Vad brukar ni otrogna säga till den ni bedrar med?

Men ni som "ljuger er blå" för era älskarinnor, det kan ju inte vara lätt att bara bryta när ni tröttnat på dom? Okej om dom också tagit det som en del av "spelet", men dom som faktiskt trott på allt ni sagt måste ju framförallt bli otroligt sårade men det är ju också svårt att bara släppa någon man (trodde) man hade nåt speciellt med. Har ni aldrig haft nån som vägrat släppa taget, som fortsatt höra av sig, gråtit, vädjat, hotat med att avslöja allt för frun? Isåfall, hur hanterar ni sånt?