Dejtar vi eller är vi bara kk?

Ni har träffats i snart ett halvår och gör annat än att bara knulla, då är ni ihop och så var det med det.

Om han inget säger så tänker du gå runt resten av livet och tro att det ska ta slut i morgon för du tänker inte vara först med att prata om gemensam framtid?

Vad har du föreslagit att ni ska göra då? Och vad har han svart då?

Är du alltid såhär osäker?

Hur träffades ni?

Ni är i den åldern då de flesta vill träffa någon och ev bilda familj med. Tror få enbart är ute efter en kk om det klart och tydligt inte framgått i kontaktannonsen man svarade på.

Har ni inte pratat om något som har med framtiden att göra över huvud taget? Inget som rör drömmar eller mål eller förväntningar?

Vet inte vem av oss som tog upp det först, men vi är rörande överens om att barn är inte ett dugg aktuellt att skaffa och jag vet att han inte kan tänka sig att gifta sig. Jag har varit väldigt tydlig med att jag inte tänker bli sambo så länge barnen bor hemma och inte ens säkert att jag vill bli det när de har flyttat och det gjorde jag klart väldigt tidigt.

Eftersom jag har "presenterat" honom för mina föräldrar så innebär det i min värld att vi är ett par och så kommer att förbli tills något speciellt inträffar. Vi har ju liksom inte hunnit att gräla eller träta om något än eftersom vi bara dejtat/varit ihop i 5 månader.

Självklart finns det inga garantier för några relationer och alla kan ta slut i morgon, men det är nog få som ändå tror att deras relationer då bara är kk och ingen törs prata om gemensam framtid...

Varför presentera honom som något som är självklart att han är?

Inte sjutton skulle jag låta mina föräldrar träffa någon kk och verkligen aldrig presentera en kk för barnen.

Vi har passerat tonåren med råge så i min värld är det solklart att man har en djupare relation än kk när man låter den andre träffa barn, vänner, föräldrar, kollegor osv.

Finns dock fler män i mitt liv men de är vänner och det vet både kollegor, barnen, väninnor och även särbon om att de är då jag förklarat det eftersom många tagit för givet att vi varit par ...

Jag hade innan talat om för mamma att jag träffat någon och vad han hette. Sedan såg jag bara till att de träffades.

Mina "vänner" skiter i mig så de har inte träffat honom.

Tror nog att antalet normalbegåvade som presenterar en kk som just kk inför släkt och vänner är en minoritet av de som har en kk...

Kallar honom inte pojkvän eftersom vi är medelålders och i min värld har man pojkvän upp tills man är ca 25 år.

Sedan blir det partner, särbo, sambo, dejt, kärlek eller vad som. Och återigen så är det nog få normalfuntade som presenterar sin kk inför vänner och släkt.

Tar man med sin kk på fika hos föräldrarna är man inte kk utan ett par för själva definitionen av kk är att man träffas och har sex och sedan typ inget mer. Lagar man mat, ser på film, tränar osv ihop är man ett par.

Och är man osäker kan man ju alltid fråga vad tanken med oss är. Det har jag gjort med en dejt där vi umgicks flitigt men inget hände mer än att vi umgicks. Till slut var jag tvungen att fråga honom om vad han ansåg om oss och han svarade vänner.

Vi har aldrig legat med varandra utan jag har en fantastisk vän som jag presenterat just som vän för barnen och väninnorna. Mina föräldrar, syskon och kollegor vet att han finns och att han är just en vän.

Men vad vill du själv?

Får intrycket att du bara följer med och säger ja och amen till det mesta och i min värld är det fruktansvärt ocharmigt.

Säg och visa vad du vill och känner annars förstår jag att han tröttnar.

Vilket tar mest energi? Gå vecka ut och vecka in och ständigt älta för att man inte vet eller våga fråga?