Anonym (J) skrev 2020-09-08 12:19:25 följande:
Jag vill förtydliga att jag inte ångrar mig. Jag är också beredd att släppa min hemmarelation och äga mitt svek för min egna och för min familjs skull. Det är den processen jag går igenom - förtydligat är det också så att vi inte nödvändigtvis ser otrohet i min familj på ett svartvitt sätt. Person och relation är två olika saker.
Nja, det beslutet tog ju din fru och inte du, hur hade du agerat om hon inte tagit det beslutet åt dig?
Kan det vara så att det är just det förhållningssättet till otrohet (inte svartvitt) som gjorde det enklare för dig att vara otrogen? Hade du kanske agerat annorlunda om du hade förhållit dig annorlunda till otrohet?
Bevisligen fick det ju till slut väldigt svartvita konsekvenser (ert förhållande givk åt skogen). Så det där med att saker inte är svartvita kanske inte alltid stämmer så bra som du tror, vissa saker kanske är precis så svatvita som det låter?
Anonym (J) skrev 2020-09-08 12:19:25 följande:
Skulle heller aldrig kontakta hennes man, oavsett mina känslor för henne. Det är hennes ansvar i precis lika stor utsträckning som jag vet att han vill kontakta mig men avstår då det är mitt ansvar att hantera min familj.
Ditt ansvar för din "familj" borde du tänkt på innan du var otrogen för tack vare det är nu ju inte längre en familj utan skilda föräldrar. Du kanske borde ha tänkt lite mer på vad dina handlingar skulle resultera i för era barn innan du valde att fullfölja det? Det är trotts allt dem resultatet av dina handlingar kommer påverka mest.
Anonym (J) skrev 2020-09-08 12:19:25 följande:
Jag hoppas att du inte själv blivit drabbad t sådant svek och i sådana fall beklagar jag det. Jag hävdar att det finns många nyanser av att känslor uppstår och hur man hanterar dem. Ibland blir det fel. Det handlar om hur man hanterar konsekvenserna.
Jo det har jag och därför kan jag oxå skilja på falsk ånger verklig ånger och vet att dessa nyanser du pratar om mest finns i din fantasi som ett sätt att rättfärdiga dina handlingar för sig själv, för ur mitt (och din frus) perspektiv så finns det bara EN ENDA faktor som spelar någon roll och det är förtroendet. Oavsett nyanser och vad personen tänkte och kände när hen valde som hen gjorde så är en sak helt säkert och det är att ens partner inte går att lita på. Och det är ju förmodligen anledningen till att din partner valt att dumpa dig. Hon förstår varför du gjorde som du gjorde men inser att du inte går att lita på. Och det är ju väldigt svartvitt.
Jo ibland blir det fel, men det lustiga är ju att alla inte gör samma fel, det blir ju inte fel bara av sig självt, det bli fel för att man VÄLJER fel. Så istället för att bara skaka av dig det med att "ibland blir det bara fel" och "nyanser" så borde du istället fråga dig, "varför gjorde just JAG det felet när andra under liknande situationer agerat annorlunda?"
I hur man hanterar konsekvenserna ingår ju kanske en viss självrannsakan som (om den görs på ett ärligt sätt) leder till att man lär sig något av sina misstag och växer som människa