Blåser henne

Du behöver inte planera NU men du har ju trots allt planerat din hämnd tidigare. Sedan ska du gå och verkligen posta de där breven. Gå från tankar, ord till en fullt medveten handling. Det är inget du råkar göra alltså.

I samma stund breven postats kan du aldrig få det ogjort. Då det är hennes vänner blir det minst sagt märkligt att be dem om ursäkt för dina brev om du ångrar dig. För det kan bli otroligt pinsam situation efteråt. Tänk dig att möta hennes vänner sedan... De kommer säkert ringa upp dig och fråga vad 17 du menar. Jag skulle tycka att det var rätt udda om någon skickade ett sådant brev till mig. Jag skulle inte bli arg på min vän först och främst. Nej jag skulle ha ringt till henne och berättat om ett konstigt brev jag fått alternativt ringt till dig.

Skilsmässa går att göra över internet vad jag vet. Det kan ni få klart direkt såvida ni inte har små barn ihop.

Du har efterfrågat vad andra tycker; om du gör rätt eller fel. Av flera anledningar tycker jag att det är fel. Tyvärr är det trist att få påhopp när man svarar med sina synpunkter. Något du ville ha.

hmmm...flera av er skriver att jag bara ska lämna henne för det kommer vara ett tillräckligt straff... Hur tänker ni? Kärringen har varit otrogen mot mig i ett halvår (minst)...så hennes känslor för mig lär ju knappast vara speciellt starka...vilket innebär att hon knappast lär bry sig mer än att hon måste hitta ett nytt boende.

Sen skriver flera att hämnden kommer slå tillbaka mot mig själv. För det första tror jag inte det eftersom det handlar om flera år av ekonomiska lurendrejerier. För det andra bryr jag mig inte eftersom det är människor i en annan stad som jag inte kommer umgås med efter skiljsmässan (och knappt har gjort innan heller).

Att jag stannar kvar i detta fortfarande handlar om att fixa praktiska saker innan jag skiljer mig...det handlar alltså inte om att tiden för hämnden ska vara rätt.

Nån skriver också att man inte bara förlorar kärleken till en människa för en sån här sak utan att den måste försvunnit tidigare. Du/ni har uppenbarligen aldrig blivit utsatta för otrohet. Jag älskade henne mer än allt annat men när jag fick reda på otroheten och omfattningen av den så förvandlades kärleken till ilska/ledsamhet/avsky....sedan dess får jag kämpa för att låtsas vilja vara med henne.

Tycker folk undervärderar värdet av att inte bli en dörrmatta.
Finns ju inga barn heller att ta hänsyn till så se till att ge henne "ett minne för livet", ta ingen skit mera. 

Jösses

Du gör helt fel tycker jag.

Varför vara ett svin bara för att du blivit sårad?

Då är du ju ännu värre än henne.

Älskar du henne och vill ha kvar henne så förlåter du henne helt och hållet.

Har kärleken tagit slut pga hennes otrohet talar du om det och avslutar med henne.

Det kommer vara tillräckligt jobbigt för henne om hon älskar dig vilket hon verkar göra efter som hon finns kvar hos dig.

Som man säger till barnen, hämnd är aldrig rätt sätt.

Inget blir bättre av det.

Suck, nu är du ju igång igen. Varför fortsätter du att uppmana TS att förlåta sin fru? Återigen: det är helt ovidkommande hur fint du tycker det är med förlåtelse och att alla otrogna förtjänar att bli förlåtna. Det är helt och hållet TS beslut huruvida han vill förlåta sin fru eller inte. Det är inget som vare sig du eller jag har rätt att lägga oss i. Samma sak med det du skrev om att han bör prata med sin fru och ta reda på varför. Han är INTE skyldig sin fru detta! Är han ointresserad av orsaken och vill bara vill lämna utan att prata så är det hans fulla rätt. Dessutom skriver han ju i trådstarten att frun inte vill berätta hela sanningen, vilket ju sannolikt innebär att han har försökt prata med henne.

Du skriver inlägg efter inlägg, det ena längre än det andra, där du uttrycker dina sympatier för frun och skuldbelägger TS. Tycker du öht inte att fruns otrohet var fel? Har du ingen som helst förståelse för TS sårade och arga känslor? När jag läser dina inlägg får jag intrycket att du inte tycker att otrohet är någon big deal. Att det bara är att prata om det och sedan förlåta. Får jag fråga om du själv har blivit bedragen någon gång? Vet du hur det känns? Eller har du varit den som bedragit och sedan velat bli förlåten? Det du skriver får mig att misstänka det senare.

Och nej, TS fick nyligen veta att frun lurat sina vänner på pengar. Därför har han inte berättat tidigare. Återigen: läs alla TS inlägg innan du kommenterar.

Vad var det för en man? Kan du länka till några trådar?

Men polisanmäla det då istället för att skicka brev.

Inte värt att lägga tid och energi på sådana människor...

Ok. Jag har sett flera sådana människor här på FL, förutom det där med att påstå sig ha kunskaper i psykologi. Otrohetsförsvararna kräver alltid sympati och förståelse för otrogna, samt framställer de otrogna som offer och skuldbelägger de bedragna. För eller senare kryper det alltid fram att de själva är eller har varit otrogna, men aldrig blivit bedragna. Jag vet inte om de har bristande empati eller bara skuldkänslor som de försöker förtränga.

Är det samma som kallade alla för ? Hollywoodfruar ? som inte höll med henom?

Eller en annan liknande varelse?