuppehåll den sista delen pga de var 10 veckors praktik. samt att jag ville börja jobba direkt efter att studierna var klara! Gjorde klart sista kursen nu i vår, då pappan var föräldraledig!

    De funkade bra för oss att göra så!

  • Tue 8 Sep 2020 09:50
    #7

    Kolla upp vad du kan få i föräldrapenning. Om du har haft dålig lön så lär inte din föräldrapenning bli särskilt hög. Detta är en viktig sak att ha koll på, så om du vet med dig att din föräldrapenning kan bli låg eller om du är osäker så hade jag sett till att arbeta i åtminstone ett år efter det att studierna är avklarade. För unga är ni inte, men jag tycker att det vore klokt att utbilda sig färdigt först och sedan arbeta i minst ett år innan barn.

    Tänk också på eventuella mål, drömmar, resor med mera som du/ni kanske har tänkt på. Det kan vara klokt att förverkliga en del av dessa saker innan man får barn.

    Det är ju helt och hållet upp till er två, men personligen så hade jag sett till att arbeta ett tag efter studierna och inte bli hemma med en bebis direkt efter studierna. Ni är trots allt bara 23 respektive 24 år. Det hade varit lite annat om du hade varit 33 år.

  • Tue 8 Sep 2020 12:24
    #8

    Jag fick barn som studerande och det gick jättebra. Jag var hemma i ett år och sedan började dottern på förskola som 1,5 åring. Då kunde jag pussla med mina studier så att hon fick korta dagar och lediga somrar.

    Det enda negativa var väl ekonomin. Visserligen hade jag ett relativt stort sparande men dessa pengar hushöll vi med. Jag fick köpa en del begagnat och avstå vissa saker som jag såhär i efterhand kan se hade underlättat mitt liv med bebisen. Något som jag nu saknar är att inte bo i villa med tomt, utan istället bor vi i en lägenhet på tredje våningen än så länge (dottern är 4,5 nu). Jag hade verkligen velat ge henne möjligheten att bara gå ut på tomten, cykla, leka, plocka frukt och bär från egna buskar osv.

    Med din utbildning så kommer du nog kunna ge ditt barn samma tid som jag kunde ge mitt barn. Så frågan är om du och din partner skulle ha problem med att leva med små ekonomiska marginaler och behöva kompromissa.


    Korrekturläser som en kratta
  • Anonym (Jag styr mitt liv)
    Tue 8 Sep 2020 20:22
    #9

    Jag förstår din längtan efter barn. Jag är själv 40 och äntligen fått mitt första barn. Jag tycker inte din ålder spelar roll. Längtan efter barn är ålderslös. Men det finns andra aspekter i det hela som kanske måste funderas ordentligt på.

    Du har inte lång tid kvar på din studietid. Ett bra jobb väntar dig. En stabil framtid. Saker som är mindre roliga att tänka på men något man verkligen behöver. Säger inte vad du bör göra, förutom att fundera på detta. Du måste tänka på dig själv i det här läget så du kan ge ett framtida barn ett bra liv. Det betyder att du behöver ha en stabil tillvaro oavsett vad som händer. Tänk det absolut västa scenariot. Du blir gravid och blir ensamstående helt plötsligt. Livet är en omställning med barn och sen bli ensam med barn ännu mer. Vad blir skillnaden då att ha klart studier och ett jobb som väntar efter graviditeten än att inte ha det. Hur blir ekonomin? Har man haft bra inkomst innan graviditeten kan man ta det lungt på ett annat sätt än att allt ska handla om ekonomin. Det tär på mycket runtomkring.

    Mycket kan hända oavsett om man vill det eller inte.

    Själv flyttade jag efter 3 månader efter BF för det fungerade verkligen inte tyvärr. Den man tror man ska lita på kan man helt plötsligt lita minst på oavsett hur länge man kännt varandra. Från att tro jag skulle får vara mammaledig och ta det "lungt" fick jag börja jobba för att klara mig ekonomiskt. Eftersom jag bara hade halva föräldradagarna och eftersom jag valde att flytta så blev man ju tyvärr straffad att inte få de dagarna man hade kommit överens om. Att bara flytta var en pärs, det är inget man önskar nån. Då är man glad man har vänner. Det har tagit tid att komma iordning även fast jag har haft ett bra skyddsnät familj osv så hjälper det inte om man inte kan stå lite på egna ben oavsett. Jag är glad jag hade mitt jobb å snabbt komma tillbaka till och att jag hade en bra inkomst innan. När barnet har kommit ändras fokus och mycket kan bli annorlunda. Känner man sig trygg i att man klarar alla mindre rosa moln så har man kommit långt.

    Nu önskar jag dig lycka till med framtida barn. De är det finaste som finns verkligen.

  • Anonym (Elise­)
    Wed 9 Sep 2020 09:59
    #10

    Förstår precis hur du känner!! Jag är 24 och var längtat efter barn i runt ett år nu. Jag är klar med min masterutbildning till våren 2021 och min sambo som är 28 har jobb sen innan och vi har varit tillsammans i över tre år. Vi bor i en genensam bostadsrätt (en 3:a) och har en sparat ihop en bra summa utöver bostaden. Vi känner samma som dig gällande våra förutsättningar för barn just nu gällande vår personliga mognad, stort skyddsnät av familj och vänner osv så en stor del av mig vill bara köra nu nu nu! Men vi har tänkt såhär efter många om och men;

    Jag vill gå klart min utbildning utan att behöva skriva uppsats i samband med sömnlösa nätter och en gullig bebis man antagligen bara vill gosa med hela tiden och som har en massa behov utöver det. Vet att många klarar av det men jag vill gärna kunna njuta till fullo av bebistiden utan att behöva ha studierna i tankarna hela tiden. Vill även ha kommit ut på arbetsmarknaden iallafall ett tag relativt nära efter min utbildning och leva ett "vuxet" liv då jag levt som student de senaste 5 åren med mycket tid hemma etc. Så vi har kommit fram till att vänta med att börja försöka till April 2021 eftersom jag ifall vi blir gravida direkt (dock kommer det antagligen ta tid som de gör för de flesta) kommer ha tid av slutföra min uppsats samt jobba ett par månader innan barnet kommer. Vi gjorde också en lista med för och nackdelar att försöka bli gravida nu eller vänta lite med det. Vi bestämde därför April som första månaden att börja försöka eftersom vi båda upplevde att de kändes allt för länge att vänta tills jag fått jobb och jobbat 1 år som vissa förespråkar pga mammapenning. Mitt tips till dig/er är att lägga upp en liknande plan för vad som hade hänt ifall ni blev gravid denna månad vs om kanske 8 månader och sedan väga för och nackdelar emot. Min barnlängtan blev mer hanterbar också då jag fick ett "slutdatum" som kändes relativt nära i tiden och betydligt mycket bättre än att vi ska vänta till jag jobbat 1 år... Hoppas detta är till någon hjälp kring hur vi tänkte gällande en liknande situation, kram <3 

  • Anonym (eget företa­g)
    Wed 9 Sep 2020 19:00
    #11

    Vi skaffade barn medans jag utbildade mig. Jag hann föda och vara föräldraledig i fyra månader innan sonen föddes. Jag var på praktikplats tre halvdagar i veckan, studerade hemma en dag i veckan och var i skolan en halvdag i veckan. Enda anledningen till att det fungerade var att maken är egenföretagare och jobbade hemifrån i stor utsträckning. Jag pumpade mjölk och ibland kom han till skola/praktikplats med sonen. Utbildningen var 70 veckor och sedan startade jag mitt företag och arbetade(gör fortfarande hemifrån) medans jag haft alla barn hemma. 

  • Anonym (eget företa­g)
    Wed 9 Sep 2020 19:01
    #12

    Jag var 20 och kan säga att idag hade jag aldrig orkat utbilda mig och ha hand om en bebis och ett hem samtidigt. Ändå är jag inte så gammal

  • Anonym (Elise­)
    Tue 15 Sep 2020 10:36
    #13

    Ts, har ni kommit fram till ett beslut? 

  • Tue 15 Sep 2020 11:08
    #14

    Mina tankar

    1.Skaffa inte barn för att tajma med en kompis. Skaffa barn enbart för att du själv vill ha det.

    2. Det är inte troligt att tajming ens funkar. Det kan ta upp till ett år för de flesta att bli gravida.

    3. Att skaffa barn ett drygt år innan du studerat klart är troligen ingen speciellt bra tajming för dig på både det ekonomiska och det karriärsmässiga planet.

    4. Du är ung så du behöver inte känna någon tidspress pga att den biologiska klockan tickar. Passa på att tajma in med nästa barn din vännina skaffar, för inom 2-3 år kommer garanterat en unge till, för så gör typ 90 procent av alla som skaffar barn. :)

  • Anonym (R)
    Tue 15 Sep 2020 11:22
    #15

    Jag skulle säga: vänta! Det är skitsvårt att få jobb just nu iom Corona. Är själv arbetslös och letar som en galning. Gör klart din utbildning, hitta ett jobb där du trivs och kan se sig själv jobba långsiktigt.

  • Anonym (53)
    Wed 16 Sep 2020 11:39
    #16

    Nej vänta!! Det är väldigt jobbigt att ha bebis och eventuellt plugga. Om du bara pluggat o inte jobbat sista halvåret har du ingen sgi, så du får knappt några pengar per månad som föräldraledig. Dessutom, alla kan inte plugga o vara gravida samtidigt ens. Jag kunde inte, spydde varje dag o mådde skit genom hela graviditeten, fick hoppa av min utbildning. O då hade varken min mamma eller syster mått så dåligt, bara jag som hade oturen. Låg sjukskriven på 100%, kräktes upp även vatten o gick ner i vikt bara. Ett tag rulle de lägga in mig med dropp. Så nej, vänta med o bli gravid för du vet aldrig hur det blir. Jag skulle vara färdigutbildad när sonen föddes, i god tid, men jag fick hoppa av istället. Han är 6 månader nu o jag kan inte ta upp studierna än eftersom han kräver all tid, gått över ett år sedan jag fick sluta alltså

  • Anonym (K)
    Wed 16 Sep 2020 11:40
    #17

    Hade du klarat dig om han drar?

  • Moklut­te
    Fri 4 Dec 2020 11:58
    #18

    Tack för alla svar!

    Det var någon som frågade vad vi kommit fram till. När inlägget skrevs hade jag precis fått veta om min väninnas graviditet och jag gick in i en så stark vilja att själv bli gravid så att jag förlorare kontakten till allt sunt förnuft. Jag längtar fortfarande efter att bli mamma, men jag planerar att göra klart min utbildning och jobba i minst ett år innan vi sätter igång med något. Min sambo känner sig inte heller redo att bli förälder ännu och det får inte bli något påtvingat utan måste vara ett gemensamt beslut.

Svar på tråden Skaffa barn som student???