Forum Tvillingar - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Tvillingar BF maj 2021- livrädd !

    Tis 13 okt 14:02 Läst 0 gånger Totalt 35 svar
    Tis 13 okt 14:02

    Har mer eller mindre nästan bara klivit ur sängen så tidigt i graviditeten som jag är, 6+4????

    Fick en ganska kraftig blödning så uppsökte gynakuten och några besök senare så visade det sig att det bor 2 där inne, inte utomkved,inte missfall: 2 stycken!!. Vi såg två hjärtan ticka på där inne. . 14 år sen jag var gravid senast så är i princip nytt för mig.

    Fler här inne som fått tvillingar? Eller väntar ?

    Tips och råd mottages tacksamt ??

  • Tis 13 okt 21:17 #11

    Magen syntes väldigt tidigt. Fick köpa nya brallor redan i v. 8. På slutet såg det ut som att jag skulle sväva iväg som en luftballong så stor var jag. Gick dock inte upp så fasligt mycket i vikt, typ 17 kg. Allt satte sig på magen.

  • Ons 14 okt 08:52 #12
    nattfjäril89 skrev 2020-10-13 19:55:26 följande:

    Nä jag har inte förstått det än så. Kanske när de kommer ut haha. Är ju en del extra kontroller och ultraljud man går igenom om man jämför med ett barn. Gått varannan vecka på tillväxtultraljud och specialistmödravården sedan vecka 25.


    Oj är det ultraljud så ofta? Ja då eventuellt det går in i huvudet. När började det synas på dig ? Och, när berättade du för din arbetsgivare?
  • Ons 14 okt 08:55 #13
    Tvillingarna14 skrev 2020-10-13 21:17:44 följande:

    Magen syntes väldigt tidigt. Fick köpa nya brallor redan i v. 8. På slutet såg det ut som att jag skulle sväva iväg som en luftballong så stor var jag. Gick dock inte upp så fasligt mycket i vikt, typ 17 kg. Allt satte sig på magen.


    Fick du mycket ont i ryggen? Tänkte om man skulle köpa ett sånt stöd man kan ha till mage och rygg, för gissar att man blir lite framtung
  • Ons 14 okt 09:10 #14
    DunkinDonut skrev 2020-10-14 08:52:47 följande:

    Oj är det ultraljud så ofta? Ja då eventuellt det går in i huvudet. När började det synas på dig ? Och, när berättade du för din arbetsgivare?


    Beror lite på men flesta går från vecka 28 med varannan gång till bm och till tillväxtultraljud iaf. Syntes ganska sent på mig, vecka 25 kanske men kunde dölja det enkelt. Först nu sista veckorna det är en kula men ändå inte speciellt stor eller ivägen. Kan se fötterna Och böja mig ner osv haha. Berättade efter KUB ultraljudet så var i vecka 14 kanske.
  • Ons 14 okt 09:29 #15
    nattfjäril89 skrev 2020-10-14 09:10:13 följande:
    Beror lite på men flesta går från vecka 28 med varannan gång till bm och till tillväxtultraljud iaf. Syntes ganska sent på mig, vecka 25 kanske men kunde dölja det enkelt. Först nu sista veckorna det är en kula men ändå inte speciellt stor eller ivägen. Kan se fötterna Och böja mig ner osv haha. Berättade efter KUB ultraljudet så var i vecka 14 kanske.
    Börjar det bli nervöst nu då när det närmar sig? Det är dina första barn om jag förstod dig rätt?
    Har du fått veta könen eller det blir överraskning?

    Ja jag kommer försöka dölja det länge, gillar att ha oversized kläder på mig när jag jobbar Skrattande
  • Ons 14 okt 14:22 #16
    DunkinDonut skrev 2020-10-14 09:29:08 följande:

    Börjar det bli nervöst nu då när det närmar sig? Det är dina första barn om jag förstod dig rätt?

    Har du fått veta könen eller det blir överraskning?

    Ja jag kommer försöka dölja det länge, gillar att ha oversized kläder på mig när jag jobbar 


    Ja börjar bli lite nervöst faktiskt. Ja första barnen så inget att jämföra med haha. Två flickor blir det :) Haha ja många som inte såg det förrän vecka 28-30 någonting på mig.
  • Ons 14 okt 17:46 #17

    Ett stöd för ryggen är nog en bra idé. Hade aldrig själv något sådant, men kan tänka så här i efterhand att det hade varit en bra grej. Det blir ju väldigt belastande för både rygg, axlar och nacke på slutet.

    Vet inte om du har tänkt amma. Jag gjorde inte det eftersom jag nog hade blivit knäpp då. De ska ju ha mat väldigt ofta i början så då hade man blivit tvungen att vara vaken typ dygnet runt. I och med flaskmatningen kunde min sambo också hjälpa till. Otroligt värdefullt.

    Om jag får råda så är ett annat hett tips att vara föräldralediga samtidigt i ett par månader. Den första tiden är ju omtumlande och då är det väldigt tryggt att ha stöd utav varandra.

  • Ons 14 okt 19:00 #18

    Jag är tvilling och min tvillingsyster är det bästa i världen! Finns ingen lika stor kärlek till någon annan!

    Det var mammas andra graviditet. Mamma mådde bra under graviditeten och gick inte upp särskilt mycket i vikt. Vikten rasade efter att vi fötts.

    Hon fick dock större fötter (vilket många tydligen får i singelgraviditeter också?). Jag låg i säte, vilket resulterade i ett akut snitt en månad före beräknat efter att vattnet gått i v 36. Vi är fullt friska bägge två. :) vi gick i samma klass under alla år, men har haft en del olika vänner. Det enda som är lite störigt är att våra föräldrar döpte oss till namn som börjar på samma bokstav... det gör det svårare för omgivningen att säga rätt namn.

    Lyllos er alla här!

  • Tor 15 okt 19:58 #19

    Hej där,

    Här är en till som ska få tvillingar, fick reda på det i tisdags och har nog inte riktigt fattat än. Är överlycklig, lite rädd och i chock, en blandning. Bf är i slutet av april jag fick gå på ett tidigt ultraljud, hade vi inte gjort det hade jag inte vetat om att det skulle vara två där inne. Har haft lite symtom och mått bra hela första trimestern.

  • Fre 16 okt 12:05 #20

    Mina tvillingar är födda i november 2013. Fick veta att jag väntade två i v7+5 (blev tillbakaflyttad till 7+2). Fick total chock. Då jag hade två misslyckade graviditeter bakom mig var jag väldigt oroligt fram till RUL. 

    Jag hade en moderkaka i framvägg och en i bakvägg (mina är bedömda att vara tvåäggstvillingar) och de mest sparkades mot varandra så gick jag miste mycket av känslan av sparkar. Var väl i 7 månaden när jag väl kände och såg något. Innan dess var det bara på ultraljuden som jag såg att de levde, vilket också var en konstig känsla, att se dem leva rövare där inne och inte känna något

    Under själva graviditeten mådde jag superbt. Inga foglossningar, inget överdrivet illamående, inga problem alls förutom att jag var sjukt trött efter jobbet (somnade i bilen varje eftermiddag, sambon skjutsade mig till och från jobbet, och la mig tidigt varje kväll). Hade bra järnvärden med hjälp av järntabletter och inga problem med högt blodtryck eller graviditetsdiabetes.

    På BF blev det igångsättning. Efter 40 timmar och ett akutsnitt kom de ut. Min kropp pallade inte mer och när vi fick beskedet att jag var ihopsydd så hamnade min kropp i chock så jag missade barnens första dygn i livet då jag istället låg på IVA (man trodde jag hade fått en allergisk reaktion men det var bara att jag var helt slut).

    Hade problem med amningen, delammade de första 4 månaderna innan jag gav upp helt. 

    För oss var det en lycka att barnen var synkade redan från start, inget vi behövde jobba på. Barnens pappa var hemma första månaden på sina pappadagar och för oss räckte det tillräckligt. 

    Nu fyller de snart 7 år, går i varsin klass i skolan och det är full rulle konstant. Har två barn med massvis med energi men de kan även sitta och pyssla och pärla i timmar. 

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll