Vi med Bim i nov 2020
Hoppar in här då och hoppas att detta blir den sista BIM-tråden... :) Jag är 32 år gammal och har BIM 1 november.
Inlägg från: Soff
|
-
-
Tack <3NatMar005 skrev 2020-10-14 11:04:25 följande:Det hoppas vi sannerligen! Välkommen hit. <3
-
En vän till mig skrev idag att hon är gravid. Hon har två barn sen tidigare. Önskar jag kunde känna glädje för hennes skull, men det var som en kniv i bröstet. Känns helt ouppnåeligt att bli gravid för mig. Bara gråter över detta. Inte delar jag med mig av detta till någon annan än er är på familjeliv heller (förutom min sambo), så man känner sig ganska ensam i dessa känslor. Jag vet inte hur ni gör, men jag vill inte berätta för någon i min närhet att vi försöker få barn.
-
Tack så mycket för ditt svar <3 behöver det just nu. Mår riktigt dåligt. Svårt att finna glädje över nåt i nuläget, och har nästan på förhand gett upp att det ska bli nåt denna gången heller.. (men kommer självklart försöka) Ja det känns verkligen skamfullt, och känner mig så uppstressad i min kropp att det inte kan gå vägen. Får nästan panik över att tiden går och det inte tar sig. Så när jag hör och ser andra så blir jag bara påmind och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Tur iallafall att jag kan vända mig hit och få stöd <3 jag pratar ju med min sambo om det, men han är ju kille, och förstår ju inte riktigt just den biten.. även om han är stöttande.NatMar005 skrev 2020-10-15 23:48:57 följande:
Åh, jag förstår helt vad du menar! Det är samma här. Tycker det är jobbigt att se andra gravida så undviker IG och FB just nu. Blir ledsen bara av att se andra gravida och lyckas och har svårt för att glädjas åt dem. Vet att det är fult och jag skäms över det även om jag förstår att det är naturligt.
Har en nära vän vars barn jag är gudmor åt, henne kan jag prata med om det här men bortsett ifrån henne så är det bara ni här på FL. Känns så privat och lite skamfullt på något sätt. Känner mig okvinnlig som inte kan förmå mig att göra det som min kropp ska vara skapt för. :( men här med oss kan du säga precis vad som helst och vi finns här utan att döma! <3
-
Them19 skrev 2020-10-16 08:36:22 följande:Såg att vi har BIM samma dag, håller verkligen tummarna för oss båda! <3 Känner igen det där med sambon, han är ju kille, känns inte som att man har samma behov av att prata och tänker inte på samma sätt heller.
Usch, hoppas verkligen att det tar sig för er så att du slipper känna stress och må dåligt. Problemet är ju också att när man känner sådana känslor så känns det som att det enda man ser är folk med barnvagnar. Men jag tycker det är skönt att man kan få stöd här och att man inser att det inte är så lätt för alla, vilket det kan se ut som utifrån eller på IG/FB. Kämpa på <3Åh har vi!? =) håller tummarna också för oss båda!! Ja, jag tror vi tjejer generellt känner på ett annat sätt, även om killar såklart kan längta efter barn också. Jag kan känna en sådan stress inombords att tiden går, och jag inte har hela livet på mig att vänta, medan det inte rör min sambo så mycket ifall det inte blev något denna månaden heller. För honom är situationen lugn liksom.
Tack för dina stöttande ord <3 Ja, det är verkligen jättesvårt. Jag kan må ganska bra om jag stänger av allt sånt där, men så det är så lätt att bli påmind och plötsligt bli jätteledsen.
-
Sandans skrev 2020-10-16 16:03:21 följande:Åh jag känner samma sak såå ofta. En i min närhet gick nyligen ut med sin graviditet. De lyckades på första försöket såklart och jag hade precis fått min fjärde mens. Jag kände mig som världens hemskaste människa som gick sönder lite inuti. Kunde inte glädja mig alls åt dem. Kände mig så självisk, ledsen och ensam. Hade absolut ingen att prata med det om. Sen fick jag skuldkänslor. Ibland behöver man bara ventilera. Har gråtit mina två senaste menser. Inte lite heller utan stortjutit. Då har vi inte försökt seriöst men har ändå fått till det vid äl och det tog sig inte.
Det är en sorg som blir påtaglig när längtan är så himla stor. Den finns i hela kroppen. Du är absolut inte ensam. Tror flera här inne känner precis samma sak. Din reaktion är helt naturlig. Iaf i min värld. Stor kram till dig!:( åh, ja det är så svårt!! och ja man känner sig verkligen hemsk!.. förväntningen är ju att man ska vara glad för sin väns skull. Men det är ju inte alltid så enkelt! Min vän skrev detta på messenger igår, och jag är glad att hon gjorde det och inte sa det i verkligheten faktiskt, för i.o.m att jag fick det skriftligt, så kunde jag åtminstone agera ut mina känslor, och sen svara när jag lugnat ner mig. Jag visste först inte vad jag skulle svara. Men i.o.m att hon är en av mina närmsta så valde jag faktiskt att berätta hur jag kände. Jag gratulerade henne och så, men jag berättade om min situation och att det av de skälen är svårt för mig att känna glädje. Jag sa också att det förstås inte har med henne att göra, att det är mina känslor som helt enkelt hamnar i förgrunden. Hon förstod precis, och tog inte alls illa vid sig tack och lov, och hon sa också till mig att hon vet att jag inte missunnar henne det, för att jag känner så. Så nu har vi kunnat ha en dialog om det, och hon har berättat att det tog ganska lång tid med deras första barn, och att det var väldigt jobbigt för henne. Det kändes bra att ta upp det med henne. Jag klarade inte av att låtsas vara glad, inte för någon som står mig så nära iallafall.
Tack för ditt stöttande svar <3 uppskattas verkligen. Och hoppas det tar sig för oss båda snart! <3 Har också storgråtit senaste gångerna.. det är påtagligt!
Kram!
-
Ja det vore ju fantastiskt <3 hoppas på plus för oss båda!!Sandans skrev 2020-10-16 20:38:48 följande:
Vad skönt att hon tog det så bra och lyssnade på dig. Det låter som en bra vän :) Jag hoppas du får ett plus nu i början av November så ni kan följas åt på resan istället och kunna vara föräldralediga tillsammans :) <3
-
Åh så jäkla tufft :( <3 Kramar!myownworstenemy skrev 2020-10-17 10:33:26 följande:
Försök 20 gick inte heller bra. Mensen kom en dag tidigt idag. Är 34 år och försöker få ett syskon. Börjar tappa hoppet och är så trött på detta.
-
Håller också tummarna!NatMar005 skrev 2020-10-17 11:02:20 följande:
6 dagar kvar till beräknad äl. Visserligen bara 0,15 men spännande dagar härnäst.. Håll tummarna för mig. <3
-
Lite förvirrande detta tycker jag. Hade svagt ÄL-test CD10, lite starkare CD11, och idag var testet positivt. Dock så började min temp höjas igår CD11, och fortsatt upp idag CD12. För visst ska tempen höjas när ägget släppt? Men enligt ÄL-test ska ju ägget släppa inom 24-48h. Hmm...
