En person som alltid hamnar i drama och konflikter?

Passivt aggressiv eller silent treatment kan jag skoja till det lite och säga att det är konster jag önskar att hon behärskade. Gör man fel blir man rättad och är hon arg så vet man det, det är ingen silent treatment utan man får höra direkt vad hon känner och vad man gjort fel. Vad hon tror själv är felet är att hon försöker hjälpa till och berätta när någon gör fel. (Hon berömmer också när någon gjort rätt, uppskattar hon något så visar hon det) men hon kan inte läsa av när hennes hjälp är önskvärd eller ej. Men det är svårt eftersom hon samtidigt är ganska känslig och vill att andra skall tycka om henne så hon är ofta ledsen efter att ha vart i konflikt. 

Jag håller med som några andra sagt att det är inte alltid välkommet med sanningen. Det är inte heller alltid välkommet att man tycker något om allt som andra gör, och om man ändå tycker något gör man bäst i att avvakta med att uttrycka det. Jag var exakt likadan när jag var yngre. Jag tänkte mig inte för utan  sa det som jag tyckte. På den tiden tyckte jag folk var känsliga, men med åren kom jag till insikt med att det spelar ingen som helst roll. Jag kan anse att dom är känsliga... eller normala... men om det leder till konflikter eller sårade känslor hos andra, vad spelar det för roll vilken benämning jag sätter på det? Jag kan fortfarande tycka speciellt tjejer är "känsliga" men jag vet på samma gång att jag är ovanligt okänslig med vad folk kan säga till mig... Alla är inte som mig och det måste även din sambo acceptera. Människor är olika. Vet inte vart jag vill komma annat än att hon måste kontrollera sig själv. Och även när hon tycke något i tysthet är det bra om hon inte hela tiden utgår från sin egna situation. Saker och ting är väldigt svartvitt om man enbart tänker utifrån sig själv och det hörs i "råden" från sådana personer, att de utgår från sig själva. Jag undrar också rörande konflikten med väninnan, om det verkligen var för att hon inte hejade på gällande hennes  affär med en annan man. Hon var kanske alldeles för dömande för att vännen skulle kunna känna tillräckligt stöd för att navigera. Man kan inte bara säga till någon "det där är fel, ja tänker inte stötta dig i det. Avsluta". Om man verkligen bryr sig om vännen så hjälper man henne att komma fram till det själv och man hjälper henne hitta ett mer konstruktivt sätt att hantera sin relationskris. Det betyder inte att man sitter och hejar på vännens otrohet.

Håller helt med dig. Idag kan jag tycka att ovanligt känsliga personer behöver inte heller en etikett eftersom det hjälper inte. Man kan inte kontrollera att det man säger tas exakt på det viset man själv skulle ta det oavsett etikett. Det man kan göra, är att förändra sitt eget sätt att kommunicera... eller inte kommunicera. Och ja... det är nog som du säger, social kompetens det handlar om.

Hon är en besserwisser men det är ofta vad jag uppfattar för att hon faktiskt vet vad hon pratar om och kan saker. Säger någon fel så vill hon informera om att det är fel...och berätta hur det är egentligen. Tex. om någon läser horoskop och tror på det, sådant blir hon provocerad av.

Hon blir ledsen av alla bråk, hon är ofta ledsen över det. Har en klump i magen innan hon skall till jobbet och mår psykiskt dåligt av att alla är sura på henne. Vad hon skall göra för att slippa må så, det är jäkligt jobbigt med sån stress för henne. Hon mår bara bra på semestern och när hon har några dagar ledigt i följd. Hon vill ju vara omtyckt.