Är han en narcissist?
Tråden handlar om min pappa, som jag alltid har vetat har något fel i huvudet, men jag vet inte riktigt vad. Jag vet inte ens om han själv vet. Har aldrig frågat honom. Vet att han har gått till en psykolog (eller flera) eller psykiatriker och han har gått i någon form av terapi, men det verkar inte ha hjälpt honom mycket för han är som han alltid har varit och jag tror inte att det går att förändra honom.
Jag misstänker att han är en narcissist, men han kan ju givetvis ha någonting annat också.
- Han misshandlade mig psykiskt under många år när jag var liten, vilket han knappt har bett om ursäkt för eller försökt rätta till alls. Han förklarar sitt beteende med att att han mådde väldigt dåligt och att det var därför han behandlade mig så.
- Han kunde även vara våldsam och ta tag i mig, sparka mot mig eller försöka skrämma mig på andra sätt. Han har dock aldrig slagit mig.
- Han är ständigt i konflikt med olika människor. Alltifrån familjemedlemmar till folk på jobbet. Han har varit i konflikt med de flesta i hans omgivning och han är obehaglig när han blir arg.
- Han tycker att han är bäst, vet bäst och kan allt. Han anser sig vara bättre än de flesta andra.
- Alla andra gör ständigt något fel, men aldrig han själv, enligt honom.
- Han är mycket dålig på att ta kritik. Det går nästan inte att kritisera honom utan att han ryter ifrån och hoppar på en.
- Han ska fixa allt, göra allt, därför att han anser att det är han som vet och kan bäst, och ingen annan kan eller vet.
- Han är en mycket stressad och förvirrad person. Han klarar inte av stress, då börjar han ryta åt alla och blir ännu otrevligare än vad han redan är.
- Han är slarvig och har ingen koll på sina saker utan tappar ständigt bort sina saker och frågar sedan andra var de har lagt hans saker eller om de vet var hans saker är.
- Som sagt så är han en väldigt förvirrad person. Man kan prata men han lyssnar inte och sedan kan han fråga vad man sade och så måste man säga om allt igen.
- Det känns inte som att han förstår andra människor eller kan sätta sig in i andras känslor och hur andra mår.
- Han snackar ofta skit om andra människor och vill höja sig själv till skyarna. Det är alltid något fel på alla andra.
- Han ska stå i centrum. Han vill synas och höras. Han tycker inte om när andra tar plats, utan det är bara han som ska få göra det.
- Han vill vara chef och bossa över allt och alla. Han har bytt jobb många gånger och söker sig ofta till chefspositioner.
- Han är mycket dålig på att be om förlåtelse och erkänna när han har gjort fel. Han kan knappt göra det. Det är alltid alla andra som gör fel, inte han själv.
- Han skyller ifrån sig på andra människor. Hans egna motgångar och problem är alltid någon annans fel.
- Han ropar och ryter åt andra för ingenting. Han trycker ner andra. Det är inte många som vågar säga ifrån till honom.
- Man får inte göra något fel, då tar det hus i helvete. Man måste göra allt perfekt, enligt honom.
- Han tvivlar ofta på andra och litar inte på andra. Han tvivlar på andras förmågor.
Han klagar på att jag sällan hälsar på, att jag inte kallar honom pappa och att jag sällan ringer. Han förstår inte alls varför det är såhär. Sanningen är att det varken är trevligt, roligt eller givande att umgås med honom. Han är mycket energikrävande. Han sätter sig själv i en offerroll och vägrar erkänna att det är han själv som är problemet.
Jag orkar inte med honom.
En gång när jag besökte hans syster, alltså min faster, som jag står nära, så anklagade min pappa mig för att ha åkt dit och snackat skit om honom med hans syster och hennes man. Värt att nämna är att min pappa och hans systers man aldrig har gillat varandra och de har ständigt varit i konflikt med varandra. Jag tror till och med att de har varit i slagsmål med varandra. De två är ungefär likadana - båda två ska stå i centrum och de båda kan allt och vet allt. Det blir en krock och de går då inte ihop.
Min pappa lever ihop med en kvinna och hennes två pojkar sedan några år tillbaka. Det har varit många konflikter, även med hennes barn. Hon vet ju hur min pappa är, men hon verkar aldrig lämna honom.
Har säkert glömt att nämna något, men det här var väl det viktigaste. Vad tror ni att min pappa har för fel? Kan han vara narcissist? Finns det någon psykolog eller psykiatriker här som har någon teori?