Hur länge till ska jag behöva känna mig hatad?

Anonym (JJ)

Sat 17 Oct 2020 08:51
82 svar

Citera Återställ Anmäl

Hur länge till ska jag behöva känna mig hatad?

TS, med största sannolikhet så hatar hon dig för att du har stalkat henne. Att bli utsatt för stalking leder till stort psykiskt lidande, men stalkern förstår sällan detta. Stalkers brukar inte anse att de gör något fel. Att stalka är dock ett sjukligt beteende. Det du skriver om att du fortfarande efter tre år inte kan släppa henne, och att du mår så dåligt av det att du överväger självmord, tyder på en besatthet som inte heller är frisk. Det finns hjälp att få, i form av både läkemedel och samtalsterapi. Innan du vet om det hjälper måste du ha gett det en chans. Men för att kunna ta emot hjälp måste du inse att problemet ligger hos dig och inte hos henne. Och jag tror egentligen inte detta handlar om henne i grunden, utan andra, djupare problem i din personlighet som du behöver jobba med. Hon råkade bara vara den som blev föremålet för din längtan efter närhet.
Anonym (JJ)

Sat 17 Oct 2020 10:44

#31

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Hatad) skrev 2020-10-17 09:33:31 följande:
Jag vill inte skylla mina problem på henne, jag jag vet om att det är mig problemet ligger hos och att det jag gjorde var heöt och hållet fel - jag är livrädd för att förlora människor ur mitt liv som jag tycker om, visst det finns miljontals människor där ute men de är svårt att hitta någon man klickar med och det tar lång tid att bygga upp en bra relation till varann.

Jag vet inte vad samtalsterapi skulle hjälpa, finns liksom inga magiska ord som gör att jag kommer må bra igen. Det jag mer än inne på är mediciner, men jag vet inte vad det är för mediciner som finns för sånt här? Är de någon som vet?
Så du vet att det du gjorde var fel, men ändå förstår du inte varför hon hatar dig? Och du upplever att hon sprider rykten om dig? Vad är det för rykten hon sprider? Säger hon saker som inte är sant? För om hon helt enkelt berättar för folk att du har stalkat henne, så får du ju ta det, eftersom det är sant. Men jag får känslan av att du inte riktigt förstår hur obehagligt det är att bli stalkad. Du säger att du aldrig har sagt något elakt till henne, men att bli stalkad kan vara 100 gånger värre än att någon säger något elakt till en. Att bli stalkad skapar skräck och otrygghet, samt att man tvingas uppleva intrång i sitt privatliv.

Nej, det finns inga magiska ord som får dig att må bra, men du tror väl inte att det är så samtalsterapi går till? Att terapeuten säger några ord och så mår man bra? Samtalsterapi är just vad det låter som - ett samtal. Samtalsterapi tar tid och kräver mycket ansträngning och vilja från patienten, en vilja att förändra sitt beteende och tänkande. Du verkar vilja ha en quick fix, som någon annan skrev, men det finns inte. Antidepressiva ensamt kommer inte att göra dig frisk. Du behöver gå och prata med någon.
Anonym (JJ)

Sat 17 Oct 2020 10:52

#32

Citera Återställ Anmäl

Jag tror för övrigt också att du skulle behöva bli utredd och få en diagnos. Då kan du få den behandling som är bäst just för dig.
Anonym (JJ)

Sat 17 Oct 2020 23:07

#39

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Hatad) skrev 2020-10-17 20:54:04 följande:
Såklart jag vet varför hon hatar mig, det är ju för hur jag har betett mig. Jag stalkade henne genom att vara i hennes område där hon bodde men på avstånd, försökte så gott det gick att inte störa henne genom att göra mig sedd eller hörd, jag vet om att jag har gjort fel - men är det verkligen okej att jag ska behöva bli stämplad för resten av livet pga det av personer som jag inte ens vet vilka dom är för att hon sprider rykten om mig?

Personer som jag inte ens känner tror garanterat att jag är en farlig stalker nu, men sanningen är den att jag aldrig gjort henne de minsta illa eller sagt något elakt till henne
Du bekräftar bara det jag skrev i mitt förra inlägg. Du förstår inte att du har gjort henne illa. Du förstår inte att det är fruktansvärt obehagligt att bli stalkad. Att du inte har sagt något elakt till henne är helt ovidkommande, för det du har gjort är så mycket värre. Som jag skrev så tycker stalkers i stort sett aldrig att de gör något fel. ?Men jag har ju bara varit snäll och sagt till henne hur mycket jag älskar henne?, typ. Och förstår samtidigt inte hur obehagligt det är med denna förföljelse och ständiga oönskade kontakt. Och vadå ?sprider rykten?? Ljuger hon, menar du? Om du har stalkat en kvinna så får du nog räkna med att hon kommer att berätta det för sina vänner. Hade jag blivit stalkad av en man så hade jag varnat alla kvinnor jag känner för honom.
Anonym (JJ)

Sun 18 Oct 2020 10:29

#48

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Hatad) skrev 2020-10-18 10:10:51 följande:
Totalt osannt var de väl inte men skulle ändå säga att det är väldigt hårda rykten med tanke på det jag faktiskt har gjort, fått på ryktesväg höra att jag är en översexuell stalker och det där med översexuell vet jag inte ens vart det kommer ifrån.

Har kollat på massa dokumentärer och lyssnat på poddar om stalking efter det jag gjorde och jag själv känner att den stalkingen jag gjorde var väldigt tam jämfört med deras.

Deras stalking:

# Ringer och sms terrar med flera hundra sms varje dag

# Skrämmer

# Hotar

# Gör sig hörd

# Skadar

# Mördar

# Etc etc.

Jag:

# Gick runt i hennes bostadsområde med tanken om att hon absolut inte fick se mig.

# Smsade henne ganska mycket i 3dagar till en början och sedan så var de ett sms var 2-3e månad.

Så att folk går runt och tänker att jag är en översexuell stalker känns inte särskilt kul.
Det kan ha varit saker du har gjort eller sagt som har uppfattats som översexuella och/eller skrämmande av henne och hennes vänner. Om jag hade sett att en man jag visste var kär i mig smög runt i mitt bostadsområde, hade jag blivit livrädd. Nej, alla stalkers hotar inte, men ren ?kärleksstalking? kan också uppfattas som väldigt obehaglig. Om man bad den här tjejen att ge sin version av vad som hände under den här tiden, så misstänker jag att den skulle skilja sig ganska markant från din. Du har inte upplevt det du har gjort som skrämmande eller obehagligt på något sätt, för du har ju bara varit kär och velat vara nära henne. Hon har sannolikt upplevt det helt annorlunda.

Typiskt för stalkers som är besatta av någon de vill ha en romantisk relation med, är en bristande förmåga att förstå hur andra känner, samt att förstå och tolka sociala signaler. Du har fått den här frågan tidigare i tråden, men vad jag har sett har du inte svarat: hur ser dina andra relationer ut? Har du nära relationer med vänner och familj? Brukar dina vänskapsrelationer bli långvariga eller tar de slut fort? Har du haft relationer med kvinnor förr och hur långa var de i så fall? Varför har de tagit slut?
Anonym (JJ)

Sun 18 Oct 2020 18:14

#59

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Släppa) skrev 2020-10-18 18:09:21 följande:
Du är värd bättre än det här.Se ditt värde och umgås med bra personer.

Menar du att kvinnan som TS stalkade är en dålig människa och har behandlat TS illa?
Anonym (JJ)

Sun 18 Oct 2020 19:57

#64

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Hatad) skrev 2020-10-18 19:47:38 följande:
Man kan aldrig veta hur sjuk en person är. Som t.ex. kan du inte veta om din bästa vänn kanske egentligen är en helt annan person än du tror att den är.
I ditt fall vet vi ju att du har ägnat dig åt ett sjukligt beteende och att du är sjukligt besatt av en person du inte haft kontakt med på tre år. Att det kan finnas personer i vår närhet som är psykiskt sjuka utan att vi vet om det, är irrelevant. Om min bästa vän börjar uppvisa ett sjukligt beteende, så kommer jag att försöka få hen att förstå att hen behöver söka hjälp. Men nu är det ju dig och ditt beteende, och ingen annans, vi diskuterar i den här tråden.
Anonym (JJ)

Sun 18 Oct 2020 20:53

#64

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Hatad) skrev 2020-10-18 20:07:31 följande:
Det jag menar är att man inte ska anta att en person kommer göra saker som denne inte har begått, man bör också skilja på tankar och handlingar
Första steget till att begå handlingar som skadar andra, är ju att tänka att man ska begå dem. Om du säger att du funderar på att sätta en GPS på hennes bil för att spåra henne, så finns ju en avsikt hos dig att göra just detta. Att du sedan ändrade dig och aldrig gjorde det är den annan sak. Nästa gång kanske du gör verklighet av dina planer.
Anonym (JJ)

Sun 18 Oct 2020 22:35

#71

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Hatad) skrev 2020-10-18 22:32:29 följande:
Vart vänder man sig någonstans ens?
Vårdcentralen.
Anonym (JJ)

Mon 19 Oct 2020 06:07

#78

Citera Återställ Anmäl

StarkeMan skrev 2020-10-19 00:18:42 följande:
Ok, jag märker att denna tråd har eskalerat fullständigt. Sure den här snubben har gjort knepiga saker, men nu lugnar vi ned situationen; Han skriver fortfarande här och är vid liv. Personen ifråga som han ej är sams med är det likaså. Så långt allt väl. Nu ordet från mig till honom...

Jag befann mig i en hopplös kärlek för ett tag sedan som varade 4 månader. Fann en tjej via en dejtingsajt som blev min promenadkompis. Kontakten oss emellan tedde sig begränsad av o till, så pass att vi sågs knappt var 3-4:e vecka, kommer till detta senare varför. Med tiden började jag utforska mig socialt hur jag egentligen var och hur jag uppfattade min omgivning. Började idrotta, gå på grupp fyspass, dansa och sjunga (dock avbrott pga coronan, ytterst sorgligt). Trodde jag gjorde framsteg.

Jag brukade kunna chatta långa meddelanden med tjejen jag såg då ial. Bröt dock ihop när längre tid passerat och vissa helger gått åt i väntan på hennes svar. Jag bet ihop, intalade mig att det var dålig självkänsla och tom började försöka dejta andra men mina ögon var fäst vid henne. Som att något ständigt spännande skedde runt hörnet med personen ifråga. Men egentligen var vi bara ut och gick när vi sågs.

Till slut brast det inombords, jag talade ut problemen jag kände vi två hade och hon svarade otroligt nog upp om att vi kunde skärpa till kontakten mer. Nu började vi tom ringa varandra dagtid, kände att hoppet stod på sig för en gångs skull!

Men hoppet blev kort. Vanorna som hon hade kom vagandes tillbaks och jag uppsökte för en gångs skull psykolog. Ganska snabbt kunde de konstatera autism spektrumet där jag ansågs ha en tendens till att fästa mig vid människor och grubbla/tro på scenarior som aldrig skett (vissa kallar det för psykos/schizofreni, sker en form av hallucination uppe i kontoret). Jag berättade för henne på vår näst sista promenad och det ryktes mest på axlarna från hennes sida. Det var ok att så var enligt henne.

Tiden härikring hade vi ganska bra samtal med varandra men sista veckan vi pratade och till slut sågs fallerade väldigt mycket. Det var alla hjärtans dag och jag kände för henne så pass att jag köpte en choklad och erkände min kärlek på denna kväll. Hon såg helt förstörd ut när hon dök upp som vanligt och nu erkände hon att hon hade haft dåliga erfarenheter från tidigare förhållanden, därav hennes syn på mig under all vår tid vi haft tillsammans. Jag ansågs gentlemannamässig men hennes bagage inombords var för tungt att bära.

Det slutade med att hon bröt upp kontakten och jag lämnades ensam i min värld utan henne. Jag lovar, det känns än idag och av o till tänker jag när jag passerar våra gamla gångsstråk "vi kanske möts här och reder ut det?". Det jag gör inombords i det läget är att jag överromantiserar och bildar scenarior som inte ens i min livstid kommer åter ske någonsin mer! Mitt sätt att bekämpa detta är att träffa andra och sätta tydliga mål i livet som inte handlar om kärlek till någon. En dyr läxa jag lärt mig...

Jag förstår att du TS har haft ett förflutet med tjejen du nämnt om och att nu 3 års tid förflutit i rejäl ondo. För mig har det gått bara strax över ett halvår... Men jag ber dig, sök hjälp, kontakta anhöriga men framför allt sätt dig ned och utforska vad du vill göra i ditt liv framöver! Att grubbla över henne är detsamma som att öppna ett sår ifall du skulle göra illa dig för om du sårar dig innan den riktiga smällen kommer så gör det inte lika ont just då? Jag lovar, du gör dig bara mer sårbar, tills det blir så infekterat att något måste amputeras!

Ta hand om dig och gör för guds skull inget dumt! Det låter som att du är relativt ung som skriver detta så jag utgår ifrån att du har goda förutsättningar för ett bra liv, så tänk positivt nu.

Du diagnosticerades med autism, men vissa kallar det psykos eller schizofreni? Alltså, va? Det finns inga professionella personer som kallar autism för psykos eller schizofreni. Autism och schizofreni är två vitt skilda diagnoser.
Anonym (JJ)

Mon 19 Oct 2020 10:05

#80

Citera Återställ Anmäl

StarkeMan skrev 2020-10-19 09:03:05 följande:
Upplevs inte så för mig av vad jag läst på om mig själv. Kan åtminstone göra en rättelse i texten att just psykolog har konstaterat autism, under utredning. PM:a om du upplever det som oklart.

Så, å nu över till TS bekymmer...

Att du upplever att du har schizofreni är ju en annan sak. Det är fortfarande inte samma sak som autism. Om du fortfarande är under utredning, så har du ju ingen diagnos än. Men om jag fatttat dig rätt, så utreds du för autism, medan du själv upplever att du har symtom på schizofreni.

Visst, åter till TS...

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hur länge till ska jag behöva känna mig hatad?

Hur länge till ska jag behöva känna mig hatad?

INNEHÅLL