2 parallella relationer samtidigt

Vad jag tror?

Jag tror att du verkar vara allmänt förvirrad och blandar ihop begrep hejvilt och kommer med påstående som verkar tagna ur luften.

1) En otrohet som avslöjas kommer i allra högsta grav även påverka barnen så ja, faktisk så sviker man även sina barn när man är otrogen eftersom man är fullt medveten vilka konsekvenser det kommer få för barnen och väljer än att göra det ändå för att man själv tycker man får ut något av det. Man sätter sitt eget nöje före sina barn.

2) Att folk klarar av ha två parallella sexliv råder det ingen som helst tvekan över, men det som ifrågasätts vid en otrohet är inte om man mentalt klarar av av att göra så för det har ju personen bevisligen gjort, utan snarare hur fan man kan påstå att man älskar någon som man medvetet och med stor glädje och njutning riskera att knäcka totalt? Man behandlar ju normalt sett inte människor man påstår sig älska illa? Man vill ju oftast inte se människor man säger sig älska lida, eller hur? 

3) Nejdå, det finns inga som helst belägg för att människor skulle varit poly innan religionen kom, snarare finns det faktisk en hel del studier som tyder på motsatsen. Men det finns inga helt klara bevis för varken det ena eller det andra. Men vad som ÄR fullständigt klart är att människor aldrig accepterad svek och lögner i någon slags relation till andra människor och du blandar ju ihop otrohet med att polyamori. De har inte ett dugg med varandra att göra

Det finns inget som tvingar någon att vara tillsammans resten av sitt liv med eller utan religion, möjligheten att skiljas har funnits väldigt länge, problemet är snarare varför vissa öht ger sig in i ett monogamt förhållande om de inte tänkt leva så? Och varför personer som ändrar sig på vägen hellre går bakom ryggen på sin partner än skiljer sig och går in i ett öppet förhållande istället?
En annan väldigt intressant fråga är hur många av de som är otrogna är själva ok med att deras partner gör liadant? För om man inte är ok med att ens partner gör likadant så kan man ju skylla sig egen egoism, hyckleri och dubbelmoral på polyamori.

Jag tycker det är beklagligt att man använder polyamori som en bortförklaring för feghet och egoism. Som jag förstått det är förtroende och ärlighet minst lika viktigt i öppna förhållande som i monogama, frågan om det inte är ännu viktigare i ett förhållande där gränserna är bredare än i ett monogamt förhållande. De flesta människor jag känner till som lever i ett öppet förhållande ogillar otrohet precis lika mycket som monogama, inte för sexets skull utan för sveket, lögnerna och missbruket av sin partners förtroendes skull.

Att bara vilja äta kakan och ha den kvar och tycka det är ok att svika och ljuga men absolut inte acceptera att ens partner gör likadant tycker jag inte på något sätt är något tecken på polyamori utan snarare ett tecken på feghet (man vågar inte stå den man är och vad man gör), egoism (man gör saker man vet kommer såra sin partner men skiter i det för att man själv vinner på det) och dubbelmoral (man ger sig själv rätten att göra saker man absolut inte skulle acceptera från sin partner)

Otrohet har inget med hur man förhåller sig till sex att göra utan med hur man förhåller sig till ärlighet att göra.