Ja, vi ska precis börja! :)
Har en son som snart fyller 3, jag är 37.
Det enda problemet jag tänker på är att jag tyckte min förra förlossning var traumatisk, men mest pga hur personalen behandlade mig. Jag är inte medicinskt rädd liksom att inte personalen ska kunna hjälpa mig om det behövs. Skulle gärna investera i en Doula om vi blir gravida igen :).
Det känns lagom att försöka nu där vi är i livet och med sonens ålder.
Hej och välkommen :) kul med fler som försöker med syskon :)
Tråkigt att höra din förlossning upplevs traumatisk :( men jag kan intyga att det beror helt på vilken uska och bm man får tilldelad. Peppar dig inför nästa och hoppas du får personal som stöttar er till 100% då :)
Å får man fortfarande ha med sig doulor där du bor? jag bor i GBG och här får man bara ha en stödperson med sig så antingen medförälder eller någon annan.
Tråkigt att du fick en negativ upplevelse av din förlossning :( Gör verkligen så stor skillnad hur någon är i ton och sätt när man är i en sån utsatt situation. Har själv saker som jag hade önskat annorlunda från min förlossning men personalen va snäll och peppande, och mötte upp på bb sen och gick igenom allt som hänt. Bekräftade vad jag kände och att det var lite kaotiskt ett tag pga olika saker. Det gjorde jättemycket för mig att jag kände att de tog sig tiden och förklarade det som hänt när man va som i en stor dimma och inte visste om det var natt eller dag. Annars hade jag nog inte viljat göra om det igen.
Spännande med att ni försöker med ett syskon nu! Hoppas ni får en fin julklapp :) när är bim?
Vi började försöka i December. Jag hade äl ungefär den 28/12 och hade oskyddat s 2 dagar innan, på äl och en dag efter. Sen var vi för trötta för att fortsätta :p
Enligt min app, Clue borde jag ha mens imorgon på Måndag. Jag har dock haft uppehåll med att använda Clue och har bara skrivit in mensen i Oktober och November.
Jag upplevde att jag kunde känna ett ägg vandra upp i livmodern cirka den 30/12. Jag fick också frossa några dagar efter den 28 där jag kände mig lite sjuk, så var det under min förra graviditet också. Andra tecken jag har haft är lätt molvärk till och från sedan kanske 31/12, och i Onsdags blev jag jätteillamående och kräktes på morgonen.
Sen har jag inte kunnat hålla mig från att ?testa tidigt? men testade nog för tidigt först och har fått negativt 2 ggr. Igår fick jag dock ett väldigt svagt plus på morgonen, det syntes knappt. Fick även vad som skulle kunna vara en nidblödning igårkväll, bara lite brunrosa på pappret.
Nu är jag jättespänd på om mensen kommer utebli och om jag kommer få ett plus, har väldigt lite tålamod med väntandet :).
Det är det. Blev också gravid på försök 5, och var lycklig och även glad att få ett sommarbarn. Skitfånig detalj men det slog också hårt när det då blev missfall. Nu blir det vinterbarn om det tar sig kommande månader, vilket jag måste landa i. Har helst inte velat få barn sista veckan i december just för att de alltid blir yngst då och alla jag vuxit upp med som fötts då har avskytt det hela sin barn och ungdomstid. Hade hoppats att det inte skulle bli så.
Så det var många saker, stort som smått, som föll bort på en gång. Kombinerat med att jag är rädd att inte kunna bli gravid nu igen och att chansen för syskon droppar. Läser man här på FL är det också många som uttrycker sig att decemberbarn är det sista man vill ha och att det är så synd om stackars ensambarn. Det skär mer varje månad för mig nu.
Men jag vet ju att jag kommer vara superglad även för ett ensambarn i december. Alltid.
Ibland blir kombinationerna av saker att bli ledsen för nog bara lite mycket.
Jag tror vi alla kan hålla med om det. Jag trodde också att det skulle gå lätt och lyckas redan på första försöket, va så taggad och positiv då. Nu är vi ändå bara inne på fjärde försöket, så det kan ju gå fort i jämförelse med andra, men det är ändå tufft varje misslyckat försök att ladda om.
Hoppas det blir plus nu för din del :)
Tankarna går ju direkt till att något är fel när det inte går direkt, men man vet ju att det är normalt att det kan ta upp till 1 år så nu är jag inte så orolig längre. Det blir när det blir helt enkelt.