• Anonym (Förtvivlad mamma)

    Barnen känner sig oönskade!

    Bakgrund: Jag och barnens pappa separerade som vänner och har båda träffat någon ny. Min förhoppning var att vi skulle kunna umgås allihopa och ses t ex när barnen fyller år. Min nya (som inte bor i samma stad) är helt öppen för detta, förstår att barnens bästa alltid går först och tycker bra om barnens pappa.


    Dessvärre är barnens pappa och hans nya av en annan uppfattning. Det började med att barnen påtalade att de kände att hon inte tyckte om dem, att de inte kände sig välkomna och helst inte ville träffa henne och hennes barn mer. Jag pratade såklart med deras pappa som menade att så inte alls var fallet. Men han var också väldigt tydlig med att det inte fanns någon anledning att jag fick träffa den nya och att det inte fanns någon anledning att göra saker ihop. 


    (Vid det enda tillfälle jag träffat henne gjorde hon klart att jag inte var önskvärd genom ett mycket kort sätt och sura blickar. Ungefär detsamma som barnen beskrivit att de upplever).


    Han började också dra sig undan från all kontakt med mig och avsäga sig all information om barnen när de är hos mig. Till saken hör att jag pga sjukdom vissa dagar är i behov av viss praktisk hjälp - som att ta barnen till skolan - vilket han sagt tidigare att han alltid kommer ställa upp och hjälpa till med. Detta då jag lämnade familj och vänner och flyttade 30 mil för hans skull (det var redan innan vi skaffade barnen) och inte har någon annan att vända mig till. Ber aldrig om hjälp med något annat än barnen och när jag gör det så rör det sig om enstaka gånger/vecka. 


    Jag har sagt till honom nu att jag helt enkelt får försöka klara det så bra som möjligt själv och alltid kommer göra mitt yttersta, men att det kommer innebära att barnen vissa dagar inte kommer iväg till skolan eller aktiviteter för att min kropp strejkar. 


    Jag är så ledsen över att han verkar sumpar relationen till sina barn genom att ignorera deras känslor. Barnen vet och ser att jag kämpar för att klara av vardagen och påpekar (utöver att de ogillar hans nya), att deras pappa har blivit "elak" mot mig.


    Vet inte vad jag ska göra. Har fram tills nu försökt vara positiv gentemot barnen och påtala hur mycket deras pappa älskar dem och att han alltid kommer lyssna om de påtalar vad de känner. Men jag orkar inte mer. Det är som en kniv i hjärtat varje gång de uttrycker att de inte längre tycker om sin pappa och att de känner att hans nya önskar att de inte fanns. Vill inte att de ska behöva vara hos honom om de känner så, men vill samtidigt att de ska ha en relation med sin pappa och jag skulle dessutom omöjligt klara av att ta hand om dem på heltid. 


    Vad ska jag göra? 


     


     

  • Svar på tråden Barnen känner sig oönskade!
  • Anonym (Tess)

    Det första du ska göra är att lösa situationen så att barnen alltid kan komma till skolan. Kontakta kommunen eller soc, vi har skolplikt och barnen har rätt att få hjälp så att de kan komma till skolan även om de har en sjuk mamma.

    Det andra kan du inte göra så mycket åt tyvärr. Du kan inte ändra på ditt ex eller hans nya. Det är helt fruktlöst att försöka. Du kan endast anpassa dig efter era nya förutsättningar.

  • Anonym (ace)

    När du har kidsen är det ditt ansvar att de kommer till och från skolan, deras fritidsaktiviteter, läxor, och allt annat som rör dem. Visst är det kul om pappan vill vara den som ställer upp och tar vid när du är sjuk, men det är absolut inget han är skyldig att ställa upp på. Jag skulle nog gå så långt att kalla det utpressning, att hota honom med att hålla barnen hemma när han inte vill dansa efter din pipa.

  • Anonym (lea)

    Vad sorgligt, stackars barn! Han verkar ha träffat en svartsjuk bitch som inte klarar av att han har haft ett liv innan de träffades. Jag vet inte vad du kan göra förutom att försöka prata med honom igen.

  • Anonym (Vaz)
    Anonym (ace) skrev 2020-09-17 18:20:26 följande:

    När du har kidsen är det ditt ansvar att de kommer till och från skolan, deras fritidsaktiviteter, läxor, och allt annat som rör dem. Visst är det kul om pappan vill vara den som ställer upp och tar vid när du är sjuk, men det är absolut inget han är skyldig att ställa upp på. Jag skulle nog gå så långt att kalla det utpressning, att hota honom med att hålla barnen hemma när han inte vill dansa efter din pipa.


    Det är båda föräldrarnas ansvar att se till att barnen kan komma till skolan. Varför skulle hon vara mer ansvarig än han? Barnen är ju deras hela tiden, inte bara varannan vecka. Alltså om pappan nu har möjlighet och sagt innan att han kan hjälpa till så borde väl han vara den första att hjälpa till, han är ju som sagt också ansvarig för sina barn. Samma om pappan är sjuk.

    Alltså tänk nu i coronatider om mamman ligger hemma snorig och hostig, då ska hon inte lämna sina barn, då får ju den andra föräldern lämna.

    Bara för att man har barn varannan vecka försvinner inte ansvaret och skyldigheten man har för sina barn.
  • Törstiga tuppen

    Hur gamla är dina barn? Du måste ju lösa så att de kommer till skolan oavsett. De kanske kan hjälpa varandra? Kolla med en klasskamrat eller granne?
    Du kan nog inte kräva att ditt ex ska stå på pass för att fixa med barnen om han nu håller på att skaffa ny familj. Vad behöver du informera om konstant när ni har VV.

  • Anonym (K)

    Tänk också på hur du pratar med barnen. Låt dem inte veta om samtalen mellan dig och pappan, även om de säkert hör en del som de inte borde men det som är mellan er vuxna ska stanna där. Och sluta lova dem att han kommer att lyssna om de vill prata om hur de mår, för det skulle jag då rakt inte räkna med, snarare tvärtom. Redan nu i trådstarten beskriver du ju hur han slår ifrån sig information när du talar om att barnen mår dåligt.

    Sedan att kontakta honom varje vecka om hjälp, ibland mer än en gång, är verkligen för mycket, jag förstår att hans nya blir tokig på dig. Hon ser det antagligen som ett sätt för dig att nästla dig kvar vid hans liv, och även om jag förstår att det inte är så för dig så är det tyvärr allt som syns utifrån. Du måste helt enkelt se till att lösa detta själv hädanefter. Om du är så dålig fysiskt kanske du borde ansöka om personlig assistent? Fråga soc om avlastning? Och hur gamla är barnen egentligen, kan de ta sig till skolan på egen hand?

  • Drottningen1970
    Anonym (ace) skrev 2020-09-17 18:20:26 följande:

    När du har kidsen är det ditt ansvar att de kommer till och från skolan, deras fritidsaktiviteter, läxor, och allt annat som rör dem. Visst är det kul om pappan vill vara den som ställer upp och tar vid när du är sjuk, men det är absolut inget han är skyldig att ställa upp på. Jag skulle nog gå så långt att kalla det utpressning, att hota honom med att hålla barnen hemma när han inte vill dansa efter din pipa.


    Fast det där stämmer ju inte. Ens egna barn är alltid ett 100% ansvar. Om den ena föräldern inte kan, eller orkar pga dennes förutsättningar så ÄR barnens väl och ve den andres förälderns ansvar, det är inget ansvar som man som normalfungerande föräldrar kan förvänta sig att samhället eller nån annan ska ta. Det är liksom inte en fråga om rättvisa utan om livets realiteter.
  • Anonym (R)
    Drottningen1970 skrev 2020-09-17 20:57:06 följande:

    Fast det där stämmer ju inte. Ens egna barn är alltid ett 100% ansvar. Om den ena föräldern inte kan, eller orkar pga dennes förutsättningar så ÄR barnens väl och ve den andres förälderns ansvar, det är inget ansvar som man som normalfungerande föräldrar kan förvänta sig att samhället eller nån annan ska ta. Det är liksom inte en fråga om rättvisa utan om livets realiteter.


    Ja. Särskilt som han visste långt innan att hon är sjuk och flyttade för han skull.
  • Anonym (lea)
    Anonym (K) skrev 2020-09-17 20:36:08 följande:

    Tänk också på hur du pratar med barnen. Låt dem inte veta om samtalen mellan dig och pappan, även om de säkert hör en del som de inte borde men det som är mellan er vuxna ska stanna där. Och sluta lova dem att han kommer att lyssna om de vill prata om hur de mår, för det skulle jag då rakt inte räkna med, snarare tvärtom. Redan nu i trådstarten beskriver du ju hur han slår ifrån sig information när du talar om att barnen mår dåligt.

    Sedan att kontakta honom varje vecka om hjälp, ibland mer än en gång, är verkligen för mycket, jag förstår att hans nya blir tokig på dig. Hon ser det antagligen som ett sätt för dig att nästla dig kvar vid hans liv, och även om jag förstår att det inte är så för dig så är det tyvärr allt som syns utifrån. Du måste helt enkelt se till att lösa detta själv hädanefter. Om du är så dålig fysiskt kanske du borde ansöka om personlig assistent? Fråga soc om avlastning? Och hur gamla är barnen egentligen, kan de ta sig till skolan på egen hand?


    Om TS är sjuk och behöver hjälp med att följa barnen till skolan, och det alltid har varit så, varför skulle den nya se det som ett sätt att nästla sig kvar? Det verkar ju rätt stört. Varför skulle hon bli tokig av det? Hon måste ju inte följa barnen till skolan. Jag kommer verkligen aldrig att förstå sånt här och då har jag ändå haft förhållanden med män som har barn sen tidigare.
Svar på tråden Barnen känner sig oönskade!