Har lyckats förstöra mitt liv på ett halvår, är så besviken på mig själv. Just nu på akuten

Fan vad ledsen jag är att du råkat ut för sån skit! Det är orättvist!

Så tråkigt att du behöver bära allt detta! Det är naturligt att ha ångest efter sådana händelser. Alla som blivit utsatta för sexuella övergrepp har mycket att klara upp. Oh det är så orättvist, för som offer är du helt oskyldig!!! Aaahh, jag blir så arg att det hände, att det hände dig!!!

Men du är helt ren, du har några skador (ja vi har ju alla våra olika skador) som behöver läkas. Du måste ta hjälp med det! Gör det!!! Nu! Du är värd ett värdigt roligt liv!

För att kunna läka så tror jag du måste lomma till en psykolog som är kunnig inom området sexuella övergrepp, och som du känner förtroende för. Ge dig inte förrän du hittar rätt person! Nu gäller det!!! Och en annan sak för din läkning är att du måste vara öppen med vad som hänt dig inför psykologen, även om jag förstår att man kanske bara öppnar en liten bit i taget. Det är inte så farligt att visa vad man varit med om. Det är ju inget fel på dig! Och jag vill inte att du bär detta hemska ensam!!!

Spelandet o drogerna är ju bara symptom på vad du tyvärr varit med om. Bearbeta grunden! Ett ljust och lyckligt liv ligger inom räckhåll!!!

Heja heja! Stor kram och lycka till!

Men kan jag verkligen skylla på det jag varit med om? Allt det där har jag förträngt men ibland minns jag klart och tydligt!

Jag tänker inte på detta dagligen, jag är bara som jag är.. kanske är genetiskt för min mamma är väldigt orolig av sig hon med.. fast.. det kanske inte är så konstigt.. Hon är bara orolig för mig och inte lika mycket orolig över min syster och bror som är självgående utan lika stort behov av stöd.

Mamma och min plastfarsa träffade på pedofilen när dom skulle ta bussen hem från stan..han kör bussen. Mamma höll på å flyga på han och ge han en snyting. Hon Skrek i bussen att han hade förstört min sons liv osv.. så han tillkalla polis som hota med gul madrass om hon inte klev av bussen.. mamma var nykter.

Jag har skött min ekonomi tidigare, skött mitt jobb trots panikångest ibland på jobbet.. Har varit väldigt tufft men jag höll ut i 10 år.

Jag varken drack en massa alkohol och tog aldrig droger, Mitt största intresse är Tennis och fiske och bilar så jag behövde inte dricka för att dämpa , när jag gjorde det jag gillar så var jag bara fokuserad på det och inget annat ????

Spelberoendet har gjort mig väldigt personlighetsförändrad, Det var i samband med det som ångesten blev outhärdlig så jag gjorde allt för att dämpa den, jag har inte rört en enda drog före 30 års ålder och jag är 32.

Sen har jag blivit en väldigt dålig person, Det är inte normalt att hålla på och låna som jag gjort.. Det är så fruktansvärt oförskämt och respektlöst.

Jag mår fruktansvärt dåligt efter varje gång jag frågat ännu en gång om lån.. känner mig mer och mer patetisk och iq befriad för varje gång, gör mig själv till ett åtlöje.

Förresten vill tacka er alla för era fina kommentarer/peppning och alla goda råd ni ger ?? Väldigt tacksam att ni skriver här, betyder mycket för mig att andra får ge sin synvinkel och åsikter då jag ej kan lösa detta på egen hand.

Kram ??

Det är inte alltid som ångest känns. Man kan bli oändligt trött, och ibland bara vilja droga sig tex med socker, tyngre droger, sex eller spel.

Självklart ligger det mycket allvarliga händelser bakom ett starkt ångestdämpande beteende och beroendeproblematik. Ingen gör vad du gjort, kör rakt in i väggen, utan att det har ett syfte. Du är inte dum eller elak och inte dålig. Du är en människa som alla andra, och nu orkar du inte bära själv på vad du tyvärr varit med om. Och det är inte konstigt, ingen skulle orka det, utan hjälp.

Du vet att det är en del av mönstret att överlevare för övergrepp tar på sig skulden eller förminskar vad man varit med om? Jag har sett det så måmga gånger. Det är också jättevanligt att man dämpar sin ångest med droger. Det är en del av tillfrisknandet att inse att man ej var skyldig.

Du verkar vara en SÅ intelligent och vettig person! Jag VET att du har ett fantastiskt liv framför dig. Dessa två åren kan bli en parentes i ditt liv, när du tar tag i ditt läkande och ser till att få hjälp. Många har gjort den resan innan dig och kommit ut som starka människor på andra sidan. Jag gissar att det kommer att ta tid, men det kommer att vara roligt att vara på väg åt rätt håll, eller hur?

En sak till; man väljer ju själv hur mycket man vill berätta för sin omgivning. Men en dag kanske du känner dig så stark, och separerad från dina förövare att du väljer att berätta för flera vad du varit med om, och vem som gjorde det. Tänk på texElaine Ekesvärd och andra överlevare!

Så för att kunna utvecklas; 1. Vara drogfri 2. Ha bra hjälp Psykolog som man litar på. Kanske måste man prova olika. 3. Ha någon grupp att dela med typ självhjälpsgrupp som man kan träffa flera gånger i veckan när ångesten sätter in , för att hålla sig deogfri 4. Vara öppen och ärlig för sig själv så långt man klarar det. Att dölja och smyga är en del av skadan för många.

Jag säger det igen, och hoppas det inte blir för mycket: Heja dig!