Blåser henne

Jag tackar för all input.

Jag har nu bestämt mig för att genomföra skilsmässan snarast möjligt och när den är klar kommer jag skicka anonyma brev till de av hennes vänner som hon under lång tid har lurat på pengar.

Jag vill förtydliga att de personer hon har lurat på pengar är hennes barndomsvänner som jag inte kommer att träffa överhuvudtaget efter skilsmässan. Vi har aldrig umgåtts...jag har träffat dom max en gång per år under vårt 15-åriga äktenskap...så om dom av nån anledning skulle bli arga på mig så får det bli så.
Jag vill hur som helst inte ha på mitt samvete att jag vet om att hon fortsätter lura dom på pengar utan att göra något åt saken.

Att bara "vända andra kinden till" när jag blir illa behandlad är inte min stil.

Och är hon så egoistisk så lär hon inte ta det så bra att bli lämnad.
Det får ju inte hon ut något av.
Det kan kanske kännas bra för stunden att hämnas.
Men långsiktigt så tror jag inte att det får TS att må ett dugg bättre.

Jag har också blivit bedragen. Och jag valde att inte hämnas.
Jag tyckte det räckte med att visa hus besviken och sårad jag blev.
Och sen jobbade jag med mig själv och mina känslor och gick vidare med mitt liv.
Och det verkade ta betydligt hårdare på honom än om jag utövat någon slags hämnd.
Jag tycker att om något tyder på bitterhet så är det att man måste hämnas.
Men vi är alla olika och reagerar på olika sätt på svek.

Och hanterar man sin personliga kris först så kanske man inte ens behöver tänka på att hämnas.

Det är klart att man måste bearbeta. Och det måste få ta den tid som behövs.
Men hämnd behöver inte vara en del av den bearbetningen.
För mig räckte det att se mitt ex må dåligt och att han knappt kunde se mig i ögonen eller ens säga hej när vi mättes för att det skulle kännas bättre för mig.
Jag visste att han mådde dåligt och det räckte för mig.
Jag fokuserade hellre på mig själv och mitt eget mående än att ödsla den energin på någon som ändå inte var värd det.
Så såg jag på det.

Det är klart att man måste bearbeta. Och det måste få ta den tid som behövs.
Men hämnd behöver inte vara en del av den bearbetningen.
För mig räckte det att se mitt ex må dåligt och att han knappt kunde se mig i ögonen eller ens säga hej när vi mättes för att det skulle kännas bättre för mig.
Jag visste att han mådde dåligt och det räckte för mig.
Jag fokuserade hellre på mig själv och mitt eget mående än att ödsla den energin på någon som ändå inte var värd det.
Så såg jag på det.

Jag har heller aldrig förstått varför den bedragne skall vara den storsinta i förhållandet och helst förlåta, både om man går vidare tillsammans eller var för sig. Det funkar inte så.
Tycker inte heller att tala om för hennes vänner om hennes bedrägerier är en hämnd. Det är ju bara att avslöja en oegentlighet...Det går inte under hämnd...i.a.f inte för mig. Därmed inte sagt att ts inte skall avslöja det.

En hämnd är att göra samma sak tillbaka mot partnerns vilja, för att visa hur jävligt det kan kännas att bli bedragen, eller vad det nu kan vara.
Då förutsätts också att man skall fortsätta tillsammans. Annars skiter ju partnern i det.
Denna typ av hämnd har ju kvinnor lättare att utföra eftersom dom i stort sett bara kan gå ut på krogen och släpa hem ett ragg. Det gäller inte för alla män.

Vet inte om "Jaha"s avslöjande till släkt och vänner är en hämnd heller, även om det kändes jäkligt bra för honom...Det fick ju förmodligen inte hans fru att känna samma svek som han gjorde. För henne kändes det förmodligen bara pinsamt att andra fick reda på hennes svek.

Ja, det är bra. Speciellt att du fick ut vad du ville ha av det, och att älskarens fru fick reda på vilket svin hon levde med. Men det är ju ingen hämnd i ordets rätta bemärkelse.

Undrar också på vilket sätt hon skulle kunna ställa till det med skilsmässan. Boendet har du skrivit är ditt och att det är hon som får flytta ut. Antar att du vill att hon hittar nytt boende så snart som möjligt och där finns det ju en poäng i att berätta för henne att du vill skiljas så hon kan flytta ut ASAP. Det går inte att komma i sista sekunden och säga "idag skiljer vi oss, hehehe". Vill du att hon ska skriva på pappren direkt måste du berätta. Det är det smidigaste för dig. Och det är ju dig själv du tänker på. Säg helt enkelt som det är, att du inte kan fortsätta äktenskapet pga hennes otrohet. Sedan kan du göra som du vill med dina brev eller om det nu blir mail. Du skrev att breven var färdiga och bara att posta. Varför plötsligt maila när du gjort dig besväret att skriva de här breven. Det går väl att skriva att du är avsändaren på baksidan om du nu klistrat igen kuverten.

Bryr du dig verkligen inte ett dugg om alla tar hennes parti och tycker att du betett dig illa? Tänker du skicka med dina bevis i breven? På vilket sätt kan du ha bevis och hur kommer det sig att ingen av alla som blivit lurade på pengar upptäckt det? Om jag har 1000kr i kontanter skulle jag märka om det plötsligt var 100kr efter att en vän besökt mig. Gissar att hon inte hackat sig in på deras bankkonton direkt...

Dessutom behövs inte hennes underskrift. Han kan skicka in papperna utan.

Vänta, är Anonym en man? Jag har hela tiden trott att det var en kvinna. Skrev hen inte om sin man i nåt inlägg?

Men ja, jag håller med. Anonym framställer TS som en psykopat som riskerar att misshandla eller mörda sin nästa partner om han fullföljer hämnden, och TS som en genomgod person som bara har gjort något lite småtokigt.

Jag har missat om den andra, bedragna frun lämnade sin otrogne man eller stannade hon kvar? Vet du?

Så din exfru fick inte älskaren, vad gör hon nu?

Älskar såna här solskenshistorier ;)

Har du talat om varför du vill skiljas? Att det har med otroheten att göra?

Ja,risken finns väl. Det är väl så otrogna brukar fungera.

Olika, men oftast ignorerar jag. Det kvittar vad hon vill för jag kommer aldrig ta tillbaks henne eftersom jag aldrig kommer kunna lita på henne igen...vad hon än säger eller lovar...
 
Jag råkade springa på mannen hon legat med föra helgen och agerade väl lite ogenomtänkt...så nu har jag även fått frågor från henne om varför jag gjorde så mot honom..."han har ju inget med detta att göra"...hahahaha åh fan...så de har ju dessutom uppenbart fortfarande kontakt.

Nä, hon är ute ur mitt liv nu och jag kommer blocka henne överallt så fort allt allt praktiskt med separationen är klart.

Ja nånstans får man ligga som man bäddar. Hårt fall för henne den här gången! Klart hon kommer och ångrar sig nu. Patetiskt minst sagt. Och starkt av dig att stå fast!

Man går vidare med sitt liv, precis som vid all slags förlust. Förr eller senare träffar man nya människor.

Hur blir man lycklig när man är helt ensam sen pga personen

Och som jag sa så kan du aldrig hämnas på ett sånt sätt att den andra lider lika mkt som en själv. Det är omöjligt. Men det brukar svida för sådana personer att se sitt ex lycklig utan dem.