• Anonym (Min åsikt)

    Fruns älskare

    När det kom fram att min fru varit otrogen så kontaktade jag självklart mannens fru och informerade henne.

    Hon blev så klart förossad/ledsen/arg osv men hon tackade mig för att jag meddelade henne detta.

    Jag läser här att flera resonerar som så att "jag lägger mig inte i deras förhållande"? Varför?

    För mig var det självklart att informera henne om vilket arsel hennes man var!!

    Åsikter, hur gjorde du eller hur skulle du göra...?

  • Svar på tråden Fruns älskare
  • Anonym (FruL)
    Anonym (1019) skrev 2020-10-19 18:10:27 följande:

    Och hur vet du när det är undantagsfall och inte?

    Om man inte känner personen och känner till dess livssituation så bör som någon annan sade försiktigthetsprincipen råda och man ska vara tyst och inte blanda sig i. Man leker med någons liv och ställer det helt på ända. Det är ett oerhört ansvar man tar när man avslöjar en otrohet och man bör verkligen se till att man vet vad man gör innan man släpper en så livsförändrande bomb. Man vet aldrig hur någon annan mår och vilka resultat ett sånt avslöjande kan få. 


    Exakt så.
  • molly50
    Anonym (FruL) skrev 2020-10-19 23:20:53 följande:
    Problemet är att den som agerar skvallerkärring inte kan veta hur den som är mottagare till informationen har för inställning. Vid tvivel ska man fria - gäller i alla civiliserade länder. En analogi från det är att du bör sköta dina egna affärer och inte blanda in det som du inte har någon aning om och ingenting att göra med. Eftersom du inte kan veta bör du hellre fria än fälla. I dubio pro rei som det så fint heter.

    Det finns många saker jag inte vill veta om min partner. Jag vill såklart att han ska var trogen mot mig. Men är han inte det vill jag absolut inte få reda på att som en bricka i någon annans hämdaktion. Snacka om att tycka sig vara så allsmäktig att man ser det som en rättighet att bestämma över någon annans liv. Vakna! Du vet inte vem du möter på andra sidan luren. Du vet inte hur deras förhållande är, du vet ingenting. Hur kan man ha så lite empati för andra att man i sin egen förtvivlan vill dra mer sig fler i fallet. För mig är det här helt obegripligt.
    Resonerar du på samma sätt om man berättar för en vän att man vet att hans(hennes partner är otrogen?
    Eller gäller det bara personer man inte känner?
    För lika lite som man kan veta hur mottagaren av informationen kommer att reagera,lika lite vet du om vilka avsikter den som informerar dig har.
  • Anonym (Min åsikt)

    Det är ett väldigt gnäll om att man lägger sig i en annan familjs liv när man "skvallrar" om otrohet.
    Men den otrogna blandar sig också i en annans familjs liv (fullt medveten om ev konsekvenser) på ett betydligt värre sätt.

    Vem gör mest fel? Den som begår den oärliga gärningen eller den som skvallrar om den??? 

    Jag är hur som helst nöjd med att jag gjorde som jag gjorde (vilken även merparten av er intygar), hans fru fick reda på vad som pågick och hon blev glad för det och tackade mig. Jag önskar att den i framtiden som skulle få reda på att min nuvarande är otrogen talar om det för mig. Jag vill inte leva en lögn!

    Nu lämnar jag denna tråd ifred för ni verkar ha mycket att diskutera och klarar er bra utan mig hahaha....
    Tack för er medverkan!!

  • Anonym (1019)
    Anonym (FruL) skrev 2020-10-19 23:20:53 följande:
    Problemet är att den som agerar skvallerkärring inte kan veta hur den som är mottagare till informationen har för inställning. Vid tvivel ska man fria - gäller i alla civiliserade länder. En analogi från det är att du bör sköta dina egna affärer och inte blanda in det som du inte har någon aning om och ingenting att göra med. Eftersom du inte kan veta bör du hellre fria än fälla. I dubio pro rei som det så fint heter.

    Det finns många saker jag inte vill veta om min partner. Jag vill såklart att han ska var trogen mot mig. Men är han inte det vill jag absolut inte få reda på att som en bricka i någon annans hämdaktion. Snacka om att tycka sig vara så allsmäktig att man ser det som en rättighet att bestämma över någon annans liv. Vakna! Du vet inte vem du möter på andra sidan luren. Du vet inte hur deras förhållande är, du vet ingenting. Hur kan man ha så lite empati för andra att man i sin egen förtvivlan vill dra mer sig fler i fallet. För mig är det här helt obegripligt.
    Jag håller helt med.

    Min mans otrohet var inte av så allvarlig karaktär att jag ville lämna honom men den sårade mig naturligtvis och tog mig hårt ändå. Tjejen som avslöjade det känner mig inte alls och känner inte till vår livssituation. Hon hade varit deprimerad och ville nu berätta för att lätta sitt samvete och för att hon tyckte att jag förtjänade att veta. Naturligtvis var hämnd och drama inkluderat i motivationen. Förtjänade är ett uttjatat ord i detta sammanhang. Förtjänade jag att må så dåligt? För det var det enda hennes avslöjande ledde till. Mittt förtjänande att veta var lika med att förtjäna att må dåligt. Hon var frisk från sin depression men tyckte att det var OK att riskera att skicka ner mig i en depression istället! Fy fan! Tänk om jag redan var deprimerad och detta fick mig att ta livet av mig? Det visste inte hon. Tänk om avslöjandet ledde till en skilsmässa och vår oskyldiga dotter tvingades gå igenom detta när hon istället hade kunnat ha den lyckliga familjen kvar? Varför riskera vår dotters lycka och trygghet. Nu blev det inte så men hon hade kunnat förstöra livet för hela familjen. Ja, det var min man som var otrogen men jag visste inte om det. Det såg dock hon till att ändra på. Som att det inte räckte att ligga med en gift man var hon tvungen att berätta det för frun också. Alla vill inte veta. Alla klarar inte av att få veta. Tänk på konsekvenserna. Tänk ett steg längre. Fria hellre än fäll. Fundera på varför du egentligen vill avslöja. Låt inte dina egna behov gå före.  Känner du inte personen och familjen så låt bli. Håll tyst!
  • Anonym (sådär)
    Anonym (1019) skrev 2020-10-19 18:10:27 följande:
    Och hur vet du när det är undantagsfall och inte?

    Om man inte känner personen och känner till dess livssituation så bör som någon annan sade försiktigthetsprincipen råda och man ska vara tyst och inte blanda sig i. Man leker med någons liv och ställer det helt på ända. Det är ett oerhört ansvar man tar när man avslöjar en otrohet och man bör verkligen se till att man vet vad man gör innan man släpper en så livsförändrande bomb. Man vet aldrig hur någon annan mår och vilka resultat ett sånt avslöjande kan få. 
    Det är ju just därför man berättar ändå för oddsen att personen är ett undantagsfall är ganska små. Varför ska man utgå ifrån undantagsfallen?

    Nej det är INTE den som berättar som leker med någon annans liv, det är den som varit otrogen som lekt med personens liv. 

    Nej man släpper inte en bomb, man avslöjar sanningen så personen får en chans att själv välja.

    Ja man vet inte och därför utgår man från sina egna moraliska värderingar och från att den absolut majoriteten vill veta.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (FruL) skrev 2020-10-19 23:31:03 följande:
    Vad för enorma krav? Att förgå med gott exempel och inte agera som en 4-åring som ska slå tillbaka - bara för att det för stunden känns bättre? Hur menar du? Blir det bättre om man hemfaller åt att bli en simpel tjallare och sjuka till en nivå under all värdighet?

    Därför att det ur hämd aldrig kommer något bra. Vänd andra kinden till i motsats till öga för öga tand för tand. Att vara vuxen och gå med huvudet högt är däremot bra. Bättre att behandla det som så: Jag tycker du har betett dig avskyvärt mot mig - så för mig betyder du ingenting - sen går man. Utan hämd, utan hat. Likgiltighet. Det gör mer ont för den som betett sig illa. Vad det nu än är personen har gjort. Så löser man problem enligt mig.

    Anser man att otrohet är avskyvärt - ja då tar man hand om sin egen skit i som egna familj och sen hej då. Inte ska man in i en annan familj och peta runt med sitt hat och hämd. Där har man ingenting att göra, för du är inte en del av den familjen.
    Ja, och att vara otrogen är inte att agera som en 4-åring menar du?

    På vilket sätt menar du att det kommer något bra ur en otrohet?

    På vilket sätt är det vuxet att vara otrogen?

    Som sagt, du ställer väldigt höga krav på den som blev bedragen agerande och menar att personer ska agera vuxet och korrekt, men inga som helst krav på den som var otrogen. 

    Att tro att slinka iväg med svansen mellan benen "kommer göra ont" på den som bettet sig illa är oerhört naivt önsketänkande. Personen är nog mest glad för att den slapp få skit för det han/hon gjorde. Om personen hade brytt sig ett dugg om dig och dina känslor så hade personen inte varit otrogen.

    Om man anser att otrohet är avskyvärt så avslöjar man den och ger den drabbade en chans att förhålla sig till det. Att INTE avslöja sanningen är detsamma som att hjälpa den som är otrogen fortsätta lura sin partner och slippa ta ansvar för sitt agerande.

    Man behöver inte vara en del av familjen för att avslöja sanningen. Och eftersom den absolut majoriteten vill veta så är oddsen oändligt mycket större att personen är tacksam över det. Du är ett undantag. 
  • Anonym (FruL)
    molly50 skrev 2020-10-20 08:51:37 följande:

    Resonerar du på samma sätt om man berättar för en vän att man vet att hans(hennes partner är otrogen?

    Eller gäller det bara personer man inte känner?

    För lika lite som man kan veta hur mottagaren av informationen kommer att reagera,lika lite vet du om vilka avsikter den som informerar dig har.


    Jag vet inte riktigt vad du har för avsikt med det sista du skriver. Men, när någon berättar en hemlighet för mig så håller jag den. Skulle aldrig någonsin bryta ett förtroende. Detta vet människor runt mig och jag vet ganska mycket om mina vänner. Jag använder inte heller informationen mot dem på något sätt . Min mamma är likadan. Hon hatar skvaller. Om jag skulle få reda på att en kompis man är otrogen så ställs jag natuligtvis inför en stor lojalitetsknipa. Tänker tex på min bästa vän - om något skulle hända där. Jag skulle noga överväga vad som sagts och varför och av vem och varför just till mig. Det skulle vara ett oerhört stort dilemma, men kanske hade jag pratat med honom att jag fått reda på en sak (om det var sagt i förtroende är det dock svårt), kanske skulle jag ta upp saken rent allmänt med min vän för att förhöra mig om huruvida hon vill veta eller inte. Svårt att säga i en sådan situation utan att ha all info vad som hänt. Huvudregeln är att jag inte vill blanda mig i andras liv om jag inte fått ett förtroende från dem att göra det - det brukar inte bli så bra då.
  • Anonym (FruL)
    Anonym (Man49) skrev 2020-10-19 23:06:49 följande:

    En riktig man eller kvinna avslutar det förhållandet man har innan man knullar med nån annan

    Är man gift eller har en vuxen överenskommelse

    Att man ska vara trogen så är det den som gäller

    Tycker du skulle låtit din fru talat om det för älskarens

    fru om deras pippande.

    Jag tycker att man har rätt att veta då man har ingått i ett långsiktigt knull avtal med sin partner.

    Bryts avtalet och de väljer sen hålla käft så känns det helt rätt att informera parten om kontrakts brott.

    Ett avtal är att avtal , liksom ett giftermål.


    Långsiktigt knullavtal? Är det giftemålet du avser då? Du måste mena ett långsiktigt knullavtal om exklusivitet. Annars bryter man det ju bara så fort det är lite torka... Så om man bryter det så kallade knullavtalet har alla andra, som får reda på saken, en rätt att blanda sig i? Vem som helst - bring it on!

    Äktenskapet är inte ett avtal i juridisk bemärkelse. Din analogi håller inte.
  • molly50
    Anonym (FruL) skrev 2020-10-20 10:39:29 följande:
    Jag vet inte riktigt vad du har för avsikt med det sista du skriver. Men, när någon berättar en hemlighet för mig så håller jag den. Skulle aldrig någonsin bryta ett förtroende. Detta vet människor runt mig och jag vet ganska mycket om mina vänner. Jag använder inte heller informationen mot dem på något sätt . Min mamma är likadan. Hon hatar skvaller. Om jag skulle få reda på att en kompis man är otrogen så ställs jag natuligtvis inför en stor lojalitetsknipa. Tänker tex på min bästa vän - om något skulle hända där. Jag skulle noga överväga vad som sagts och varför och av vem och varför just till mig. Det skulle vara ett oerhört stort dilemma, men kanske hade jag pratat med honom att jag fått reda på en sak (om det var sagt i förtroende är det dock svårt), kanske skulle jag ta upp saken rent allmänt med min vän för att förhöra mig om huruvida hon vill veta eller inte. Svårt att säga i en sådan situation utan att ha all info vad som hänt. Huvudregeln är att jag inte vill blanda mig i andras liv om jag inte fått ett förtroende från dem att göra det - det brukar inte bli så bra då.
    Det jag menar med det sista jag skrev är att lika lite som man kan veta hur mottagaren av information som otrohet kommer att reagerar på det,lika lite kan du veta p, informatören har för avsikt att hämnas eller bara berättar av omtanke.

    Otrohet är ju inte alltid något som berättas i förtroende.
    Det kan likaväl vara så att man råkar se sin väns partner med någon annan t ex.
    Jag har själv varit i den situationen och valde då att först berätta för vännens partner att jag visste vad han höll på med och gav honom då chansen att berätta själv.
    När han inte berättade så gjorde jag det.
    Min vän blev först både arg och ledsan,men efter lite betänketid så var hon bara tacksam.
    Jag har själv också fått berättat för mig om mitt ex otrohet.
    Och jag var bara tacksam. Det gav mig chansen att själv få välja om jag ville stanna hos min sambo eller gå. Jag valde det sistnämnda.
    Jag fick också veta att några andra vänner vetat om det utan att berätta.
    Och det kändes som ett dubbelt svek.
    Inte bara fick jag veta att min dåvarande sambo var otrogen. Jag fick även veta att mina vänner hållit honom om ryggen.
    För mig är det inte en riktig vän som gör så.
    Ärlighet varar längst.
    Och både min väninna och jag är lyckligt gifta idag.
    Så inget ont som inte har något gott med sig.
  • Anonym (Anti-rosa bubblor)
    Anonym (1019) skrev 2020-10-20 09:35:32 följande:
    Jag håller helt med.

    Min mans otrohet var inte av så allvarlig karaktär att jag ville lämna honom men den sårade mig naturligtvis och tog mig hårt ändå. Tjejen som avslöjade det känner mig inte alls och känner inte till vår livssituation. Hon hade varit deprimerad och ville nu berätta för att lätta sitt samvete och för att hon tyckte att jag förtjänade att veta. Naturligtvis var hämnd och drama inkluderat i motivationen. Förtjänade är ett uttjatat ord i detta sammanhang. Förtjänade jag att må så dåligt? För det var det enda hennes avslöjande ledde till. Mittt förtjänande att veta var lika med att förtjäna att må dåligt. Hon var frisk från sin depression men tyckte att det var OK att riskera att skicka ner mig i en depression istället! Fy fan! Tänk om jag redan var deprimerad och detta fick mig att ta livet av mig? Det visste inte hon. Tänk om avslöjandet ledde till en skilsmässa och vår oskyldiga dotter tvingades gå igenom detta när hon istället hade kunnat ha den lyckliga familjen kvar? Varför riskera vår dotters lycka och trygghet. Nu blev det inte så men hon hade kunnat förstöra livet för hela familjen. Ja, det var min man som var otrogen men jag visste inte om det. Det såg dock hon till att ändra på. Som att det inte räckte att ligga med en gift man var hon tvungen att berätta det för frun också. Alla vill inte veta. Alla klarar inte av att få veta. Tänk på konsekvenserna. Tänk ett steg längre. Fria hellre än fäll. Fundera på varför du egentligen vill avslöja. Låt inte dina egna behov gå före.  Känner du inte personen och familjen så låt bli. Håll tyst!
    Om du hade varit deprimerad och en persons avslöjande skulle vara droppen som får dig att ta livet av dig. Hur kan du lägga det på personen som avslöjar och ger en chans att få dig att finna något bättre? En person som är otrogen och ständigt kommer undan med det kommer sannolikt fortsätta (för att hen kommer undan med det och ingen berättar). Hur hårt blir inte slaget för den person som levt i god tro i flera år utan vetskap vad partnern gjort bakom ryggen och det framkommer senare? För att inte tala om risken att aldrig våga älska och lita på en annan person igen.

    Borde inte risken bli betydligt större för att vilja ta självmord när man slösat bort flera år i ett liv baserat på lögn? Förr eller senare kan det uppdagas, och risken blir högre desto mer en partner kommer undan med det ( kanske till och med i form av en oönskad graviditet eller könssjukdom). Snacka om att få mattan under fötterna undandragen då!
Svar på tråden Fruns älskare