Vi som är 30+ och försöker med vårt första barn

Vickan31

Mon 28 Sep 2020 16:30
279 svar

Citera Återställ Anmäl

Vi som är 30+ och försöker med vårt första barn

Vad roligt att följa fler som är i samma sits - jag hoppar gärna in i tråden :) Jag och min sambo slutade med preventivmedel i våras och försöker mer aktivt nu, men just nu är jag lite frustrerad över att min beräknade mens (den brukar alltid vara regelbunden på dagen!) var den 6/9 och den har fortfarande inte kommit nu den 28/9! Jag har testat graviditetstest flera gånger men de visar negativt allihopa. Svårt att veta om jag haft ägglossning eller inte då jag inte brukar känna av det. Är det hjärnan och barnlängtan som gör att menscykeln strular helt plötsligt eller kan det vara något fel? Undrar hur länge jag ska invänta mensen innan det är dags att söka hjälp?
Vickan31

Tue 29 Sep 2020 16:42
#161

Citera Återställ Anmäl

Vanillacookie skrev 2020-09-29 08:26:19 följande:
Kan ju va så att du hade ägglossning senare? För då kommer mensen senare med...

e man stressad så kan kroppen reagera å det kan säkert strula.

Har man aktivt försökt i ett år å inget händer då kan man börja söka hjälp. Men som jag förstod så har ni varit mer aktiv nu?
Ja jag tänker också så, att ägglossningen måste ha varit senare av någon anledning (eller uteblivit denna månad). Vi slutade med skydd i januari men vi har väl egentligen "bara" försökt mer aktivt sedan april/maj ungefär. Får se när nästa ägglossning kommer - jag brukar inte känna av det nämligen men testar med ägglossningsstickor. Brukar ni alltid veta när/om ni haft ägglossning?
Vickan31

Mon 5 Oct 2020 13:19
#164

Citera Återställ Anmäl

Vanillacookie skrev 2020-09-29 19:41:34 följande:
Nää men ha typ sex varann dag så måste det väl hända nåt tillslut hehe

Nää jag har inte känt nåt innan för har ju gått på p-piller.

Å ja slutade me dem i juli så lär känna min kropp på nytt hehe

Men jag vet inte om det va ägglossning ja kände men hade som mensvärk som kom å varade nån stund så jag. Å typ 2-3 dar innan hade jag som en trådig äggvitesekret

Ja men precis, det är exakt som du beskriver det att man nu får lära känna sin kropp på nytt efter att ha slutat med p-piller. Det låter som att du kan ha haft ägglossning då, vad spännande!

Jag har också känt lite som mensvärk och haft äggviteflytningar nu i helgen - och ägglossningstestet visade för första gången positivt med en smilet :) (CB digital). Det enda kluriga är att det var positivt både fredag och söndag så jag vet inte alls om jag haft ägglossning och i så fall när, eller om kroppen fortfarande försöker att släppa ett ägg. Det är inte helt lätt det här med att förstå vad som händer.

Håller alla tummar för dig Vanillacookie
Vickan31

Mon 19 Oct 2020 10:50
#202

Citera Återställ Anmäl

Soff skrev 2020-10-15 22:24:43 följande:
Stickling skrev 2020-10-15 21:59:05 följande:
Åh, så har jag också känt många gånger. Man vill inte vara missunnsam, men det är svårt att låta bli när folk i ens närhet får fler barn när man själv försöker med sitt första. Kan känna likadant när jag läser i andra trådar här på FL, när folk plussar vid syskonförsök. Roligt för dem såklart, men det gör ont i hjärtat. Skönt med den här tråden, där vi alla är i samma sits på det sättet. <3

Tack för ert stöd <3 nej man vill ju verkligen inte vara missunnsam, men är ju svårt att stänga av sina känslor. Dom är ju så starka.. dessutom skulle jag och min sambo ha sex idag, men det sket ju sig. Man är ju inte sådär jättesugen när man gråter, och sambon tycker förstås det känns helt fel när jag är så ledsen. Får bli imorn, och hoppas man inte sumpar denna chansen.
Ååh jag förstår precis, Soff. Ibland har man dagar som känns tyngre och där tårarna inte vill sluta, men det är okej och vi är fler med dig som känner likadant. Jag tycker absolut inte att det handlar om att du är missunnsam, men man kan inte alltid gå omkring leende och glad utåt när man känner sig ledsen och nedslagen inuti.

Jag hade en sån dag igår då min mens kom och vi egentligen hade planerat att träffa min sambos kompisar som precis fått sitt tredje barn och jag kände bara...nej jag kan inte träffa dem idag för de frågar alltid "när är det er tur att skaffa en liten då?" och jag kommer att vara jättedåligt sällskap just nu. Så min sambo pysslade om mig, kramade mig massor och bokade om bebisträffen till nästa söndag istället. Man får vara ledsen, och jag tror och hoppas att vi kommer att få våra efterlängtade barn till slut
Vickan31

Mon 19 Oct 2020 10:53
#203

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Mint) skrev 2020-10-17 09:16:01 följande:
Men gud så störigt! När man verkligen vill veta. Jag fortsätter hålla tummarna inför ditt nästa test. :)

Jag hade rätt i mina misstankar, det blev starkt positivt.
Grattis, Mint!
Vickan31

Mon 19 Oct 2020 15:34
#206

Citera Återställ Anmäl

Soff skrev 2020-10-19 13:30:13 följande:
<3 nej men precis, tack för dina ord <3

Åh, det gjorde du rätt i tycker jag, hade ju bara blivit en överjobbig situation! Hade gjort samma sak. Ledsen att mensen kom :( nu laddar vi för att nästa blir ett positivt resultat <3

Tack snälla, det känns verkligen fint med stödet från dig och alla andra fina barnlängtande i den här tråden <3
Vickan31

Mon 19 Oct 2020 17:22
#208

Citera Återställ Anmäl

Soff skrev 2020-10-19 15:55:15 följande:
<3 tack själv <3 Ja det känns verkligen fint att kunna vända sig hit för stöd, för är verkligen inte lätt alla gånger.. upp och ner på känslospektrat. Själv hade jag ÄL i helgen, så nu kommer den förväntansfulla och jobbiga väntan fram till bim..
Ja det är verkligen fint att det finns så mycket acceptans och förståelse här Att vi är många som kan relatera för att vi alla här känner en stark barnlängtan och då är det både toppar och dalar i känslorna.

Vad spännande att du hade ÄL i helgen! Då är det ju "bara" cirka två veckor att vänta - men det är jobbiga två veckor och ibland kan den väntan kännas som en evighet! Därför behöver man kanske försöka distrahera tankarna ibland och göra annat, för annars blir det svårt att inte tänka på ägglossning, mens, symptom och graviditet dygnets alla vakna timmar tycker jag, haha.
Vickan31

Mon 23 Nov 2020 10:49
#223

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Mint) skrev 2020-11-23 09:43:25 följande:
Hej på er. Jag är (tyvärr) tillbaka i den här tråden.

Jag plussade 17 okt, efter ett tag började jag ana ugglor i mossen och mycket riktigt så fick jag mitt andra MA bekräftat några veckor senare.

Jag gjorde behandlingen i onsdags och vill bara sluta blöda och få igång ÄL och mens. Det känns skit, förstås, men jag ser ändå fram emot nästa försök. Är också ledsen över att jag kommer hinna fylla 35 innan jag får uppleva en lyckad graviditet, men det är inget att göra åt det.

Om min kropp funkar likadant som efter förra MA:t så borde jag få ÄL nu på söndag den 29 nov, men vi blev rådda till att invänta en mens. Jag försöker se nåt positivt i det hela; jag slipper smussla med alkohol runt jul om jag skulle lyckas bli gravid på första ÄL.

Hoppas ni alla mår bra! Och GRATTIS, leo!

Ååh vad tråkigt att höra - eller ja, "tråkigt" är ju ett så svagt ord i sammanhanget men jag vet inte riktigt vad jag ska välja för ord, förutom att jag verkligen beklagar Hoppas att du fått tid att bearbeta det och det känns ju superstarkt att du trots detta kan försöka se det från den positiva sidan som du skriver. Jag blev, som vanligt, ledsen när mensen kom denna månad men försöker också se något positivt i att det kanske gör att jag kan vara med på min kusins bröllop i sommar då han är som min storebror. Så även om det är en klen tröst det du skriver om att slippa smusslandet i jul så tycker jag att det är starkt att försöka se något ljust också så att allt inte blir nattsvart.

Håller tummarna för att kroppen snart är redo för nya försök och att ni får er efterlängtade bebis nästa år
Vickan31

Wed 9 Dec 2020 10:10
#233

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Mint) skrev 2020-12-08 11:02:03 följande:
Hur går det för er alla?

Väntar själv på första mensen efter mitt andra MA, den borde komma nästa vecka, för att sen börja om igen.

Bra initiativ att dra igång den här tråden igen! Jag beklagar verkligen igen dina MA, och hoppas att allt kommer igång som det ska nästa vecka. Jag försöker tänka lite som du, att om det inte blir något plus innan jul så får man "trösta" sig med att äta och dricka sånt man inte hade kunnat annars. Jag väntar just nu på BIM på tisdag den 15/12, vilket som vanligt känns som en evighet bort, haha.
Vickan31

Wed 9 Dec 2020 12:49
#236

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Mint) skrev 2020-12-09 10:22:45 följande:
Ja nu kör vi! Nu blir vi gravida allihop tycker jag. :) Tack! Precis, kan bli skönt att bara få släppa på renlevnaden, haha. Åh det är ju ändå inte så många dagar kvar! Känner du nåt?
Ååh ja, det tycker jag också :) Verkligen, så att man känner att man får äta och dricka vad man vill - har försökt att inte dricka något kaffe denna cykel så det är en sådan sak jag ser fram emot att dricka igen ;) Nä men precis, det närmar sig i alla fall! Jag känner ingenting just nu, men har å andra sidan tyckt mig känna massa olika saker tidigare månader när det inte handlat om någon graviditet så jag litar inte riktigt på min kropp när det kommer till dessa symptom, haha.

Kände du några symptom de två gångerna du blev gravid, och i så fall ungefär hur tidigt? Har läst någonstans att ägget inte fäster förrän omkring ÄL +8 och att det är efter det man eventuellt kan börja märka några symptom?
Vickan31

Wed 9 Dec 2020 14:19
#239

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Mint) skrev 2020-12-09 13:55:38 följande:
Åh, kaffe! Jag kör med koffeinfritt för jag älskar verkligen morgonkoppen. :)

Den känslan är jag bekant med, haha! Så många gånger jag varit skengravid, innan vi ens börjat försöka. Dom gångerna jag blev gravid kände jag det tydligt, så det var ändå stor skillnad från skenisarna.

Jag skulle säga att ÄL+9 var när det första halvtydliga symptomet kom, jag började frysa och vaknade 05 och hade svårt att somna om. ÄL+10 blev det tydligare, jag frös och var varm om vartannat, vaknade ungefär samma tid och kroppen liksom kliade. ÄL+11 (BIM-3) slog det till, jag var så fruktansvärt varm! Vaknade och visste inte vart jag skulle ta vägen för jag liksom glödde inifrån. Är annars en frusen person så det där var extremt.

Nästa gång blev jag också varm, men inte lika illa och inte lika tidigt utan runt BIM. Vaknade på samma sätt på nätterna.

Tyvärr, haha, så vet jag inte om man vågar gå på såna symptom ändå. För mellan dom där två gångerna blev jag också väldigt varm, en vecka innan mens och iofs bara nån dag, men det hade inte tagit sig den gången. :'D

Ja men då är ju koffeinfritt perfekt! Tänkte kanske fixa något koffeinfritt te också då det kan vara mysigt när det är vinter :) Har du ändrat något annat i kost och så, förutom kaffet?

Haha ja oj vad kroppen är bra på att luras ibland, eller om det är hjärnan vi ska skylla på kanske ;) Men som du säger verkar det ju ändå ha varit skillnad på symptomen de gånger du blivit gravid.

Ahaa, men vad intressant! Just det där om att frysa och svettas om vartannat har jag inte hört om lika mycket i det här sammanhanget jämfört med andra symptom - men det är väl så att lika många kvinnor det finns, lika många olika symptom och olika graviditeter finns det :)
Vickan31

Thu 10 Dec 2020 11:52
#247

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Mint) skrev 2020-12-10 10:01:16 följande:
Ja, det funkar bra! Så kan jag ta en kopp vanligt ibland om jag blir bjuden utan att det ska kännas jobbigt. :) Det finns säkert massa bra koffeinfria teer! Nej, inget annat, förutom gravidtabletter med folsyra. Har ätit dom sedan maj. Då ansträngde jag mig för att få i mig mycket grönsaker men nu lever jag bara som vanligt, så länge jag vet att jag inte är gravid. Har du ändrat nåt utöver kaffet? :)

Jag har läst om en del faktiskt som blivit extremt varma! Men ja som du säger, det finns ju alla varianter. Lite spännande blir det ju också, när alla inte har samma. :D
Perfekt ju :) Aah men vad bra, jag har också ätit folsyra sedan några månader och när de tog slut beställde jag en mer "multivitamin kvinna" som innehöll lika mycket folsyra men även C-vitamin, D-vitamin m.m. Grönsaksintaget försöker jag också att öka då jag egentligen inte är någon grönsaksperson, haha, så just nu försöker jag äta lite mer grönt men det går i perioder. Men om jag får mens på tisdag kommer jag nog att äta och dricka lite vad jag vill några dagar som "tröst".

Så intressant ju! Och det gör ju att man kan fortsätta hoppas, just för att vissa som blir gravida inte märker någonting första tiden och att för de som får symptom så kan de variera så pass mycket :)
Vickan31

Fri 11 Dec 2020 09:46
#249

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Mint) skrev 2020-12-10 12:47:46 följande:
Samma här, jag började också med bara folsyre-tabletter men sen fattade jag att det fanns andra mycket bättre som innehåller allt annat man behöver också!
Haha, är inte heller en grönsaksperson, så jag vet att det inte är lätt. Det tycker jag verkligen du ska, jag tänker samma!

Precis, jag minns att nån klagade i nån gammal tråd här att varför kan det inte finnas ett universellt, supertydligt tecken, typ att man får ont i stortån! Och ibland känner man ju så men samtidigt, då skulle det vara så definitivt liksom. Jag gillar nog det diffusa och spekulationerna ändå. :)
Ja men precis! Känner fortfarande inga symptom (ÄL x10 idag) men hoppet är ju det sista som överger en sägs det. Haha, tycker att det var en fantastisk kommentar - tänk om det hade varit så tydligt! Men ja, det ligger ju något i det du säger att eftersom det är så diffusa symptom och så olika om och när och vad olika kvinnor känner (och dessutom olika mellan olika graviditeter även hos samma kvinna) så blir det inte så definitivt, utan man kan fortsätta att känna hopp
Vickan31

Mon 14 Dec 2020 10:06
#251

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Mint) skrev 2020-12-13 23:02:31 följande:
Hur går det, Vickan och alla andra? :)

Jag blir tokig... kan inte låta bli att googla och räkna och hålla på, trots att jag knappt vet när min bim är nu efter missfallet! Vi låg en gång, flera dagar efter när jag tror jag hade äl och ändå inbillar jag mig att det kanske blivit nåt. Herregud. :p Jaja, bim är iaf nån gång i veckan. Kan tiden bara gååååååå.

Kul att du frågar! Fortfarande ingen värk i stortån ;) Känner mig precis som vanligt faktiskt, förutom väldigt ömmande bröst vilket jag tidigare bara haft vid ägglossning men gissar att det är vanligt att få innan mens också så försöker att inte lägga någon större vikt vid det.

Ååh jag förstår såklart! Det är nästan omöjligt att inte fundera, googla, hoppas m.m. Måste vara svårt att veta efter missfallet, men skönt ändå att BIM förmodligen närmar sig denna veckan! Alltid jobbigt att vänta och inte veta.
Vickan31

Mon 28 Dec 2020 19:50
#263

Citera Återställ Anmäl

Soff skrev 2020-12-22 16:28:17 följande:
känner mig på något sätt ändå bättre idag än vad jag gjorde häromdagen. För då kom tempdippen och då blev jag helt knäckt och både grät och hade huvudvärk resten av dagen, och allt var beckmörkt ><.. men känner att jag hunnit hämta lite nya krafter nu igen, trots att mensen kom igång just idag. Så det känns skönt. Och det är tur jag har er här på familjeliv, för ibland känner man sig ganska ensam i detta.

Ååh jag kan bara hålla med - ibland känner man sig så ensam i den här situationen för att nära och kära antingen inte har en barnlängtan, redan har fått sina barn eller blivit gravida mycket snabbare än en själv. Men då finns NI, fina fina människor här på familjeliv, som verkligen förstår och kan komma med tips och stöd Hoppas att du haft en bra jul trots allt och så håller vi tummarna hårt för 2021!

Hur går det för er Mint med flera, om någon är kvar i den här tråden?
Vickan31

Wed 30 Dec 2020 13:58
#273

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Mint) skrev 2020-12-28 19:59:33 följande:
Hej, ja jag är kvar! Jag har ÄL på onsdag, +- någon dag, så vi kämpar på, haha.

Spännande! Jag har nästan positivt ägglossningstest nu, så det närmar sig för mig med
Emmalucy skrev 2020-12-29 11:58:43 följande:
Hej på er och god fortsättning :) hoppas det finns en plats till på det här tåget! Ursäkta om det blir någon konstig me in hit och dit, svenska är inte mitt modersmål. Är 34, strax 35 och min sambo är 31, strax 32.

Kort version: jag och min sambo bestämde oss under julen att börja bebisverkstan, har väntat till några saker var igång först men det blev en positiv överraskning från honom då vi hade planer att börja i april :) meeen jag har spiralen och är nu inbokat om 2 veckor för att få ut den, är dag 8 i cykeln så denna månad är körd, så satsar på en bim strax innan alla hjärtans!

Den långa versionen: min ex och jag försökte bli gravid i 3 år, det slitit hårt på min psyke och tillslut blev jag extremt deprimerad, jag hade många svaga plus men ändå så kom mens. Vi var på utredning och allt var normalt för oss båda. När vi skiljde oss så hade jag en engångs ligg och Boom, what do you know, jag KAN bli gravid! Men varken av oss vill bli förälder så jag gjorde abort. Det blev en lång process som tillslut hamnade jag på akuten för blödningen - jag valde kopparspiral och de satt in den för tidig så var tvungen att låta de fiska ut "rester" så jag kunde skippa skrapning.

Nu har jag en underbar sambo som har 2 barn sedan tidigare, och har inte behövt stressa över att skaffa barn då han har endast behövt vänta 3 månader för att något skulle hända med ex. Han är extremt supportive men jag har så mycket känslor och stress över sista gången jag försökte bli gravid, att jag redan mår lite dålig innan vi ens försökte :( jag vill inte bli som jag var med min ex (temp, äl tests, åt vår som helst som jag trodde kunde hjälpa på naturliga sätt, testade som satan när jag var nära bim) men jag känner mig ensam denna gången också :( I sort sett alla kompisar är klar med barn, nyligen förälder eller långt in i graviditeten. Har 2 kompisar som kämpat länge utan lycka och jag vågar inte prata med de ifall jag får tur med nya mannen.

Stort lycka till som er som väntar bim ????

Hej Emmalucy och välkommen! Vad roligt att du vill hänga här med oss - det är ju så spännande att börja sina försök mot drömmen att bli förälder! Men det är också som du säger fyllt med ångest och oro ibland, vilket jag tror att man kan känna i olika perioder oavsett om man precis har börjat sina försök att bli gravid, om man har försökt i ett halvår eller om man har försökt i flera år. Jag känner så igen mig i det du skriver om att vännerna inte är i samma fas utan antingen redan har barn, blev gravida väldigt snabbt eller inte har någon barnlängtan. Det är därför vi finns här för att stötta varandra Jag tror och hoppas att det kommer att gå jättebra för dig!

Angående mat så har jag inte testat så mycket, mer än att jag läst att vissa nötter, olivolja, spenat och fisk ska vara bra för fertiliteten så det äter jag lite mer av eftersom jag tycker att det är gott Jag har ätit folsyra i några månader, och nyligen börjat med multivitaminer för kvinnor.
Vickan31

Fri 1 Jan 2021 13:46
#277

Citera Återställ Anmäl

Ericky skrev 2020-12-30 16:40:32 följande:
Förstår hyr du tänkte. Så har ju jag också tänkt tills igår, men nu kommer jag testa tidigt faktiskt framöver. En 3 dagar innan kan man ju testa iaf. Hade besparat mig mycket oroa både för min hälsa och kring att bli gravid om jag fått bekräftat att det var ett missfall. Nu oroade jag mig för att något inte stod rätt till. Skönt att det är som det ska nu iaf :)

Nu har vi också lite annat roligt fokus här hemma som känns extra bra i dessa tider. Vi ska få hämta hem vår lagotto-valp om bara 3 veckor, så idag har vi varit och köpt halsband och namnbricka och annat inför hans hitkomst :) Har BIM 14/1 och hämtar valpen 19/1 så det känns bra att ha något dagarna direkt efter som vi verkligen längtar efter. Blir bebismys om än ett annat än det vi längtar efter här i gruppen :)
Ååh men Ericky, stort grattis till valpen - så underbart! <3 Jag vet själv hur mycket man kan längta efter en hund - jag har väntat i 10, snart 11 år, men nu den 20 december fick vi hämta hem vår efterlängtade cavalier king charles spaniel - och eftersom jag vuxit upp med hundar, bland annat av den rasen, så har jag längtat efter det nästan lika mycket som jag längtar efter ett barn. Och nu när hon är här så lyser hon upp mitt liv så oerhört mycket mitt i sorgen och oron som barnlängtan kan skapa. Plus att det är bra träning inför att få barn, då det innebär mindre sömn, ansvar för någon annans liv och välmående, konstant uppsyn så att hon inte gör illa sig på något, äter något hon inte får stoppa i munnen etc ;) Och så massor med kärlek!
Vickan31

Fri 1 Jan 2021 13:48
#278

Citera Återställ Anmäl

Emmalucy skrev 2020-12-30 20:38:36 följande:
Tack, Vickan! :) det är tufft när alla kompisar är redan "där" och man vill ju ha någon att gnälla med, så kul att ni finns :D

Jag har mina vitaminer och folsyra, vet inte om jag orkar äta det jag gjorde sist men kanske ska ta maca för att det är bra generellt :)

Åh, vad kul med en valp Ericky! Det blir ju bra tajmat oavsett vad som händer på bim :)

Håller tummarna att det blir en bra början på nyår för er alla!

Ja visst är det så, så jag är också väldigt tacksam att få kunna skriva av sig, bolla saker och diskutera här med er :)

Låter ganska likt som för mig då - förutom maca, det har jag aldrig provat :)

Tack för att du håller tummarna och vi gör detsamma för dig!

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Vi som är 30+ och försöker med vårt första barn

Vi som är 30+ och försöker med vårt första barn

INNEHÅLL