Någon som mått ”bra” efter abort?
Undrar om någon haft en positiv upplevelse av abort, är själv i vecka 9, har ett barn sen tidigare och vill(e) verkligen få till ett syskon, men inser nu att jag och sambon har det ännu sämre än jag trott, mycket stora bråk om småsaker osv, och jag skulle önska att jag kunde göra abort för att få mer tid att tänka / jobba på relationen. Är livrädd för att behöva separera med ett litet barn, stora är snart sex år och en stor anledning till att vi hållit ihop är för den sakens skull. Hoppades att allt skulle gå bättre nu, men inser att vi har mycket mycket jobb framför oss.
Är dock livrädd för abort, aldrig gjort det och tror att jag väldigt lätt skulle bli en av alla som i hemlighet tänker varje år på BF ?nu skulle den har varit ett år, två år, tre år? Rädd för att bli helt deprimerad. Har inte heller någon egen familj så har ett trauma där överlag, i saker som rör familjeseparationer. Så är paniskt rädd både för att skiljas och för att göra abort....
Rädd och förvirrad, tacksam för delade erfarenheter!
Ps har tid hos kurator på abortmottagning, men har tex inte berättat om mina tankar för min sambo, bara sagt att jag är orolig för hur det ska gå för oss med tanke på alla bråken, och det landade inte jätteväl men okej, han menar att jag får bita ihop bara och ro båten i land.