Konstigt beteende

Det är inte ovanligt att vara kluven när man avslutat en relation.

Håll det på en vänskaplig nivå, utan att vara "vänner" om du förstår. Just nu behöver ni vänja er vid att inte vara ett par och det kommer bara att dra ut på processen och kan försvåra framtiden om ni har något slags mellanting.

Absolut jag förstår vad du menar. Hon och den nya killen har bestämt sig för att presentera varandra för sina barn. Båda har 2 barn var, dom har känt varrandra i ett par månader bara och jag tycker att hon brådskar men hon vill inte lyssna. Barnen går först, är det inte tidigt att gå hela vägen med detta redan?

Jo man kan tycka att det är för tidigt men å andra sidan kan man som f.d. inte säga ifrån om hon vill presentera honom, bara hoppas att det är en bra kille.

Självklart inte, men när barnen tycker att situationen är jobbig förstår jag inte varför man måste stressa med en sån sak. Hur bra känner man en person efter 2 månader där man dessutom har haft barnen halva den tiden.

Ja, det blir ju en rent filosofisk diskussion så klart. Personligen håller jag med om att man inte tar in en ny person (kärleksrelation) i sina barns liv så där tidigt men det finns så många som tänker annorlunda av olika orsaker. Ditt ex verkar inte ha problem med det, hon är säkert nykär och tycker att han är så underbar och tror att de kommer vara tillsammans för alltid, eller nåt.

Jaa kärleken är väl blind som man säger. Känns bara inte så genomtänkt, undrar ju om dom tänkt på allt långsiktigt. Ett stort steg att föra ihop 2 familjer. Att få allt att fungera med 4 barn osv. Vet inte vad success raten är för att lyckas med en sån ekvation i långa loppet.

Nej, genomtänkt är det nog inte :) Däremot är det svårt att säga hur utfallet blir, de kanske blir lyckliga familjen, eller gör slut om ett par månader. Hoppas att hon i så fall lär sig att inte ta in en främling för tidigt. Du får gärna påminna henne då, vänligt, annars lyssnar hon kanske inte.

Jag har också precis lämnat mitt ex och han beter sig minst sagt irrationellt.

Han har också grejer kvar här som han inte verkar ha bråttom att hämta. Jag tror det är en blandning av att det är ansträngande att hämta grejerna ich att han undermedvetet har en anledning att komma hit dom kanske känns bra. Irriterande är det för mig iaf. Har du möjlighet kan du kanske köra iväg grejerna till henne så blir du av med det? Jag har ingen bil men brukar packa ihop smågrejer när jag hittar dem och sonika ge honom en påse när vi lämnar över barnet.

Vad gäller hennes andra beteenden så är det nog också massor av känslor och förvirring. Hon är ju va sen lång tid att det är ni, att ni ställer upp och gör grejer med och för varandra (antar jag).det kanske automatiskt blir att hon frågar sig trots att hon har andra att fråga. Det kanske är svårt att hitta var gränsen borde gå. Mitt ex är likadan där, han ser det som självklart att jag ska berätta varför jag går till läkaren eller berätta vad grejer jag köpt har kostat. Jag har bestämt att jag inte svarar på sånt även om frågorna i vissa fall kan vara oskyldiga, just för att hålla en tydlig gräns.

Eftersom hon inte sätter sina gränser själv får du göra det. I din text då försöket du mest analysera vad hon vill och tänker men nämner inte vad du själv tycker och tänker. Strunta i varför hon gör saker och fundera på om du tycker att du vill ha en så nära relation och samarbete kring grejer som inte involverar era barn.

Mycket intressant att läsa det ni skriver. Jag är inte den som tog steget att separera utan hon, även om jag gick i dom tankarna själv. Min känsla är att hon inte är riktigt säker på allt även om hon berättat om hennes nya fling och ska introducera honom för barnen och han för henne för sina barn. Varför hämtar man som sagt inte upp sin tillhörigheter annars när det gått ungefär ett halv år sedan hon flytta? Kan det vara för att man ska ha en ursäkt för att komma hit om allt skulle gå åt skogen? Efter at hon berättat om den här killen har hon sms:at frågor mm som hon egentligen inte behöver. Känns som att hon bara vill hålla igång någon form av konversation.

Du kanske kan påminna igen och föreslå ett datum? "Du det här med dina grejer, ska vi lösa det på lördag? Jag kan hjälpa dig."

Sedan får jag känslan att du tar det här med den nya ganska hårt (förståeligt). Tror inte att det har någon annan anledning än att det är känslomässigt jobbigt att hämta sina grejer. Bara för att hon har en ny, så betyder det ju inte att hon har läkt helt från skilsmässan. Vad tror du själv att det beror på? Känns som att du har en teori?

Att vara sams för barnen behöver inte innebära att man ska bli utnyttjad. Hon kan säkert vara i någon annans hus. 

Säg åt henne att det nu gått 6 månader och att det är dags att hämta sina saker. Behöver inte vara knepigare än så. Gör hon det inte får du packa grejerna och ställa i garaget eller nåt. 

Det jag tycker är lite jobbigt är att hon ska ha så bråttom med att presentera den nya för barnen. Jag vill bara inte att dom ska fara illa av det. Har man känt personen i fråga två månader och haft barnen halva den tiden är det för tidigt enligt mig. Jag vet ju som sagt inte varför men har man bestämt sig för att gå isär, träffat en ny borde man väl vilja få alla saker ur världen som binder en samman.

[quote=80672836][quote-nick]Magical skrev 2020-09-29 15:04:11 följande:[/quote-nick]

Att vara sams för barnen behöver inte innebära att man ska bli utnyttjad. Hon kan säkert vara i någon annans hus. 

Hon har val som är närmare/smidigare att åka till. Borde man inte hellre VILJA åka till sina föräldrar/ syskon hellre än hem till sitt ex med?

För ditt eget psykes skull så måste du släppa detta. Du har påtalat att det inte är bra men du har ingen makt över vad hon gör. Väljer hon att göra saker som drabbar era barn negativt men faller inom ramen för vad som är juridiskt ok, så är det enda du kan göra att vara en trygg förälder som stöttar dina barn efteråt.Det känns lite som att du griper efter halmstrån som går att tolka som att hon ångrar sig. Gör inte det. Hon har lämnat dig och har hittat en ny person. Dessa två är tydliga markörer att hon inte vill vara med dig på det sättet. Åter igen, för ditt eget psyke, utgå ifrån att hon inte vill vara med dig längre. Börja leva ditt nya liv. Skulle hon komma och säga att hon ångrar sig någon gång så kan du se var du står då.