En person som alltid hamnar i drama och konflikter?

Hon verkar ganska lik mig faktiskt. Jag är värdelös på småprat, går alltid rakt på sak och är sjukt bra på att dölja att jag faktiskt är en väldigt snäll och omtänksam person. Som ung var det inga problem, mitt raka sätt uppfattades som rätt "coolt" och jag skulle nog säga att jag var rätt populär fram till ca 25-årsåldern.

Men sedan när jag börjat mitt vuxenliv så har jag haft svårt att skaffa nya vänner, de flesta tycker nog att jag är lite konstig. Och precis som din flickvän är jag inte "stolt ärlig men egentligen oförskämd" utan jag säger bara till när saker är fel och krusidullar inte runt det och har en ganska stark känsla av rätt och fel och vill att saker ska bli så bra som möjligt (varenda grej du beskrivit om din tjej så tycker jag hon gjort rätt). 

Nu när jag är 40+ så börjar jag äntligen lära mig lite bättre men jag började arbeta med det här först för några år sedan så din tjej har ju chansen att passa in mycket snabbare. Här är lite tips från mig: 

* Välj striderna, backa och svälj och gå hem och berätta hur korkade grejer hon var tvungen att bevittna för dig istället. Låt andra fortsätta vara lyckligt okunniga. 
* Köp boken Bemötandekoden och läs den. Jag gissar att din tjej precis som mig är en logisk person och den har hjälpt mig att kunna identifiera både var jag själv och andra befinner sig i situationer som skulle kunna leda till konflikt och hur jag ska agera för att få en samsyn istället för att ge en föreläsning. 
* Träna på att lyssna  och bara hålla med den andra även fast man tycker annorlunda. Det här brukar jag träna på med uberchafförerna, hos frisören och liknande.

Jag vill också kommentera att det inte handlar om att alltid ha rätt och veta bäst. Utan det handlar om oförmågan att vara tyst när andra uppenbarligen har fel eller gör fel.

Och för mig är det kombinerat med att inte ha några som helst problem med att andra rättar mig om jag gör/har fel utan det är något jag uppskattar att de gör så att jag kan lära mig och bli bättre. Skulle gissa att det är så för TS sambo också. 

Men som sagt, jag har lärt mig att vara tyst om det inte har någon större betydelse och att linda in det när det handlar om viktiga saker och att bara ta striden om det är något som allvarligt (som t.ex. om en väninna till mig skulle berätta om att hon var otrogen och övriga satt och hejade på).

Känns som att det har spårat ut lite i diskussionen. TS frågar hur hon kan hjälpa sin sambo och det urartar till långa haranger om att ts sambo bara skulle mala och mala, aldrig kunna ha fel, är empatilös, saknar självinsikt och det bästa vore att lämna henne mm. Jag kan verkligen inte läsa något av det i TS trådstart. 

Snarare att han skriver om en person som samtidigt som hon säger till när saker är fel också är generös med beröm. Och som är en person som inte jamsar med när andra lider (står emot när otrohet förhärligas, står upp för patienten som inte blir omskött på bästa sätt). 

Men sedan har hon saker hon behöver lära sig kring att välja sina strider och hur hon ska framföra saker på bästa sätt vilket hon med tanke på att hon är ledsen för hur saker nu tas emot säkert också är villig att arbeta med.