Forum Otrohet - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Jag den andra mannen - också fylld av sorg, saknad och skam

    Tis 8 sep 2020 11:56 Läst 0 gånger Totalt 107 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (sådär) - Visa alla inlägg
  • Anonym (sådär­)
    Återställ
    Tis 8 sep 2020 11:56 #4 -3

    Varför hon gör så är väl inte svårt att förstå?

    Det är av samma anledning ni båda öht var otrogna. Hon är en egoistisk skithög som inte bryr sig om någon annan än sig själv och sina egna "behov" och vars ord inte är värt vatten eftersom hon kommer säga vad som helst för att få som hon vill.

    Och du (trotts din påstådda ånger) är i grunden av samma skrot och korn. Bästa vore väl om ni båda dumpade era respektive och lät dem hitta nya och bättre partners som förtjänar deras förtroende bättre än vad ni gör. Men det kommer ni såklart aldrig göra eftersom ni i vanligt ordning agerar helt och hållet i självintresse och äter kakan och har den kvar, dvs är otrogen och behåller eran partner som ni egentligen inte förtjänar.

    Att ta kontakt med hennes man och "avslöja" henne är nog ingen bra idé för han ser garanterat inte dig som en vän och vill helst inte ha med dig att göra. Förmodligen har han fått bita sig rejält i tungan för att inte lära dig en rejäl läxa och att då utmana ödet genom att ta kontakt med honom är nog ingen bra idé.

  • Anonym (sådär­)
    Återställ
    Tis 8 sep 2020 12:26 #7
    Anonym (J) skrev 2020-09-08 12:09:42 följande:
    Sant, gränssättande är svårt. Men helt klart det riktiga att göra. Det är verkligen inte schysst mot någon part och inte heller det jag gör, dvs facilitera hennes beteende. 
    Och som du ser så är det mycket snack från din sidan men du agerar ju bevisligen inte så rationellt som du skriver. Om du VET att det är fel att svara på henne, varför gör du det då? Det visst du väl redan innan du skrev denna tråd men ändå valde du att agera så? Hur kommer det sig?

    Att prata rationellt och förhålla sig moraliskt till rätt och fel i teorin men i slutändan agera omoralisk är ju inte värt ett dugg. Det är vad man GÖR som räknas, inte vad man säger.

    Så om du på allvar vill bli en bättre människa än den du är så borde du kanske ta dig en ordentlig funderare över hur det kommer sig att du agerar så annorlunda än vad du säger dig tänka? Kan det kanske tyda på att du har en svag karaktär som har svårt att låta bli att agera mot dina egna principer? I så fall är det väl kanske på tiden att du erkänner det för dig själv och gör något åt det.
  • Anonym (sådär­)
    Återställ
    Tis 8 sep 2020 12:47 #8
    Anonym (J) skrev 2020-09-08 12:19:25 följande:

    Jag vill förtydliga att jag inte ångrar mig. Jag är också beredd att släppa min hemmarelation och äga mitt svek för min egna och för min familjs skull. Det är den processen jag går igenom - förtydligat är det också så att vi inte nödvändigtvis ser otrohet i min familj på ett svartvitt sätt. Person och relation är två olika saker.


    Nja, det beslutet tog ju din fru och inte du, hur hade du agerat om hon inte tagit det beslutet åt dig?

    Kan det vara så att det är just det förhållningssättet till otrohet (inte svartvitt) som gjorde det enklare för dig att vara otrogen? Hade du kanske agerat annorlunda om du hade förhållit dig annorlunda till otrohet?

    Bevisligen fick det ju till slut väldigt svartvita konsekvenser (ert förhållande givk åt skogen). Så det där med att saker inte är svartvita kanske inte alltid stämmer så bra som du tror, vissa saker kanske är precis så svatvita som det låter?
    Anonym (J) skrev 2020-09-08 12:19:25 följande:

     


    Skulle heller aldrig kontakta hennes man, oavsett mina känslor för henne. Det är hennes ansvar i precis lika stor utsträckning som jag vet att han vill kontakta mig men avstår då det är mitt ansvar att hantera min familj. 


    Ditt ansvar för din "familj" borde du tänkt på innan du var otrogen för tack vare det är nu ju inte längre en familj utan skilda föräldrar. Du kanske borde ha tänkt lite mer på vad dina handlingar skulle resultera i för era barn innan du valde att fullfölja det? Det är trotts allt dem resultatet av dina handlingar kommer påverka mest.
    Anonym (J) skrev 2020-09-08 12:19:25 följande:

     


     


    Jag hoppas att du inte själv blivit drabbad t sådant svek och i sådana fall beklagar jag det. Jag hävdar att det finns många nyanser av att känslor uppstår och hur man hanterar dem. Ibland blir det fel. Det handlar om hur man hanterar konsekvenserna. 


    Jo det har jag och därför kan jag oxå skilja på falsk ånger verklig ånger och vet att dessa nyanser du pratar om mest finns i din fantasi som ett sätt att rättfärdiga dina handlingar för sig själv, för ur mitt (och din frus) perspektiv så finns det bara EN ENDA faktor som spelar någon roll och det är förtroendet. Oavsett nyanser och vad personen tänkte och kände när hen valde som hen gjorde så är en sak helt säkert och det är att ens partner inte går att lita på. Och det är ju förmodligen anledningen till att din partner valt att dumpa dig. Hon förstår varför du gjorde som du gjorde men inser att du inte går att lita på. Och det är ju väldigt svartvitt.

    Jo ibland blir det fel, men det lustiga är ju att alla inte gör samma fel, det blir ju inte fel bara av sig självt, det bli fel för att man VÄLJER fel. Så istället för att bara skaka av dig det med att "ibland blir det bara fel" och "nyanser" så borde du istället fråga dig, "varför gjorde just JAG det felet när andra under liknande situationer agerat annorlunda?"

    I hur man hanterar konsekvenserna ingår ju kanske en viss självrannsakan som (om den görs på ett ärligt sätt) leder till att man lär sig något av sina misstag och växer som människa
  • Anonym (sådär­)
    Återställ
    Mån 21 sep 2020 10:55 #22
    Anonym (M2) skrev 2020-09-20 06:41:44 följande:

    Hej ts!

    Jag har precis börjat samma resa som dig. Det skulle börja som något kul vid sidan av (första gången för oss båda) men plötsligt inser vi att våra känslor bara växer. Jag kommer lämna min relation, inte på grund av honom utan på grund av att jag aldrig hade befunnit mig i denna sits om allt var bra i mitt förhållande. Han vet jag aldrig kommer lämna sin familj oavsett hur starkt han känner. Han tar till strategier för att hålla ett visst avstånd så detta inte växer mer, ändå kan vi inte låta bli varandra när vi ses.

    Jag tycker allt detta är otroligt jobbigt och inser jag fallit för honom. Ifrågasätter mig själv i detta då det gått så jävla fort men han är bara allt det där jag söker i en man och det svider att inse jag aldrig kommer få ha honom. Jag inser ju också att jag måste avsluta detta inom kort. Ser ju på din story att ni höll på länge och nu sitter du i sitsen du gör.

    Jag är även rädd att detta är den där typiska klyschan där man säger det jag vill höra för ligger är najs men att han egentligen är sjukt nöjd med sitt liv och bara har mig för att krydda upp det. Usch jag får nog bryta här i veckan. Om jag är stark nog.


    Hade du varit stark nog så hade du aldrig hamnat där du är, och situationen du medvetet försatt dig i har inte ett dugg med ditt förhållande att göra eftersom inget förhållande är någonsin helt perfekt 24/7 men alla väljer ju inte att hantera det som du gjort. Människor kan leva i rent horribla förhållanden utan att någonsin vara otrogna. Alltså går det alldeles utmärkt att hantera missnöje över förhållandet på ett civiliserat sätt om man vill.

    Så istället för att skylla dina medvetna val på förhållandet så borde du istället fråga dig, hur det kommer sig att just du valde att hantera ditt missnöje på det sättet när andra lyckas hantera det på ett betydligt bättre sätt?

    Jag tycker du ska vara ärlig mot din man och säga sanningen oavsett om du tänker vara kvar eller lämna. Det är oerhört fegt av dig att undanhålla det för honom.
  • Anonym (sådär­)
    Återställ
    Mån 21 sep 2020 11:01 #23 +1
    Anonym (Buset) skrev 2020-09-20 23:10:43 följande:
    Aha, då förstår jag. Nu kommer jag låta som värsta sortens äktenskapsivrare. Men jag har en nära vän som fick nog och där sexet som en följd av det tillslut obefintligt. Hon orkade inte med hans sätt.... Såklart hamnade hon i en situation med en kollega. Jag hade inte trott det om henne men hon gick hem och berättade att hon inte tyckte äktenskapet var bra längre (hon sa ingenting om kollegan). Och hennes man som faktiskt försummat i princip allt pga av sin karriär lyssnade. Han förstod allvaret och de jobbade på det. Den sista lilla biten var sexet - hon trodde aldrig hon skulle kunna känna åtrå för sin man igen. Men jo, de gick till en parterapeut som har sex som specialområde och nu är även det problemet löst. Ibland kan en otrohet vara en katalysator och ibland ett uppvaknade.
    Tror du hennes man hade reagerat likadant om han vetat om han vetat om hennes äventyr med kollegan?

    Är det ok att gå i terapi och sitta och ljuga om eller undanhålla om saker som är centrala för förhållandet? Är inte det som att gå till läkaren för huvudverk och undanhålla att man har en påle genom huvudet?

    Att påstå att en otrohet varit en katalysator eller uppvaknande i fallet du beskriver är ju ganska cyniskt eftersom mannen inte ens var medveten om det och fick aldrig chansen att förhålla sig till problemet i sin helhet. Deras sk uppvaknande skedde baserat på lögner.
  • Anonym (sådär­)
    Återställ
    Mån 21 sep 2020 16:52 #26
    Anonym (Buset) skrev 2020-09-21 16:22:53 följande:
    Tror han är superglad över att deras relation nu är bra. Det finns flera sätt att förstöra ett äktenskap på. Varför ska otrohet vara det värsta? Jag tycker faktiskt inte det. Varför är det mer ok när någon är frånvarande under småbarnsåren och gör karriär på den andres bekostnad och därtill ifrågasätter förhållandet, livet och allt med det med jämna mellanrum. Så att den som håller ihop allt får plocka upp spillrorna med jämna mellanrum. Helt ärligt det finns mycket värre saker än otrohet. Och ja otrohet kan vara en katalysator till förändring eller ett uppvaknade för den som bedragit och blivit bedragen. Varför skulle det inte vara det?
    Ja han är säkert glad men baserat på vad? 
    Hade han varit så glad om han vetat om fruns otrohet?
    Hade han ens velat vara kvar i förhållandet?

    Det spelar ingen roll vilket problem som är värst, vad som spelar roll är att var och en har rätt att själv välja vad man vill göra av ett problem, det är inte ok att undanhålla saker för att få behålla sin partner. Det är ren manipulation och är ALDRIG ett bra sätt att lösa relationsproblem på.

    Ja småbarnsåren är ofta jobbiga för ett förhållande, men det är ett problem som båda är medvetna om och som båda kan förhålla sig till vilket inte kan likställas med otrohet som sker bakom ryggen på den ena och inte ger personen någon möjlighet att förhålla sig till eller välja. Du kan inte likställa problem som båda är medvetna om och som båda har lika stor möjlighet att förhålla sig till och göra val kring med svek och lögner som sker bakom din rygg och som inte ger dig någon som helst möjlighet att förhålla dig till eller göra något val. 

    Att påstå att en otrohet skulle varit katalysatorn för din vän håller inte för hur skulle det kunnat vara en katalysator om han inte ens är medveten om att det har skett? Vad som var katalysatorn i hans fall var risken att förlora sin fru, inte otroheten.
  • Anonym (sådär­)
    Återställ
    Mån 12 okt 2020 08:56 #38
    Kungsholmsbo skrev 2020-10-09 18:43:11 följande:
    Men varför märker du ord? Det är mig veterligen ingen lärsitaution det handlar om där hans grammatiska förmåga är uppe för analys och betygsättning. Inte heller är det ett betänkande eller annan slags myndighetstext som behöver vara helt rättstavad eller korrekt på det sättet. Snarare är formen ganska fri i forum och chattar - man använder talspråk i relativt stor utsträckning. Håll dig till problemställningen.
    Om formen är fri i forum och chattar varför agerar du då forum konstapel och påpekar vad folk får eller inte får skriva?
  • Anonym (sådär­)
    Återställ
    Mån 12 okt 2020 16:05 #41 +1
    Anonym (J) skrev 2020-10-12 13:54:19 följande:
    Det är kommunicerat. Det är också ömsesidigt. Men finns mycket att hantera innan vi når fram om vi ens gör det. 
    Men då är det väl kanske bra om ni båda är öppna med det inför era respektive, eller hur?

    För det är väl inte ok att ni båda sitter och smider planer och snackar om att "nå fram" samtidigt som ni lovat eran partner att ni slutat ha kontakt med varandra.
  • Anonym (sådär­)
    Återställ
    Tis 13 okt 2020 00:48 #52
    Anonym (J) skrev 2020-10-12 21:51:24 följande:
    Skrev i första post att vi hanterar det olika. Min sida pratar och ?skiljer på relation och person m.m.) Jag har varit öppen kring vad som hänt. Jag ser och förstår att jag kanske varit otydlig, jag har inget kontaktförbud mot henne.

    Nej vi sitter inte och smider planer och du har rätt, det vore inte okej.
    jamen självklart måste du ju utnyttja din partners naivitet och förståelse maixmalt. Jag menar när nu hon var så förståennde mot dig så måste du ju såklart belöna henns tålamod och förståelse med att fortsätta smussla med älskarinnan. För inte kan väl du vara lika schysst tillbaka och ge fan i älskarinnan helt och hållet, nejdå det går ju inte alls. Du ska ha ditt kosta vad de vill och din partner ska ju bara förstå och förlåta.

    Jag måste dock erkänna att din tråd är väldigt nyttig läsning för människor som funderar på att förlåta en otrohet. Både ditt och älskarinnans beteende är en "textbook example" på varför man aldrig någonsin ska ge en otrogen person en andra chans. Ger du lillfingret så tar man hela armen. Är du förstående och förlåtande så ska det såklart utnyttjas maximalt.
  • Anonym (sådär­)
    Återställ
    Tis 13 okt 2020 01:02 #53
    Anonym (M2) skrev 2020-10-12 21:05:18 följande:
    Alltså sånt här. Om din fru bedrar dig är det väl henne du får ta problemet med? Ts har ingen skyldighet till en främling. Själv har jag varit trogen i väldigt många år och trodde aldrig jag skulle kunna hamna i sitsen jag är i ändå sitter jag här. Det är så himla lätt att döma utifrån. Jag tror verkligen alla kan hamna där jag och ts befinner oss. Det är nämligen ett väldigt vanligt mänskligt beteende och träffar man någon man känner tillräckligt stark för under en period när kanske livet är upp och ner i övrigt, kanske man plötsligt befinner sig i denna sjuka sits man aldrig trodde man ens var kapabel till att hamna i.
    Bevisligen tyckte han att han inte hade några skyldigheter mot frun heller eftersom han bedrog henne.

    Skitbeteende kommer alltid dömas, helt enkelt för att det är jävligt fel att såra och förnedra andra människor. Sen kan jag absolut förstå att det inte är så kul när man själv klantat sig och blir dömd, det går ju bra när någon annan döms, när man själv är där, ja då vill man ha förståelse och empati. 

    Att prata om att det skulle vara "mänskligt" att såra och förnedra sin partner är i sig en extrem löjlig ursäkt. ALLT människor gör är mänskligt, och du vet ju själv att allt människor gör inte alltid är ok, eller hur? Så att prata om "mänskligt" är ju ett ganska ihåligt argument. Ala människor är människor men alla beter sig inte på det sättet mot andra människor.

    Jo alla som är otrogna tror ju alltid att alla kan hamna där de är för ingen vill ju se sig själv som sämre än andra, alla vi se sig själva som goda innest inne oavsett hur man beter sig och därför vill man ju gärna tro att alla kan göra som man själ gjorde. Men statistisken talar emot dig. Alla är inte otrogna, majoriteten verkar tack och lov kunna bete sig som folk.

     
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll