Anonym (Klas) skrev 2020-09-26 20:52:20 följande:
Nej, generellt inte. Jag hade ett fåtal andra kompisar som också var töntiga. De här barnen som tex bjöd in till kalas pratade jag med ibland. Vi accepterade varandra på samma sätt som jag nu pratar med alla på jobbet. Fast vi gjorde det på barns vis så klart.
I tonåren hittade jag kompisar som var som jag, som ofta också varit lIte utanför (eller mobbade) i sina klasser. Även i vuxen ålder märker jag att de jag gillar ofta beskriver ett utanförskap som barn. Vi som inte gillade fotboll, hästar eller pojkband. Värst verkar de som växte upp på landet ha haft det. Efter att ha hört hur de hade det har jag känt att jag aldrig vill utsätta mina barn för att växa upp på landet. Riskera att sitta fast med samma mobbare i nio år. I vissa fall, i riktig glesbygd, ända upp till studenten.
Ja, en lite. utflykt från ämnet. Men kort och gott - en inbjudan till kalas kan vara väldigt betydelsefullt och att prata med sitt barn om att inkludera alla i gruppen är jätteviktigt. Nu som vuxen ser man ju hur de som inte lärt sig det kan förstöra stämningen på en arbetsplats.
Då var du ju bara malplacerad på deras kalas.