Jag kommer inte få några barn med mitt livs kärlek
Jag har alltid velat bli en ung mamma och det förblindad mig nog lite i val av pappa. Han är en jättebra kille och en fantastisk pappa men han är inte mitt livs kärlek. Vi är separerade sen en tid och barnen börjar bli stora...
Jag har träffat mannen jag är menad att leva med, det slår gnistor om oss, vi är varandras själsfrände. Så har det varit ett par år... Jag tror vi har det så bra av flera anledningar! En är att vi inte gått igenom småbarnsåren tillsammans, våra barn är relativt stora och "klarar sig själva". Vi kan ha vårt liv, göra vad vi vill när vi vill!!
Ändå smärtar det! Jag vill ha denna mannen som pappa till mina barn!!! Alltså, inte på något sätt byta ut de jag har utan jag vill ha en bäbis med denna man! Hela jag skriker efter det... Samtidigt är jag rädd att paja det fina vi har! Men värst av allt, jag känner mig för gammal för att "börja om" och har förlikat mig vid tanken att det inte kommer hända...
Någon annan som varit i samma sits? Hur blev det för er, hur gjorde ni, hur gamla var ni?