Fruns älskare
Vi bör ha väldigt klart för oss att vuxna människor som har en ömsesidig överenskommelse om att ha sex med varandra gör inget som är olagligt även om en eller flera av de inblandade råkar ha en relation med någon annan Person. Pedofili, olaga frihetsberövanden, våldtäkter och liknande är i högsta grad olagligt och självklart inget man går hem till någon partner och säger huru du lille vän vet du om vad din gubbe pysslar med i källaren. Man kontaktar självklart polisen om man har den minsta misstanke om dylika aktiviteter.
Båda av er missar poängen med mitt ursprungliga inlägg där jag undrade om ni skulle föredra att leva i ovisshet och vara "lyckliga" om er partner skulle våldta barn i källaren?
Om svaret på den frågan är nej, undrar jag varför? Ni är ju lyckliga och ovetandes.
Frågan handlar alltså om man vill veta sanningen, eller om man vill leva i en lögn. Jag tror att svaret för de allra flesta blir att de väljer sanningen. Lögnens värld är otrygg, ohederlig och potentiellt skadlig för en själv och andra. Sanningen kan förvisso vara jobbig och svår, men den är samtidigt ofta den enda sunda vägen framåt mot något bättre.
I den här tråden spinner en del personer en väv av bortförklaringar och osaklig argumentation som handlar om att man inte behöver ha någon moral eller empati/ansvar för andra. Den typen av argument blir säkert mer vanligt i ett individualistiskt samhälle där många glömmer bort hur beroende vi är av varandra. Hela vår existens bygger på att vi kan ta hänsyn till varandra och ta moraliska hänsyn. Utan moral slutar stora delar av vårt samhälle att fungera.
För mig känns det sorgligt att personer med sådan energi ger uttryck för att behandla andra illa. Det går att förstå varför någon är otrogen, att känslorna blir så starka för en person att man sviker den helt och hållet. Men det är svårare att förstå någon som hävdar att man är i sin rätt att svika sin partner. Då har man verkligen lyckats tränga bort sin empati för andra.