Elvii91 skrev 2020-10-09 09:21:26 följande:
Ja, så är det ju. Jag känner samma även om vi inte kommit lika långt i vår utredning som ni. Ja, jag försöker också att tänka att det är en fråga om när det blir ett plus och inte om det blir ett plus. Oftast är huvudet och hjärtat med på de tankebanorna men ibland orkar jag inte och kraschar.. oftast är det i samband med mens, antar att det kan vara lite hormoner och puttar mig över kanten..
Ja, när vi väl får vårt plus så kommer det antagligen vara bästa ögonblicket i livet (hittills)!!
Ja, det är sant! Jag kanske ska försöka berätta för någon men är rädd att allt blir så mycket mer på riktigt när jag sätter ord på det, om du förstår vad jag menar.
Vi är 29 och 27 år gamla. Hur gamla är ni?
Absolut, vi har sökt hjälp via regionen/landstinget i västmanland. Ni då?
Så olika utredningarna verkar vara. På vårat första besök fick jag lämna blodprov för att kolla äggen och även undersökning på mig och min sambo lämnade då spermaprov då redan första gången. Sen bokades spolningen in, men där emot har inga andra blodprover tagits på mig för att se hormoner osv.. Vi går till en klinik i Uppsala. Kontaktade dom direkt.
Jag är 33 och min sambo 34 år.
Ja usch tiden när mensen kommer och dom första dagarna i cykeln vill jag helst bara ligga i sängen och inte gå upp mer än nödvändigt. Just det tyckte jag va skönt med att berätta för mina kollegor som ändå kunde se att det va något och dom förstår ju verkligen nu varför jag är så nere ibland.
Jag tror och håller tummarna för alla oss som kämpar att våra plus kommer komma <3